Vad som komma skall?
Sia Fallahi funderar på vart den italienska fotbollen är på väg när curvor stängs och fansen berövas chansen att se sitt lag.
När Roma tar emot Inter på Olimpico är det ofta en av Serie A:s mest sevärda matcher. Olimpico är nästintill alltid helt slutsåld, arenan färgas gulröd och den svartblåa delen av arenan gör sitt bästa för att synas och höras. Inför matchen ekar ”Roma, Roma, Roma” mäktigt från högtalarna och via supportrarnas sång.
Imorgon kväll 20:45 spelas nästa match mellan lagen. Vad som fram till 2010 ofta var en Scudettomatch eller cupfinal är det inte längre. Inter har halkat rejält efter trippeln och nöjer sig numera med att ta sig till Europa. Roma har efter en tuffare period gjort en fin mercato och hittat en tränare som ser ut att kunna ta laget till en Champions League-plats och kanske i det långa loppet göra klubben till en titelutmanare.
Med det sagt låter det som att matchen kan erbjuda oss det spektakel som vi är vana vid att se. Tyvärr så kan jag redan nu garantera att det inte blir så. Anledningen är att Romas båda klackar och även sektionen ”Distinti Sud” har stängts av den italienska disciplinnämnden för kränkande ramsor riktade mot Neapel. I en tid då Tessera del tifoso förhoppningsvis skulle hjälpa myndigheterna att identifiera enskilda supportrar, råder det fortfarande kollektiv bestraffning. Ramsorna som sjungs mellan Roma och Napoli, samt många andra lag i Italien, går tillbaka sedan en längre tid. Det som är vanlig stadsrivalitet har istället kommit att kallas ”territoriell rasism”. Det är med den beskrivningen myndigheterna leder en häxjakt som berövar supportrarna rätten att besöka arenan de älskar – att se laget de älskar – trots att de har betalat för det.
När Inters Curva Nord stängdes mot Fiorentina hängdes en banderoll upp utanför San Siro med ett meddelande riktat till domare Tosel, som ligger bakom besluten:
”Jag var på stranden förra veckan, vad ska jag göra med mitt säsongskort nu?”
Ett budskap som sätter problemet i perspektiv. Hur ska någon som inte ens var på en match, kunna smälta att han inte får komma in på arenan då hela sektioner stängs på grund av ramsor? Italien har redan problem med att få folk till arenorna och då är inte stängda klackar rätt väg att gå för att förbättra situationen. Roma-Inter (och alla andra fotbollsmatcher, egentligen) är en stormatch som gör att personer blir förälskade i fotboll. De sjungande och pulserande klackarna är en av anledningarna till att en person blir supporter för hela sitt liv.
En liten pojke ser en flagga höjas mot skyn. Hans far sjunger med i en av klackens ramsor, innan han pekar på planen och säger till sin son:
”Titta, där är Totti – och där är Zanetti. Två spelare som symboliserar sina klubbar.”
Ett scenario som inte kommer utspela sig imorgon. Klackarna är stängda – och för första gången på femton år finns varken Totti eller Zanetti med i sina respektive lags startelvor när dessa klubbar möts.
Vart är vi på väg?
Denna artikel publicerades ursprungligen på Aftonbladets Serie A-blogg.
