Fotbollsårets viktigaste julklappar

Vi har kommit fram till den punkt på året då det är dags att gräva i tomtens säck och se vilka julklappar som döljer sig där. Våra panelmedlemmar får sedan dela ut dessa till valfri person eller klubb som de tycker förtjänar eller behöver denna present. Låt utdelningen börja!

Ett par glasögon – till den domare vars syn är i störst behov av förbättring

 Henrik Örtenvik: Såhär skrev jag för två år sen i denna kolumn, innan vi hade VAR:
"Det är svårt att välja någon enskild domare, eftersom de är så många som inte riktigt hänger med i svängarna. Jag skulle vilja ge alla ett par glasögon i form av VAR. Även om jag vet att det då kommer nästa problem: VAR används ofta inte i Spanien och Italien när storlagen borde fått domslut emot sig. Så VAR löser ju inte allt, eftersom det är en människa som ska bestämma när VAR ska användas."

Jag är egentligen för VAR och har alltid sagt att jag tror på någon form av VAR. Tennisen får det att funka med Hawk Eye, NHL och NBA kan utmana domslut. Problemet med VAR blir ju just det här med ”när VAR ska användas”. Man går in och plockar millimeteroffside i ett system som har inbyggd felmarginal. Men man missar helt när motståndarna flyttar fram frisparkar fem meter, för att få ett bra utgångsläge på frisparken.

 Johan Stistrup:  Förra säsongen var en rekordsäsong i straffar. Kändes som var och varannat mål var gjorda från elva meter.
Den här säsongen känns det som bortblåst av domarna. Visst, straffar utdöms men inte i närheten av något rekord, domare Giacomelli hittade dock några omdiskuterade saker i matchen mellan Milan och Roma.

 Jens Kassnert: Varenda jävel. Ingen verkar ta rätt beslut längre och förlitar sig ofta på VAR som trots sjuttioelva vinklar också tar fel beslut. Skippa VAR och återgå till att domaren behöver ta besluten igen.

 Axel Falk: VAR. Varför? För den styr alla domares sinnen och ingen vågar fatta ett självständigt beslut längre. 

 John Cederblad: VAR och VAR-domaren. Ett tag fyrdubblades antalet straffar. Spelarna kutar in i straffområdet och söker kontakt alternativt försöker chippa bollen på närmast belägna arm. Alla initiativ verkar ge straff – och sämre en fotbollsupplevelse.


En sparbössa – till den klubb som gjort den sämsta affären och behöver spara pengar

 Henrik Örtenvik: Arsenal får återigen en plats på den här listan. Förra året för Pépé som kostade 900 miljoner SEK när de egentligen behövde försvarare och mittfältare. Nu har de gett Willian 200 000 pund i tre år framöver, samtidigt som de betalat Mesut Özil 350 000 pund i över ett år utan att tysken spelat en enda minut. I somras förlängde de också 31-årige Pierre-Emerick Aubameyangs kontrakt. Gabonesens tack för det? Han har slutat göra mål.

  Johan Stistrup: Dystra tider över lag hos föreningar då publikintäkter lyser med sin frånvaro hos klubbarna i Serie A. Inter är väl den klubb som drabbas hårdast av det då de snittade runt 60.000 på sina matcher innan pandemin. Inte den största inkomstedelen för klubben men eftersom det är under UEFA:s lupp så är det viktiga pengar.

 Jens Kassnert: Barcelona sitter i en riktig ekonomisk knipa. I somras ”visste” alla att Messi skulle lämna klubben. Sprickan mellan argentinaren och ledningen blev för stor. Hade Barcelona sålt Messi hade ekonomin av förklarliga skäl inte varit ansträngt ett dugg som ni förstår. Det blev istället ledningen som fick gå och klubbens skulder låg öppet på bordet. Barcelona har till i början på 2021 på sig att få en ekonomi i balans men är fortfarande inte riktigt där. Detta trots att spelarna har gått med att inte ta ut löner. Val av ny president väntar men de stora frågorna är, hur blir det med ekonomin? Hade allt detta kunnat undvikits om Barcelona sålt Messi?

 Axel Falk: Schalke 04. De har knappt gjort några affärer och ändå är de i skiten ekonomiskt. 

 John Cederblad: Serie A sa nej. Ligue 1 lät sig luras. Spanska Mediapro köpte tv-rättigheterna för att nu stänga ner efter fyra månader. Fransk fotboll står utan pengar och stirrar ner i avgrunden. Pinsamt är bara förnamnet.


Ett par boxningshandskar – till den eller de personer som varit mest aggressiva under året

 Henrik Örtenvik: Leicester City leder den fula ligan med 28 gula kort hittills. Får man gissa att det rör sig om en medveten strategi? Som ändå funkar hyfsat med tanke på att de är med i toppen och slåss? Förra året drog nämligen klubben på sig 41 gula kort på 38 matcher. Nu 28 på 13 matcher. Jonny Evans har delad förstaplats med fem gula kort och Christian Fuchs samt Nampalys Mendy har båda fyra var.

 Johan Stistrup:  Inte mycket fysik under pandemin så man får man får väl plocka fram munskydd till Arturo Vidal i stället. 
I den viktiga matchen borta mot Real Madrid kunde inte chilenaren hålla käft utan drog på sig två gula kort för snack - på några få sekunder. Speglade väl Inters Champions League äventyr 2020.

 Jens Kassnert: Lämnar nog enligt boxningsregler W.O. på denna. Corona har gjort att spelare måste hålla avstånd och sånt. Men också att matcherna inte har känts som om de är på riktigt. Inte samma passion, inte samma intensitet. Det vi ofta såg förr i t ex El Clásico där varje domslut ebbade ut i ett smärre bråk har under detta år knappts blivit småtjafs. Så La Liga har kastat in handduken.

 Axel Falk: Klaus Gjasula plockade 17 gula kort under 19/20, villet är ett rekord för en enskild spelare i Bundesligas historia. Medan hans lag föll rakt ner igen höll sig Gjasula på någon slags piedestal och är nu i HSV. 

 John Cederblad: Bordeaux välorganiserade ultras såg ut att vara nära målet att tvinga bort de amerikanska ägarna. Man hade politiker, sportprofiler och staden med sig. Så stängde allt ner och ägarna fick andrum. Publiken är fortfarande inte tillbaka. Nästa år då djävlar.


En Oscars-statyett – till den spelare som stått för den sämsta filmningen i år

 Henrik Örtenvik: Daniel James inledde förra säsongen med att bli varnad för filmning i två av de tre första matcherna han spelade i Premier League. Det är nog ett oslagbart rekord. Den här säsongen är det Bruno Fernandes som får denna statyett. Han stämlade Ezri Konsa på smalbenet och la sig och vred sig i smärtor och fick straff – TROTS ATT VAR FINNS! Så på så sätt var det ju en bra filmning. Men hela världen såg ju portugisen för vad han är: en osmaklig fuskare.

 Johan Stistrup: Vi tar det på orden. Filmen var klass, fast hur har det egentligen gått för superlånet fårn Inter - Antonio Candreva?
Petad ur truppen i matchen mot Hellas Verona med den enkla kommentaren från Ranieri att "vi väntar oss mer från honom".
Laget vann överraskande med 2-1 så saknaden lär inte vara särskilt stor.

 Jens Kassnert: Många spelare filmar eller förstärker är annars ett ord som ofta används i dessa situationer. Sämsta filmningen vet jag inte men en som ofta förstärker är Suarez för att nämna någon. EN spelare som får väldigt många frisparka med sig är Real Betis Nabil Fekir. Flest i hela La Liga med 3,3 frisparkar med sig per match. Filmning eller förstärkning eller bara uppvaktad på planen?

 Axel Falk: Hwang Hee Chan är den spelare med mest frisparkar med sig i Bundesliga och det får duga, eftersom ligan i stort inte är känd för sina filmande spelare. Speciellt inte när Timo Werner är borta ut bilden. 

 John Cederblad: Gérard Lopez (ägare/president Lille) simulerade mest kreativt, utan konkurrens. Han tog fram en algoritm för att räkna ut slutet på den avbrutna säsongen 2019/20. Och vet ni vad? Då gick Lille förbi Rennes och tog sista CL-platsen. Lopez fick inte igenom sitt förslag…


En munkavel – till en person som pratat för mycket under året

 Henrik Örtenvik: Svår utmärkelse att ge. Men Jurgen Klopp blir väldigt osmaklig så fort det går lite emot honom. Han gnäller på domaren vid minsta motgång och mot Tottenham skällde han och gestikulerade många gånger mot fjärdedomaren. Vilket fick José Mourinho att säga att han aldrig hade kunnat göra så ostraffat.

 Johan Stistrup: Claudio Lotito - presidenten i Lazio har verkligen inte följt med strömmen under coronapandemin. I våras var klubben väldigt motvilliga att stoppa allt spel och trots tillsägningar om att inte träna tillsammans så tog laget sig friheter ändå. Inte konstigt då hans Lazio var i riktigt fin form och låg i draget på Juventus för en scudettotitel.
Uppehållet kraschade hela momentumet och laget rasade till en fjärdeplats. 
Även den här säsongen körde hans sitt eget testrace med spelarna och använde testlab som inte klubben normalt använde och fick andra resultat och fick in det kvinnlig könsorganet i debatten om hur testerna såg ut.


 Jens Kassnert: Gareth Bale bråkade sig ifrån Real Madrid. Jättebebisen gjorde inget annat än att gnälla och sprida dålig moral kring sig. Den numera ökända flaggan ”Wales. Golf. Real Madrid. In that order.” blev en klassiker.

 Axel Falk: Toni Kroos. Tysk spelare som snackat alldeles för mycket skit om ditt och datt han inte borde lägga sig i. 

 John Cederblad: Jean-Michel Aulas, alltid. I våras slog han nog ändå personligt rekord i ilsken medianärvaro. Vi var fler än en som tyckte att han var lite… motsägelsefull emellanåt.


Ett paket Alvedon – till den spelare som lidit mest av sina skador

 Henrik Örtenvik: LÅT STÅ FÖR EVIGT: Utmärkelsen får gå till Erik Lamela. Så fort det blir lite kyligare i England så blir han skadad och är borta en längre tid.

 Johan Stistrup: Herregud alltså... Romas Nicoló Zaniolo skadade korsbandet i ena knäet i januari 2020 och var borta till och med augusti.
I september var han med i landslagets match mot Nederländerna i Naitons Cup och - såklart - pajjade korsbandet i det andra knäet. Hur många har egentligen gjort det i toppfotbollen?

 Jens Kassnert: Ansu Fati. Underbarnet skulle på allvar blomma ut och bli en startspelare i Barcelona. Ett par omgångar in i denna säsong drar han på sig en otäck knäskada och riskerar att missa åtminstone 25 matcher. Eller kort och gott, typ hela denna säsong. Ett sjukt stort avbräck för 18-åringen som hade allas blickar på sig. 

 Axel Falk: 

 John Cederblad: Marco Verratti – PSG:s mittfält är ofta en katastrof utan honom. För Paris och Frankrikes Uefa-index skull hoppas vi på en ordentlig formtopp 2021.


En hårtrimmer – till den person som är i störst behov av ny frisyr

 Henrik Örtenvik: Covid-19 och förbud att gå till frisör gav upphov till lite lustiga frisyrer. Som Aubameyangs.

 Johan Stistrup: Juan Cuadrados fågelbo har nu förföljt oss i över 10 år i Serie A (med ett par års undantag då Premier League fick beskåda hans huvudbonad).
Han är 32 år nu - dags för något nytt?

 Jens Kassnert: Antoine Griezmann dök precis upp med årets märkligaste frisyr. Långa flätor och tuppkam typ. Nej, den går inte hem ändå.

 Axel Falk: Kingsley Coman? I brist på annat, i och med att pandemin avbröt allt vad extravagans och flamboyans heter. 

 John Cederblad: Mbappé, skärp dig!


Filmen ”Nyckeln till Frihet” – till den spelare som är i störst behov av ett klubbyte

 Henrik Örtenvik: Visst har Covid-19 förändrat hela världen och mycket av fotbollslandskapet. Men samtidigt är mycket sig likt. Förra året lyfte jag Mesut Özil här som precis börjat hamna i frysboxen. Nu har han varit så länge i frysboxen att man inte ens minns när han sist spelade i en Arsenaltröja. Detta samtidigt som Arsenal har sämsta säsongsinledningen på över 60 år.

 Johan Stistrup: Federico Chiesa anlände till Juventus i sista momentet av transferfönstret - det gjorde väl klart att hans namne och forna klubbkamrat i Fiorentina Federico Bernardeschi kan se sig om efter en ny klubb. Provinsprinsen i Toskana blev aldrig det utropstecknet som klubben trodde men kanske är det läge att stanna kvar i stan ändå - och hjälpa Torino och Belotti i sin jakt på nytt kontrakt.

 Jens Kassnert: Takefusa Kubo var namnet på allas läppar efter japanens debutsäsong i La Liga. Denna säsong går det lite trögare och 19-åringen har endast startat i två av Villarreals ligamatcher. Byta klubb för att få speltid?

 Axel Falk: Robin Quaison. Tror det är vist att lämna Mainz när de oundvikligen flyttas ner i sommar. Han är för bra för Zweite och för bra för Mainz. Ser honom gärna kvar i Bundesliga, såklart. 

 John Cederblad: Stéphane Ruffiers konflikt med Saint-Etienne är något extra. Petad, ej insläppt på träningsanläggningen, hot om stämningar och nu försök från ASSE att sparka honom.


En skohylla – till en spelare som du tycker borde pensionera sig snart

 Henrik Örtenvik: Phil Jagielka är inne på sitt 39:e år. Och det spenderar han i Sheffield United som tagit en poäng på 13 matcher. Ser inte poängen att ha honom i laget. De har i praktiken redan åkt ut.

 Johan Stistrup: Giorgio Chiellini tillbaka i truppen efter skada till helgens match. Det har blivit ett fåtal matcher för 36-åringen den här säsongen då hans gamla kropp varit skadad mest hela tiden. Tyvärr har väl inte heller de matcherna varit några lyft utan kaptenen har varit en skugga av sina forna jag. Pisa-sonen är en legend i Juventus. Låt oss minnas honom som det och inte en haltande föredetting.

 Jens Kassnert: Joaquín får denna i år igen. Denna fantastiska, underbara spelare som förra säsongen spelade sin bästa fotboll. Det kunde inte bli bättre och det verkar som att Joaquín inte kommer att nå upp till detta igen. Bättre att sluta på topp.

 Axel Falk: Makoto Hasebe. Otrolig ikon i Bundesliga som kommer gå till historien på mer än ett sätt. Mrn det börjar bli dags att hänga upp skorna för den gode Makoto. Lite för långsam och seg börjar han bli, det briljanta sinnet till trots. 

 John Cederblad: Alla älskar Dante. Jag älskar Dante. Men vår alltid lysande, 37-årige, mittbacksveteran är svårt korsbandsskadad. Nice-spelaren borde kanske tänka på att kunna gå även efter att karriären är över.


En tavelram – till den person som stått för den största tavlan i år

 Henrik Örtenvik: Får man ge det till en hel styrelse? Ger det till Arsenals i sådana fall. Man ger en oprövad Arteta rollen som manager, bränner sanslösa pengar på löner till 30 plussare som inte levererar och en hel del oförklarliga nyförvärv. Arsenal är numera en av världens största klubbar, tack vare en lång framgångssaga. Men det är bara att titta på ett lag som Everton: det är lätt att man blir ett före detta storlag som lever i skuggan av elitlagen.

 Johan Stistrup:  Kanske är Rocco Commissos egenmäktiga förfarande årets plump. Fixar ihop en fin trupp under sommaren men skiter kanske i den viktigaste biten av alla - en tränare som kan förvalta det.
Att behålla Beppe Iachini visste alla (troligtvis även sportchef Pradé) var en bortkastad lösning. Att sen gå till en "darling" som Cesare Prandelli var nästan ännu mer förvånande. 
Fast när man lyssnar på hans argument - att han i slutändad är den som bestämmer och att "Varför skulle jag ta in Juric - vi kom väl på samma poäng förra säsongen?" - så kanske det inte är så konstigt.

 Jens Kassnert: Valladolids målvakt Masip stod för en dundertabbe när de förlorade borta mot Alavés i mars. Han verkade ha tvål i handskarna. Kolla detta:



 Axel Falk: Lukas Hradecky. Bollen studsar över foten och in i målet. Hans Leverkusen leder dock ligan ändå. 

 John Cederblad: Vi kan tjafsa vidare kring vems fel det var: premiärministern eller presidenten i ligaföreningen. Beslutet att stänga ner Ligue 1 i våras kommer att hämma Ligue 1 i många och långa år framöver.


En vaxdocka – till den spelare som i störst mån varit en blek kopia av sig själv

 Henrik Örtenvik: Pierre-Emerick Aubameyang. Jag hade lite twitterdebatt efter att kontraktet stod klart. Mina motståndare menade att det är otroligt svårt att ersätta hans mål. Och att det får kosta för att behålla en så talangfull anfallare. Men… risken när man ger en relativt gammal idrottare ett fett kontrakt är att spelaren blir rätt så, ja, fat and happy. Det finns otaliga exempel på det, från alla möjliga olika idrotter.  Så har det blivit med Aubameyang, även om det såklart är ett stort misslyckande och ett systemfel av Arteta att inte spela till Aubameyangs styrkor.


 Johan Stistrup: Hur Torino än skvalpat runt under de sista åren så har Salvatore Sirigu varit garanten i mål.  Han har räddat Torino många många gånger under årens lopp och varit lagets nav. När det nu laget helt är under i isen så är t.o.m den 33-årige landslagsmålvakten mänsklig. För första gången på över hundra år petas han i helgens match.

 Jens Kassnert: Ivan Rakitic. Inte dålig på något sätt men när han kom tillbaka till Sevilla var tanken att kroaten skulle ersätta Banega. Så har det inte blivit och Rakitic har inte kommit upp i sin ordinarie standard.

 Axel Falk: Jadon Sancho. Ja jösses. Visserligen har det att göra med Dortmund och deras hemska säsongsinledning, men Sancho har sannerligen inte imponerat. 

 John Cederblad: Under vintern visade han sig ha allt för att bli nästa franska superstjärna. Hösten har inneburit besvikelse på besvikelse för 18-årige supertalangen Eduardo Camavinga. Helt plötsligt känns inte Real Madrid lika nära längre.


Flygbiljetter till Hawaii – till de lag som bjudit på årets svängigaste match

 Henrik Örtenvik: Åh, det här med att välja en match från ett kalenderår är ju supersvårt. Men spontant tänker jag på Aston Villas demolering av Liverpool med 7-2. Matchen visade att Liverpool är mänskliga (ibland) och att Aston Villa har en stor höjd i sig. Och matchen visade att säsongen ändå kommer att bjuda på fler såna här smällar på grund av att coronapandemin har pressat ihop spelschemat.


 Johan Stistrup: Som sagt, Torino har inte mycket lycka med sig. I den 87 minuten i matchen mot Lazio satte Lukic segermålet 3-2 mot Lazio - trodde alla.
I den femte tilläggsminuten kvitterade Immobile på straff - tre minuter senare satte Caicedo segemålet mellan benen på Sirigu.

 Jens Kassnert: Granada - Huesca. Bortalaget såg ut att gå mot sin första seger denna säsong när de ledde mot Granada med 3-1 med tio minuter kvar. Så blev det såklart inte då Huesca släppte in två baljor och matchen slutade 3-3.

 Axel Falk: Wolfsburg - Bremen. Slutar 5-3 efter ett självmål och ett rött kort, klassisk Bundesliga. 

 John Cederblad: Usch, vad det inte har svängt om fransk fotboll i år – på planen. Kanske när Lyon vände och vann derbyt mot Saint-Etienne genom två mål riktigt fina mål av Sverige-bekantingen Tino Kadewere? 


Ett Happy Meal – till den spelare som stått för årets mål

 Henrik Örtenvik: Son Heung-Min vann precis Puskas-Award för sitt mål mot Burnley. Så då måste det ju väljas.

 Johan Stistrup: Minns ni Josip Ilicic - mannen som tog Atalanta till kvartsfinal i Champions League? Han hade verkligen sin livs säsong och i början av året gjorde väl han kanske årets mål då stackars Torino pulvriserades hemma av Atalanta.

 Jens Kassnert: Oscar Rodriguez slår in 2-1 för sitt Leganes mot Real Sociedad. En frispark långt utanför boxen som sitter precis dr den ska strax under ribban. Otagbart. 

 Axel Falk: Valentino Lazaro. Otagbart. Oslagbart. Skorpionspark i krysset. Tyvärr betydde det ingenting i slutet mot ett starkt Leverkusen. 


 John Cederblad: Långskott, cykelsparkar, klackar… det är ändå något speciellt med  Dimitri Payets mål från nästan ingen vinkel?


En julstjärna – till den spelare du tror kommer blomma ut på allvar nästa år

 Henrik Örtenvik: Förra året valde jag Tanguy Ndombele som mycket riktigt blommat ut ordentligt under den här hösten. Kan en 31-årig Gareth Bale blomma? Jag tror att José Mourinho spelar sina kort utefter det scenariot i alla fall. Han har matchat honom försiktigt och litar på att kunna matcha in honom och få honom att blomma ut igen i Premier League precis när klubben behöver honom som mest.

 Johan Stistrup: Det är ju lite trubbel i paradiset ( ja, vi snacka Atalanta här) när Papu Gomez är på väg bort från klubben. Schism mellan spelare och tränare Gasperini har det ryktats om. En som jag tror är opåverkad från gruffet är Ruslan Malinovskyi. Skulle Gomez som rykterna säger försvinna i januari är rollen som gjuten för ukrainaren och vi har en ny storstjärna i Bergamo-klubben.