Krönika: Moggi och Giraudo
Debatten är i full gång, och jag kan inte hålla mig från att även ge min syn på saken.
De snackar om mänskliga rättigheter. De snackar om att det har gått för långt.
Men säg mig, vilka var det som gick för långt – först?
Visserligen är telefonbuggningar integritetskränkande, men säg mig; hur mycket skit har inte Moggi och Giraudo kastat på alla oss genom åren, alla vi anhängare av italiensk fotboll?
Förra året gick Bolognas president Gazzone ut i pressen och anklagade bland annat Lazio för finansiell dopning. Och vad kan man säga, han hade ju fullständigt rätt. Lazio hade skulder på flera miljarder medan Fiorentina innan domen bara vara nere i några enstaka hundra miljoner.
Det finns inget att säga om det fallet, all fakta talar för sig själv.
Och jag står för att det var väldigt orättvist, att Lazio hade politikerna på sin sida. Och lika självklart var det att Lotito hade slickat Gallianis röv till en sådan grad att Berlusconi lät Lazio få igenom sin amorteringsplan på tjugotre år i mars månad förra året.
Det finns inget att förneka, och det har heller ingen gjort. Jag beklagar Fiorentinas öde, jag beklagar alla konkurslagens öden.
För så gör en sann fotbollssupporter, han låter inte subjektiviteten gå för långt.
Men många Juventussupportrar hävdar alltjämt att Juventus inte har begått några fel, att allt som klubben har anklagats för är en ren komplott.
Hör ni inte hur det låter? Ser ni inte hur alla bara skakar på sina huvuden?
Moggi och Giraudo har förstört den italienska fotbollen, det finns ingen trovärdighet kvar. Jag tänker inte ens räkna upp alla exempel genom åren, för vi vet alla vilka de är. Ingen har undgått dem. Inget har kunnat undgå dem.
Runt om i världen skrattar folk. Säger man att man är intresserad av italiensk fotboll, säger folk att man är dum i huvudet. Magnus Hedman sågade Ancona och det italienska fotbollssystemet vid fotknölarna i TV4-studion i höstas. Men jag höjde inte min röst, för i grund och botten har han rätt, även om Ancona kanske är det sämsta exemplet och Hedman inte den mest kunniga personen.
Det är inte bara Moggi och Giraudo som har besudlat vår italienska fotboll, det finns många andra bovar också. Men dessa två herrar i Juventus ledning är frontfigurerna, det var dem som satte bollen i rullning.
De senaste åren är det många presidenter som har höjt rösten mot alla dessa tvivelaktiga personer, tyvärr har de snabbt tystats ned. Men med dessa telefonavlyssningar hoppas jag innerligt att dem kliver fram igen och vittnar för den italienska fotbollens framtid.
För det behövs en storstädning. Allt fallerar, och det fallerar allt snabbare för var dag som går.
Så snälla Juventussupportrar, det är inte er vi anklagar, och egentligen är det inte Juventus heller. Det är Moggi och Giraudo som har förstört för oss, för oss alla – så även er.
Kliv ut ur bubblan, öppna ögonen och se var den verkliga fienden finns.
Och se vad den har gjort med er, vad den har gjort med oss alla.
Se efter vart vi är på väg, se efter hur alla skrattar åt oss.
Det har gått för långt, alldeles för långt.
