Om etik och moral inom fotbollen
Lazioredaktionens Jesper Lindberg resonerar kring söndagens match mot Inter och dess känslomässiga problematik.
AS Roma har gjort ett fantastiskt 2010. Detta är ett faktum. Kanske är man värda en belöning för denna prestation, som hur det än slutar är mer imponerande än vad Inter åstadkommit under säsongen. Med tanke på spelartrupp, tränare och tradition de sista åren.
Det är dock som så att fotboll i slutändan inte handlar om prestation utan om resultat. Bragder och lag som överträffar sin egen kapacitet försvinner ur historieböckerna medan vinnarna, oavsett hur värdiga eller ovärdiga man varit, för evigt etsar sig fast i våra minnen.
Med det inte sagt att Inter inte är värda Lo Scudetto. Jag anser att Inter tveklöst är det klart bästa laget i Italien, men sett till prestation i sig har Roma inga övermän denna säsong.
Nu på söndag ställs Lazio mot sina bröder från Milano, som man alltid haft starka band med. Lazio är i princip klara för Serie A nästa säsong och ska ändå inte, under normala förhållanden, ha en chans att ta poäng av Mourinhos Inter. Men om det nu skulle bli så att Lazio lyckas med att kryssa eller rentav vinna på Olimpico kan Roma, beroende på söndageftermiddagens resultat, ta över serieledningen med två omgångar kvar att spela.
Snacket har varit igång sedan länge - borde Lazio lufta bänken och låta Inter jogga hem tre poäng eller ställa upp med bästa tänkbara lag för att dels definitivt säkra kontraktet och dels upprätthålla sin moraliska skyldighet att alltid gå för vinst?
Det är svårt att svara på och varje individ får självklart ha sin egen åsikt i denna lite ljusskygga fråga.
Gällande utgången av Scudettostriden är varje lazialis inställning glasklar. Vi vill se Roma gråta efter sista omgången och Inter fira, vilket skulle vara en seger även för oss. Men Lazio är trots allt inte Internazionale.
Lazio är Lazio, och samtliga som på något sätt är involverade i klubben, vare sig det är spelare, tränare, presidenter, funktionärer eller fans borde vara vaksamma på allt som kan befläcka dess ära och heder.
Daniele De Rossi är något så sällsynt som en ganska sympatisk romanista. I veckan har han gått ut och sagt att han hoppas på hjälp från Lazio, som enligt honom är "det enda kvarvarande lag med potential att sätta käppar i hjulet för Inter". Efter ett derby här om året som slutade med Lazioseger förkunnade De Rossi att "Roma har mycket att lära av Lazio". Detta otvivelaktigt storsinta uttalande fälldes alltså av Romas framtida bandiera efter en tung derbyförlust som givetvis sved i hans hjärta. Men så är inte heller De Rossi någon Francesco Totti, som stoltserar med ödmjuka statements som "låt dem fira, för en gångs skull", eller någon Philippe Mexes.
Daniele De Rossi är istället en fotbollsspelare och människa som även vissa av oss laziali kan erkänna att vi har respekt för.
Det kan till och med vara så att vissa av oss kan unna honom en Scudetto - men ingen av oss kan i våra hjärtan unna AS Roma denna triumf och glädje.
Det känns moraliskt förkastligt att lägga sig ner mot Inter, men att samtidigt iklä sig rollen som Romas egna lilla vågmästare och hjälpa dem tillbaka till serieledning och en möjlig Scudetto känns å andra sidan som ett oerhört svek gentemot SS Lazio. Vi vill inte ha Romas tacksamhet i något som helst läge, något som vi ändå skulle få kastat i ansiktena vid första möjliga tillfälle.
Det skulle på något sätt vara riktigt skönt att visa Roma exakt hur djupt hatet sitter och till vilka avgrundsdjup Lazio går för att sabotera Romas scudettodrömmar, och vi vet att den känslan vid ett omvänt läge hade brunnit inom många rödgula hjärtan också.
Men så hade vi ju vår orubbliga stolthet, värdighet och rättfärdighet att ta i beaktning också. Dessa är fundamentala delar av supporterskap, oavsett lagtillhörighet, och bör inte kunna ruckas på oavsett anledning.
Denna krönika är inte skriven för att ta ställning, för det kan jag inte heller göra.
Den är skriven för att påvisa den känslomässiga problematik samt det lidande som kommande omgång innebär. Vi vet vad vi vill - men vi är osäkra och delade i två läger angående hur vi vill se det hända.
I en perfekt värld förlorar Roma mot Parma, samtidigt som Inter demonstrerar sin totala överlägsenhet gentemot oss på Olimpico trots att hemmaspelarna gör sitt yttersta för Lazios heders skull.
Den som lever får se. Forza Lazio.
