I söndags var jag på ett dop ute på skånska vischan
Dop, 3-5-2, Reja och en ljus framtid.
I söndags var jag på ett dop ute på skånska vischan. En av mina närmaste vänners son skulle döpas. Sur som en apa släntrar jag in med en stressad sambo försenad till
ceremonin. Jag hade varit tvungen att hoppa in på jobbet så orsaken var strikt arbetsrelaterad. För att inte missa något från mitt kära Napoli försäkrar jag mig om att ett par av mina närmaste Napoli-bröder förser mig med matchrapporter.
Sambon tittar surt på mig då jag snabbt läser ”Lavezzi 0-1!!!!” pip pip ”Bra start, måste sätta alla våra lägen dock…. ” Vild av glädje gör jag ett dovt publikvrål vilket får halva församlingen att vända sig om för att lokalisera vart ljudet kommer ifrån.
Ceremonin fortsätter och jag funderar vidare på om 3-5-2 systemet verkligen är något att satsa vidare på. Mest då med tanke på våra tappra backar. Santacroce i all ära, men hans peak kommer vi inte får se på länge. Under tiden måste han få mogna och då måste mer rutinerade försvarare ta plats och föregå med gott exempel. Paolo Cannavaro, Contini, Aronica, Grava…. Nej fan, tänker jag. Ledningen måste prioritera minst två backar till nästa transfer…. Samtidigt smyger sig en oro in… Oron stavas,
M-I-L-I-T-O. Denna målkåte djävul har tagit våra hamnbröder med storm och jag bara hoppas, hoppas på att han inte gör mål….
Det är ju inte Rejas fel att vi inte har några kvalitetsbackar av rang tänker jag. Då måste jag också poängtera här att jag inte dissar någon av våra tappra backar, men ibland räcker de bara inte till…
Ta Prins Paolo Cannavaro t.ex. Han är en fantastisk försvare, oftast… Men han kan också visa upp rena korpen fasoner när han har en dålig dag. Vem ska då täcka upp? Contini? Grava? Slaktaren Santacroce? Eller kanske Palermoförvärvet Rinaudo? Men räcker dessa till? Vi vet ju redan nu hur det kan se ut på typiskt napolitansk manér när oron träder in. Som yra höns jagar vi bollen utan att titta på spelet och helt plötsligt står en anfallare helt rent med Iezzo , Gianello eller Navarro. Kanske ska vi byta spelsystem?
Jag var den första att gapa högt över det här med att byta spelsystem förra året men jag har fått ge mig. 3-5-2 ger resultat och let´s face it… Vi har inte material nog att spela på något annat sätt. 3-5-2 är tyvärr det enda som rätta som det ser ut nu.
Men däremot kan man klaga på Rejas obeslutsamhet var det gäller laguppställningen.… Vem står egentligen idag tänker jag? Hoppas det är Navarro, för är det Gianello kan vi hälsa hem…. Jag kollar snabbt på klockan, 15:55. Halvtid, gött med ledning tänker jag.
Måste kolla var det står, så jag messar snabbt tre vänner för att få ett snabbt svar. Men ingen svarar… det går 5 minuter, 10 minuter… "Helvete!" Säger jag tyst… Flickvännen glor ännu surare på mig å säger med en väsning: "Skärp dig!" ”Jag e stressad fattar du väl!” väser jag tillbaks.
Ceremonin lider mot sitt slut. ”Långt jävla dop detta!” säger jag på vägen ut till en gammal gubbe som svarar ”Jaa, så här länge brukar di inte hålla pao!” Jag måste få reda på var det står tänker jag, så jag ringer desperat en polare men han svarar inte…. ”Bilarna kommer nu, ska du med eller??” ryter min vän vars son precis döpts.
Med en stor portion oro träder jag in i huset där smörgåstårtorna väntar och befaller snabbt en öl av sambon som svarar med en blick…
Vidare tänker jag, varför bolla Reja så jävla mycket med startelvan? Varför byter han ut Hamsík så tidigt ibland? Varför spelar han inte Navarro generellt mer då han behöver all matchträning han kan få. Det är ju trots allt han som ska ta över efter Iezzo tids nog.... Och varför byttes Lavezzi ut mot Benfica i ett skede av matchen då vi inte hade något att förlora? Ett mål var allt vi behövde då! Nej, kontinuitet i startelvan tack Reja, fingertoppkänslan måste bli bättre hos vår gamle coach.
Jag ser Reja som vår självklara byggmästare och teamledare denna säsong ut. Sen behöver vi någon som kan ta oss till nästa nivå. Under januari och nästa sommar kommer vi att förstärka laget än mer och då behöver vi en ledare med lite nya spelidéer och med en vision som Marino och De Laurentiis. Men framför allt med en EGEN banbrytande vision som verkligen förvaltar våra talanger på rätt sätt! Hur som helst, än så länge har vi generellt sett spelat mycket bra och Reja kommer att hyllas som en hjälte nästa sommar. Speciellt av mig i alla fall…..
Vad e klockan nu tänker jag?! Shit, 16:55, matchen e slut… pip pip ”Torsk 3-2, bra spel trots allt” pip pip ”Che cazzo!!!!!” pip pip ”3-2, nu går allt åt helvete, gott att Denis och Lavezzi gjorde mål iallafall”…. Bara inte Milito gjorde mål tänker jag….. pip pip ” Milito gjorde ett också”…
”Helvetes jävlar!!!” Skriker jag bland föräldrar, mor och farföräldrar, vänner och en chockad sambo. Måste ut, tänker jag… Så jag går ut ur huset och glor förbannat på en ovetandes granne för att sen småle åt mitt beteende…. Min sambo tittar då ut genom dörren och säger ” Vad sysslar du med, förlorade Napoli?” ”Ja…” svarar jag… ”Varför bryr du dig om ett fotbollslag nu så här på ett dop?”
Jag väljer att hålla tyst då jag vet att ingen förklaring i världen kan få henne eller någon i huset att förstå vad jag för tillfället genomlider. I huvet surrar tankarna, ”3-5-2, jävla Cannavaro, Gianello stod säkert, varför var Milito tvungen att göra mål, nu e säkert Gradinatanord glad”.
Men tänker jag, vi har faktiskt skrapat ihop 11 poäng på 6 matcher och våra anfallare har börjat göra mål igen. Vi kommer igen, det finns inget lag som oss, men framför allt… Vi är i Serie A för att stanna och vi har en ledning som är solid och vi har en ljus framtid framför oss.
Förstärkt med dessa ord går jag tillbaks in i huset…. Vi har trots allt startat fantastiskt bra denna säsong och med tanke på alla våra år i träsket så ska vi bara njuta nu.....
NESSUNO COME NOI!!! FORZA NAPOLI PER SEMPRE!!!