Napoli - Juventus2 - 1
Postpartita Napoli - Juventus
Napoli tog en övertygande seger och bröt därmed Juventus förlustfria svit denna säsong. Fortsatt serieledning och livet leker nere i bukten!
Första halvlek rivstartade i ett väldigt högt tempo, med många lägen och bra spel från framför allt Napolis del. Förutom att Meret tvingades till en jätteräddning av Kenan Yildiz alldeles i början av matchen så var Napoli trots allt det dominerande laget. De ljusblå spelade med en intensitet som jag hittills inte skådat, åtminstone inte på detta sättet, denna säsong. Kombinerat med intensiteten skapade man många lägen, med flertalet vältajmade djupledslöpningar och farliga inlägg och inspel.
Napoli var, i varierande grad, nära att ta ledningen många gånger i denna intensiva inledning på första halvlek. Juventus hade något enstaka försök bortsett från Yildiz ovan nämnda läge, men fick se sig rätt så rejält pressade. De svartvita (försökte) förvisso rulla mycket boll snarare än att slå långbollar, men fastande och gjorda misstag i Napolis intensiva presspel.
Just presspelet var anmärkningsvärt intensivt, men dessutom ställde Conte upp laget ovanligt högt. Frågan är om jag sett Napoli gå fram så mycket i den första initiala pressen denna säsong som man gjorde ikväll. Vanligtvis brukar ju McTominay/Anguissa kliva upp jämte Lukaku i den första pressen centralt, flankerade av Politano och Neres på kanterna. Men ikväll gick de båda upp jämte Lukaku, och dessutom med en Lobotka tätt inpå, i flertalet lyckade försök att låsa fast Juventus i pressen.
Allt kom sedan att vänta i slutet på halvleken när debuterande Randal Kolo Muani på ett tursamt sätt fick bollen till sig efter ett försök till rensning av Anguissa. På ett skickligt sätt avslutade fransmannen i en vändning och satte dit 1-0 för Juventus 2 minuter innan halvtid, vilket fick sätta punkt för denna första halvlek.
Målet till trots var känslan knappast den av oro. Napoli hade spelat så pass bra i första halvlek, och man kunde genom teverutan påtagligt märka av den där speciella Stadio Maradona-stämningen som ibland infinner sig i stormöten och kvällsmatcher likt denna. Inte bara spelet var självklart, utan liksom hela auran av laget, arenan. Att Napoli skulle vända detta låg liksom i korten.
Andra halvlek kom sedan, och även om spelet inte längre var lika intensivt på det sätt som det var i första halvlek (däremot inte allt för långt ifrån) så fortsatte Napoli att övertyga. Andre Frank Zambo Anguissa, matchens gigant och planens utan tvekan bästa spelare ikväll, skulle så småningom få nicka in bollen efter ett inlägg från Politano. Stämningen gick i taket och Napoli fick nu utdelning.
Allt för lång tid skulle det heller inte dröja innan McTominay lyckades kroppsfinta Locatelli och flytta bollen i sidled på en hård passning skotten fick inne i straffområdet, och då italienaren inte hängde med och gjordes McTominay ned, och Napoli tilldelades straff. Lukaku stegade fram och satte självsäkert in ledningsmålet. Välförtjänt minst sagt.
Napoli fortsatte att hålla matchbilden under kontroll, och Juventus lyckades aldrig riktigt skapa något tryck. Knappt något läge mäktade de svartvita från Turin med att frambringa, och de hade märkbart svårt att sticka hål på Napoli i den sista tredjedelen. Personligen var jag inte oroad för resterande matchtid kvar på klockan, och Napoli lyckades dessutom få till några riktigt fina lägen i slutskedet på matchen som mycket väl hade kunnat (eller snarare kanske skulle) ha utökat ledningen med både ett och två mål.
Summa summarum blir att detta nog var det bästa som undertecknad sett Napoli spela denna säsong. Åtminstone såhär på uppstuds i en matchkrönika direkt efteråt. Jag har ju dessutom på senare tid varit relativt kritisk mot Conte, då jag tyckt att laget knappast spelat övertygande, resultaten till trots. Men så som laget spelade ikväll, med den intensitet och höga press som lamslog Juventus, precis så är det som laget skall spela.
McTominay och Anguissa dominerar då mittfältsspelet, med lugnet själv i form av Lobotka dirigerandes bakifrån. För Napolis del handlar det inte om att spela den typ av fotboll som man gjorde under Sarri eller Spalletti, det säger sig självt att vi aldrig kommer göra det med den tränare som nu innehar tränarbänken. Men det är så här som vi ska spela under Conte, och om vi lyckas göra detta till regel, då kan vi ta det där nästa steget i detta Conte-projekt som jag själv gått och väntat på.
Forza!
