Det förlovade landet - Del 2: Söndagsmiddag
Sanacore, Fedenapoli och undertecknad begav sig den 25/10 till Guds stad för att följa världens vackraste lag.
Dag 2 – söndag 26/10
Exakt 09.00 ringer klockan och jag får dra Fedenapoli ur hans säng. Frukosten får vi inte missa tänker jag… Kaffe, toast, apelsinjuice etc… Helt ok för att vara en italiensk frukost.
”Ska vi upp med funicolaren?”
”Funi vad??”
”Linbanan du vet…”
”Ja just det, visst, vi kan åka med funicolaren..”
Som den vana Napolibesökaren Fedenapoli blivit efter x antal besök i den heliga staden visade han mig runt uppe vid slutstationen av linbanan. En fästning passerades och jag märkte tydligt att det var ett helt annat klientel som bodde uppe på denna ”höjd” om man jämför med några hundra meter längre ner.
**********
Efter några timmars sedvanlig sightseeing mötte vi upp Sanacore nere vid Galleria Umberto vid Via Toledo. Han presenterade oss för några kusiner och vänner. Alla var impade över att SSC Napoli lockat fans ända från Moder Svea. Sanacores bror, med son, var som vanligt närvarande och vi hälsade igenkännande med en kram.
Efter att Sanacore handlat lite bakelser och annat smått å gott bar det iväg till en traditionell söndagsmiddag. Väl hemma hos Sanacores bror blev vi direkt utplacerade vid matbordet av frun i huset. Tv´n stod självklart på och matchen skulle börja vilken minut som helst. Nervös som en gris var jag knappt kontaktbar varpå Sanacore manade till lugn. Maten serverades och matchen drog igång.
Lazio inledde i ett ursinnigt tempo och direkt anade jag att hela söndagen kunde gå åt helvete. Dock verkade Lazio märkbart tafatta vid avsluten och vid halvtid kunde jag pusta ut något.
Mer mat serverades och Fedenapoli såg redan mätt ut, men allt det goda som serverades gick inte att motstå. Lagom till andra halvlek var vi inne på vår fjärde portion. Allt eftersom mer mat ställdes fram tyckte jag mig se ett mer aggressivt Napoli. Detta tillfredställde samtliga runt bordet. I takt med ätandet kom Napoli allt närmare ett ledningsmål.
**********
Helt plötsligt rycker Lavezzi och alla håller andan medan El Pocho vräker sig in i straffområdet och slår in bollen….. via ett Lazioben…. och…. i MÅL!!!!! Hela matbordet flyger upp och frun i huset tränger in sig i ett hörn när fem stycken grabbar förenas i ett kramkalas.
Helt euforisk av maten, matchen och sällskapet känner jag knappt någon mättnad längre och när efterrätten dukas fram vräker jag glatt i mig den också. Klockan lider mot 90 + minuter och samtliga runt bordet skäller högt. På napolitanska, skånska och halländska hörs det skällsord om varför domaren inte blåser av. Till slut blåser domaren av och alla grabbar förenas i ett nytt kramkalas.
Glädjen är obeskrivlig, äntligen har vi besegrat Lazio borta. Alla grabbar försvinner ut på bakgården där vi alla förenas i ett bollkickande ackompanjerat av grannarnas fyrverkeri för att fira Napolis seger. Sanacores bror förklarar att vissa ur Curva A bor i området så dem brukar skjuta lite raketer vid vinst.
**********
”Biljetterna kommer snart” säger Sanacore plötsligt. Ahhh, tänker jag. Snubben som köpte biljetterna åt oss kommer hit. Nice….
10 minuter senare stiger Gene Wilder med flickvän in genom dörren. Jag gnuggar ögonen, visst fan är det Gene Wilder tänker jag! När jag sansat mig blir jag presenterad för Napolis svar på Gene Wilder…. Jag vågar nog säga Italiens svar på Gene Wilder… Sjukt lik. Han lämnar över biljetterna till oss och vi tar nästan emot dem på knä.
Ett par timmar senare sitter vi inne hos 14-åringen i huset och kollar in hans planscher och halsdukar. Allt går förstås i Napolis vackra färger. Fortfarande hör jag smällar utanför från raketerna och jag tittar upp mot himlen från fönstret och konstaterar vilken underbar dag detta varit.
Efter middagen träffas vi alla grabbar upp på en liten bar inte långt ifrån Piazza Vanvitelli vid Napolis ”övre” centrum. 14-åringen är med och det hela är avslappnat och glatt. Vi drar i oss några öl (cola för den minderåriga) för att sen nöjt konstatera att dagen varit till belåtenhet.
Vid midnatt är jag och Fedenapoli tillbaks på hotellet igen, nöjda tar vi en cigg på balkongen för att sen krypa till kojs. Imorgon ska det vandras runt på alla smågator tänker jag…. Med detta i tankarna och Lavezzis "mål" rullandes framför mig på tv-skärmen somnar jag nöjt.
**********
I nästa avsnitt: Spaccanapoli och middag hos Gene Wilder
