Matchanalys, Napoli-Livorno 0-1
Ännu en förlust på hemmaplan tvingar skribenten att välja bort sin matchrapportering. Här belyses problematiken istället!
Ni ska veta att det är svårt att skriva en matchrapport efter en förlustmatch. Visst, kan jag ge er en utförlig matchrapport där jag nämner hur en elak domare från Verona tvivelaktigt avgör matchen efter en tidig straff, men vi kan ändå inte frångå att gårdagens match inte är unik i sin karaktär, vi har helt enkelt kört fast i lagdelarna och inte mycket verkar fungera. Därför väljer skribenten att försöka belysa problemet med en analys istället för att tjatigt utföra en matchrapport.
Det krävs inte mer än en snabb titt på diskussionerna i vårt forum för att en tydlig linje kommer blottas, ja "PeterBirro" konstaterar bittert att vi har svårt att föra matcher mot sämre lag, att avsaknaden av en dirigent på mittfältet är stor. Men det är ju för helskotta Livorno vi möter, har vi inte ens spelare som ska klara av ett lag av Livornos kaliber?
Förstör vi helt enkelt våra ambitioner att vinna genom att försöka spela ett spel vi inte behärskar? Med all respekt för Livorno, som till skillnad från oss har lagdelar som fungerar, måste jag ändå säga att vårt lag förtjänar ett bättre öde än gårdagens.
Måste bara poängtera att Livorno inte var bra igår, men rent taktiskt var de lysande. Vi fortsätter med en åsnas envishet att försöka luckra upp deras försvar med ett spel som inte fungerar, ja då är det inte svårt att heta Livorno eller Cozensa och så sant förnedra oss inför våra hemmafans.
Nu till problematiken..
Vi använder oss av två defensiva mittfältare i linje, Vidigal och Husain. Två riktiga arbetshästar, båda något bristfälliga i både passningspel och andra offensiva kvaliteter men spelare som kompenserar sina brister med hjälp av mycket samspelt positionspel. När den ena pressar går den andra ner på understöd osv.
Vidigal och Husain är svårspelade, något som oftast tvingar motståndarna att spela på våra flanker. När vi då går ner på försvar kommer vårt centralmittfält tvingas säkra upp bakom våra offensiva yttermittfältare. Produkten av detta blir att det bildas ett gap mellan våra lagdelar, speciellt i mitten där defensiva mittfältarna opererar och hela laget kommer därför tryckas neråt i banan. Inte nog med detta, nu tvingas även anfallarna krympa avståndet till mittfältet genom att ta några steg tillbaka i banan.
Varför hamnar Stellone ständigt utanför målprotokollet nu för tiden, hans position på banan kan vara svaret. Stellone ska agera spjutspets inte vara någon navigatör åt våra defensiva mittfältare, något som han tvingas till när mittfältet havererar.
Nu har vi inte bara förstört hela spelfilosofin bakom vår grundformation, utan har även lyckats sätta käppar i hjulen på vår lagdelar.
Vi blir fruktansvärt lättlästa, även för de orörliga försvarare som Livorno har. Speluppbyggnaden börjar alltid centralt, där erövrar vi bollen och försöker snabbt nå yttermittfältarna, som i sin tur rent desperat sparkar in bollen i boxen för att försöka nå våra anfallare. Anfallarna har redan hunnit med att göra en idiotlöpning från mittfältet, när anfallarna väl befinner sig inne i målområdet möts de av ett samlat motståndarlag som enkelt röjer bort bollen. Alltid samma speluppbyggnad, alltid samma historia. Inget mönster som bryts, yttermittfältarna känner till sin egen sårbarhet defensivt och vågar inte ta för sig.
Skulle säga att vi spelar brittiskt faktist. Vi måste försöka få till ett rakare spel, inte använda oss så mycket av våra kanter. Tyngden framåt måste omfördelas helt enkelt.
Vår förre tränare De Canio löste många av våra problem genom att byta ut vår raka mittfält mot en diamantformation. Magoni fick agera offensiv spelfördelare samtidigt som Vidigal fick uppgiften bakom som defensiv spelfördelare. Magoni var ingen naturlig offensiv spelfördelare, och egentligen inte lämpad för ett sådant arbete, men De Canio ville låsa Magonis position framför vår defensiva spelfördelare Vidigal. Varför? Jo, Magoni var en pådrivare, en spelare med karaktär. De Canio visste att Magoni aldrig skulle vika bort en centimeter mark till motståndarna, även om Magoni ofta passade bollen fel och misslyckades med sina offensiva räder, så kom han att hålla vårt mittfält högt upp i banan med sitt aggressiva spelstil. Magonis roll tvingar Vidigal till skygglappar, han måste nu prioritera att täcka upp bakom Magoni istället för att konstant hålla ett öga på sina yttermittfältare. Vi är nu inte lika beroende av våra yttermittfältares offensiva kvaliteter, vårt mittfältlinje kan vinna mark i banan och våra anfallare spelar närmare motståndarens försvarare.
Magoni är inte kvar i truppen, och det närmaste Magoni i spelstilen vi kommer är faktist Husain. Kanske ska Colomba försöka låsa Husain på samma sätt som De Canio gjorde med Magoni i en diamantformation, aggressiviteten finns där och det kan bli ett lyckad taktisk justering. Vi måste ta vara på kvaliteten våra anfallare besitter, annars förblir vi impotenta.
Colomba måste helt klart börja röra om i grytan, mittfältet måste börja fungera annars mister vi ännu en säsong nere i denna helvetiska serie. Kanske är det dags att peta någon given spelare för att markera missnöje. Det är en skymf mot alla blå anhängare och själva staden i sig att behöva bli bespottade på helig hemmamark gång efter annan, först Cosenza och nu Livorno, äckligt!
Skärpning efterlyses redan till nästa match, skäms den som ger sig!