Helvetet lättar våra fötter!
En studie om SerieB:s utveckling och Napolis tunga kamp.
Jag sitter ner och reflekterar över säsongen och kan inte låta bli att fästa en snabb blick på tabellpositionen. Vi befinner oss hopplöst långt ner i tabellen, närmare sagt position nummer sjutton. Vi innehar för tillfället en av de fyra platser som degraderar oss stuprätt ner i helvetet.
Ska verkligen ett lag av Napolis kaliber behöva hotas ner till korpnivå? Om det hade delats ut poäng för antalet supportrar ett lag hade, eller den stöd på läktaren man fått, skulle vi aldrig behövt nedfläckas av denna smutsiga position. Napoli är italiens fjärde största supportergrupp enligt färsk statistik, tätt bakom Juve, Milan och Inter. Vi pratar om en miljonstad, som säkert har lika många exil napolitanare runtom italien som på hemmamark. Tar man då med den obotliga passion och sympatier de flesta syditalienare runtom känner för Napoli är det lätt att förstå vilket folkligt stöd klubben egentligen har. Men världen är inte perfekt, poängen delas ut på planen och inte uppe på läktarna.
Hur är då livet nere i SerieB?
SerieB är en svårtuggad serie, inte lika taktisk som den högre serien, men desto mer nyskapande. Serien är av många ansedd som grogrunden för hela italiens framtida utveckling. Det är härnere dagens spelare ska mogna in i rocken som framtidens SerieA spelare. I den italienska bakgården härjar många klassiska lag som inte orkar annat än att drömma sig bort till fastlandet ute i högsta serien igen. Lag som Sampdoria, Genoa eller Vicenza sätts i motljus med små klubbar som Triestina, Livorno och Siena. De tre sistnämnda är alla lag med knappa resurser som med hjälp av sitt "nytänkande" klarat av att konkurrera med de något större lagen, dessa är oftast solida lagbyggen som förespråkar ett öppnare spel framför den tillknäppta. Trendbrytningen är mer markant i SerieB än någon annanstans i italien. Små "åshöjdens" till klubbar ploppar upp ur jorden, går igenom seriesystemen och skördar triumfer i vår liga. Tyvärr blir det oftast stopp i högsta serien efter att storklubbarna köpt sönder halva truppen lagom till seriestart. Men undantag finns, något som Chievos flygande åsnor visat upp på senare tid.
Förra säsongen fanns det två fräcka nykomlingar som kommit direkt från SerieC1, sprungit igenom SerieB ända upp i högsta serien, namnen var Modena och Como. Årets upplaga heter Triestina och Livorno, båda med samma bakgrund med spel i SerieC1 förra säsongen. Titta på tabellen! Triestina på en fjärdeplats. Livorno nere på en sjätte, några futtiga poäng från de fyra uppflyttningsplatserna. Märkligt! Håller verkligen SerieC1 så hög klass att den år efter annan klarar av att bidra med lag som direkt hoppar över till SerieA:s himmelrike? Hur var det nu igen, SerieB-grogrund-utveckling, morsning!
Napoli och andra fornstora drömmare behöver se över sitt hus. Kanske måste man börja blicka ner mot småbyarnas "korpgäng" för att dra lärdom av dem. Verkligheten har redan hunnit springa förbi min blåa klubb, om vi inte skärper oss kan vi degraderas ner till en bättre (!?) division. Då kanske man kan lära sig hur den nyare effektivare fotbollen ska spelas. Kanske krävs det en hetare omgivning för att få isen runtomkring våra frusna fötter att smälta. SerieC1 var ju helvetet!
Jag längtar redan...