MeLiX's reflekterar: Napoli har positionsproblem!
Äntligen skulle jag få se mitt älskade Napoli spela. Då jag befann mig i norditalienska San Remo, alldeles för långt från Palermo, fick jag nöja mig med att leta upp en storbildsteve tillsammans med tjugotalet galna exil napolitanare. Det fick duga!
Jag hinner knappt sätta mig ner i den överbefolkade baren förrän helvetet släpper loss i ölstugan. Palermo gör ett snabbt mål efter tjugotalet sekunder och jag hinner precis ducka från en förbifarande ölflaska. Jag som sett fram emot nittio sköna minuter blir istället pissförbannad och dyngsur på köpet. Tydligen hade domaren blåst igång matchen utan att vårt försvar eller målvakt hunnit vakna till. Ja, skottet kom och målvakten Manitta välkomnar matchen genom att släppa en löjlig retur som helt friställer Palermos pålitlige anfallare Maniero. Anfallaren gör processen till dagisnivå och skjuter enkelt in bollen i öppen kasse. Försvaret är som bortblåst! Målvakten lamlåst!
Matchen fortsätter med samma intensiva tempo som inledningvis och plötsligt börjar Napoli, eller ska jag säga Stellone komma in i matchen. Vår lagkapten gör en bländande första halvlek, och visar oerhörd karaktär när han gör sina kamikaze ruscher ned i mittfältet (!) för att hämta bollen. Något som fortfarande etsat sig fast i min näthinna är en sekvens där vindsnabbe Stellone jagar en palermoförsvarare en trettio meter ned i banan, springer ikapp honom, erövrar bollen för att sedan vända upp och gå på eget maskineri upp i anfallet. Stellones kvaliteter smittar av sig på våra mittfältare, och portugisen Vidigal tar efter med en kraftfull löpning. Dionigi skapar ytan för Stellone att springa på, en yta som Vidigal spanat in och serverat med en härlig passning. Stellone skjuter i farten och mosar halva ribban med sin projektil till kanon. Jag trodde rent ärligt att målburen skulle lufta vid kollisionen med virket. Synd bara att utgången inte resulterade i en reducering efter ett sådant mönsteranfall. I anfallet efter ribbskottet visar vår lycka ännu en gång sitt fula ansikte. Palermo skulle skjuta in sig för andra gången inom loppet av knappa tjugo minuter, och som många gånger förr, är det släkten som är värst. Antonio Asta, som spelade i vår tröja några år sedan, vänder bort våra försvarare som fortfarande befinner sig i sin paralyserande fosterställning, och placerar in tvåan förbi en vilt hoppande Manitta, 2-0.
Vid det här laget har jag helt överlåtit mig åt mina frestelser att lära den italienska lokalbefolkningen några aggressiva svenska svordomar, och som de får höra! Efter 2-0 målet blir matchen mer taktisk än intensiv, Napoli tillåts dominera mittfältet medan Palermo går ner på försvar med några små sporadiska försök till att tredubbla ledningen.
Andra halvlek börjar tråkigt, Napoli har låst in sig i Palermo försvaret utan att kunna lirka upp deras starka försvarslinje. Dionigi som hittils varit helt osynlig, får en chans att visa upp sig när Marcolins inlägg trasslar sig förbi Palermos försvar och når en tämligen friställd Dionigi, men anfallaren lyckas skjuta över målet.
Våra mittfältare kommer helt fel i uppbyggnadsfasen och visar tydliga spår på vad som varit Napolis största gissel de senaste säsongerna, nämligen avsaknaden av någon spelardirigent på mittfältet. Colomba sätter in Pasino i hopp om lite kreativitet på mittfältet. Pasino gör ett mycket piggt inhopp och står för förarbetet till vår reduceringsmål. Matchens bäste spelare, Stellone når högst och nickar välförtjänt in bollen i nätmaskorna. Det är 2-1 med över tjugo minuter kvar att spela.
Samarbetet mellan mittfält och anfall börjar komma igång utan att ge alltför stora chanser framför målet. I en trasslig situation dyker bollen upp på en palermoförsvarares hand efter att Dionigi försökt sig på ett skott, domaren delar inte uppfattningen om straffspark och berövar oss kvitteringen. Straffsituationen irriterade våra spelare ordentligt och vi slutade helt att spela de sista minuterna av matchen. Bonomi fick t o m avsluta matchen på bänken efter att han onödigt ryckt sönder Manieros tröja. Domaren blåste av matchen omringad av halva vårt lag samt bänken på sig. Slaget var förlorad!
MeLiX's REFLEKTIONER
Taktiska formationer eller grunduppställningar är egentligen bara klädda siffror. Min direkta analys av vår grundformation skiljer sig från mediernas. Italienska medier fortsätter envisas med att Colomba använder sig av en trebackslinje, rent teoretiskt, visst. På planen är jag dock inte lika övertygad om våra spelares linjer. Jag analyserar matchen mot Palermo och drar hela tiden mina observationer från denna enskilda match. För att förstå sig på hur laget spelar måste jag nämna lite bagrundsteori. I en (3-5-2) uppställning krävs att yttermittfältarna har klara defensiva direktiv för att följa upp den förlust av försvarspelare vi gått miste om i försvaret. Våra yttermittfältare var Martinez på högerkanten och Bochetti på vänsterkanten. Vi börjar med Martinez, som i sin grundposition befinner sig alldeles för långt ner för att kunna ge en 3-5-2 uppställning någon tyngd. Produkten av högerrytterns obekväma position ger oss en förskjutning i hela mittfält, en av mittfältarna, i vårt fall, Vidigal får ta på sig Martinez "teoretiska" uppgift och tvingar snedvrida hela vårt mittfält. Även vårt försvar får lida av den extra försvarare som befinner sig på en plats där han egentligen inte har några uppgifter tilldelade. Att vårt försvar betedde sig mycket nervöst, speciellt i inledningen, var något som genomsyrade hela matchen med sin beska smak. Vår andra yttermittfälare, Bochetti, går nu in som en klassisk offensiv högerrytter i en (4-4-2) uppställning. Vad vi har gjort nu, eller vad Colomba har gjort i matchen, är att han helt enkel skjutit sig själv i foten när han inte gett Martinez klara direktiv om en högre linje i banan. Hur? Både Vidigal och Bochetti saknar sin naturliga position och har inte de offensiva egenskaper som krävs för att göra ytterrollen rätta i ett fyrmanna mittfält. Vi har nu helt enkelt fel spelare på fel platser i varje lagdel förutom anfallet. Men anfallet i sin tur blir inte helt oberörd, då man helt blir berövad sitt viktiga mittfältsunderstöd. Har ni någon förståelse för Stellones mäktiga rusher ned i mittfältet? I andra halvlek fortsatte kräftgången i positionspelet tills Pasino ersatte Bochetti. Pasino som är en naturlig offensiv spelare med snabba fötter och irrationell tillvägagångsätt där han ständigt söker utmana motståndarförsvaret med sina dribblingar passar bättre in taktiskt. Och det är även först när Pasino går in som vi börjar hitta våra postioner och får ett bättre fungerande spel. Synd att Colomba inte uppmärksammat "felet" en halvlek tidigare, då kanske vi fått med oss någon pinne att mata helveteshundarna med!
Avslutningsvis... Stellone i första halvlek... oj oj oj... sikken skön spelare!
Forza Napoli!
