Genoa – Napoli 3-2: Betalt för gammal ont
Man måste vara ganska naiv om man tror att man kan köra över sina bröder med 6-1 och komma undan med det. Genoa ville mer, skapade mer och var klasser bättre idag. Genoas anfallsduo med Gilardino och Palacio gjorde med hjälp av Sculli och Kucka slarvsylta av Napolis tremanna försvar. Men det var i defensiven som Genoa övertygade mest. Återigen går det bra för en svensk mittback mot Napoli då Granqvist gör en helt felfri insats.
Om matchen finns det inte så mycket att analysera tänkte jag börja, men jojo, så blev det inte. Efter ca 30 minuters kamikazefotboll från båda lagen så är det Palacios klass som blir avgörandet. Hans första mål är fantastiskt, utan att överdriva.
Napoli gör väl några halvhjärtade försök, men spelet ser otroligt krampaktigt ut. Och föga förvånande så är det i defensiven som det ser allra darrigast ut. Britos ser fysiskt ut att lida på sin ytterplats i tremannaförsvaret.
Likt det röda havet så öppnar sig Napoliförsvaret och Gilardino är inte sen att utnyttja. Genoafansen firar som galningar bredvid sina Napoletanska bröder som står stilla och fryser.
Genoa leder mer än rättvist efter 45 minuter. Mazzarri byter tidigt in både Maggio och Cavani och Napoli får visst tryck. Genoaförsvaret är dock med på det mesta och när dem fallerar så är Frey i Genoamålet i omutbar. Hamsik missar ett gyllene läge att reducera till 2-1 och strax efter så gör Palacio 3-0 när försvarsspelet virrar bort sig själva.
När allt verkar som mörkast kommer både 3-1 genom Cavani och 3-2 genom Lavezzi strax efter. Plötsligt blev det match de sista fem minuterna. Dock så samlar sig Genoa och lyckas rida ut Napolis anstormning.
Svårt att sätta fingret på vad man skall dra för slutsats av Napolis insats idag. Men att försvaret ser otroligt sårbart ut är nog det som bör få högsta prioritet. Sen om det är Mazzarri som måste inse att en trebackslinje är calciosjälvmord eller om det är spelarna som underpresterar eller om det är Bigon som har handlat försvarare som inte passar i en tremannalinje, låter jag vara osagt. Men i mina ögon så är Britos inte rätt man om man vill spela med tre försvarare. Speciellt om han är tänkt på en kant. Inte Fernandez eller Fideleff heller. Då återstår alltså bara Grava och Aronica på den platsen. Alltså har inget hänt. Trots alla miljoner.
Nu tror jag vi alla. Supportrar, klubbledning, spelare och tränare lär samla oss och tänka på vad vi vill ha ut av denna säsong. Att ta den där tredjeplatsen som ger en ny chans i Champions League är verkligen liten. Europa League desto större speciellt via den Italienska Cupen. Och det är där någonstans jag själv landar. Detta får bli cupernas år. Varken Chelsea eller Siena känns som en omöjlig uppgift, dubbelmöten där spelarna kan motivera sig. Jag tror (tyvärr) att dem själva känner att ligan är småkörd.
Vill Mazzarri vara kvar och vill klubben ha honom kvar så är väl detta ett ypperligt läge att testa nya lösningar och spela in lite nya spelare i serien. Bygga för framtiden som Bigon predikar varje gång han öppnar munnen. Upp till bevis alltså.
Lika bra att fortsätta med denna turnover. Det måste ju vända någon gång.
Till sist ett stort grattis till våra Genoanska vänner. Idag firades 30 år av vänskap med ett otroligt vackert tifo på Gradinata Nord. Italiens äldsta vänskap som stått sig trots otalet svårigheter. Fratelli per sempre!