Napoli – Juventus 3-3: Hawaiifotboll och taktisk anarki
Napoli mot Juventus tippades bli en tillknäppt tillställning. Efter sex mål och 90 minuters hawaiifotboll förstod vi alla hur fel man kan ha. Pandev var nära att bli matchhjälte men Napoli lyckades inte försvara sin tvåmålsledning med 20 minuter kvar att spela.
Ni såg som matchen tycker säkert att det var underhållande fartfyllt och magiskt. Själv tycker jag att den enda slutsatsen man kan dra av båda lagens insats är att scudetton varken kommer att hamna i Turin eller i Neapel. Visst Juventus jobbade starkt ikapp flera gånger, och all beröm för det. Men det fundamentala problemet hos båda lagen ligger i att för att vinna Serie A så måste man – i slutändan – ha disciplin. Ett attribut som både Napoli och Juventus ignorerade fullständigt.
Napoli hade två gånger under matchen en tvåmålsledning, en ledning som man förvaltade likt sydeuropeiska stadskassor. Juventus gjorde reduceringarna i exakt rätt moraliskt ögonblick för att inte tappa all tro och hopp. Samtidigt så agerade man som yra höns över hela planen. Lichsteiner var högerback-vänsterytter, målvakt och anfallare samtidigt. Total desorganisation. Ett mer rutinerat lag, ett riktigt Italienskt lag hade monterat ned kvällens Juventus – toklöpning efter toklöpning.
I slutändan så är nog Juventus nöjda med själva poängen. Men i det längre perspektivet så är det nog en insats som kommer hålla Antonio Conte vaken många dimmiga Turinska vinternätter.
Hade någon sagt innan matchen att jag här och nu får ta en poäng så vet i tusan om jag inte hade nappat på erbjudandet. Och märk väl att jag i halvtid vid ställning 2-0, tydligt sa att: antingen så vinner vi med 3-0 eller så vinner Juventus. Jag hade inte rätt direkt. Men jag var något på spåret.
Nu lämnar Napolispelarna San Paolo utan varken mersmak eller för den delen någorlunda pigga ben. En sorti som trots allt möts av applåder från nästan hela San Paolo. Man är inte blind på läktaren, kämparinsatsen var det absolut inget fel på. Inte farten heller. Men det viktigaste saknades. Huvudet. La testa. Klokheten och rutinen att förvalta. Varva ner och dirigera. Visdomen att inte ryckas med i Juventus och Contes autostrada-fotboll.
Jag unnar och förstår er som tycker att det var en underhållande och magisk match. Men jag tycker respektfullt att ni har fel. Fyra av de sex gjorda målen kommer från fullkomligt makabra misstag. Oroväckande misstag för klubbar med dessa uttalade ambitioner.
Heder till Pandev som trots allt gör en fenomenal insats. Lika så Lavezzi som är den som skall vara Hawaii och autostrada. Ingen annan. Inler var otroligt seg på mittfältet och Gargano (trots att jag vidhåller att han är fundamental för Napoli) gjorde misstag på mittplanen som i slutändan kostade Napoli segern. I Juventus ska man vara glada att man har Barzagli. För utan honom så faller det alibi till korthusförsvar som står framför Buffon samman.
Äntligen fick Quagliarella de 65 000 buvisslingar han förtjänar. Kunde inte acceptera bänken i sitt kära Napoli. Det blev bänken i Juventus istället och tre minuter på San Paolo i svartvitrandigt. På San Paolos läktare vecklades en enorm Juventuströja ut. Quagliarella. Nummer 71. Enligt den Napoletanska smorfian. Nummer 71: Uomo di merda.
