Napoli – Milan 3-1: En stad, ett lag, en tro.
Napoli mot Milan blev den magiska afton som supportarna på San Paolo hade hoppats på. Cavanis hat-trick sänkte Milan som dock tog ledningen genom en nick av Aquilani. Är Napoli verkligen ett lag att räkna med i år?
Jag skrev förra säsongen att Neapel tror på Cavani. Ikväll tror Neapel inte bara på Cavani, utan hela det lagbygge som står, springer och krigar bakom honom. Det Napoli vi fick se ikväll är den bästa och starkaste upplagan sedan Maradonas guldår.
Hurvida det håller hela vägen känns ikväll ganska oviktigt. För en kväll, just ikväll, är Napoli faktiskt Italiens bästa fotbollslag. Cavani den bästa anfallaren. De Sanctis vigast, omutbar. Maggio överlägsen ytterback och duo Inler/Gargano hårdast på hela stöveln.
Napoli inledde matchen något trevande, precis som man gjort tidigare år när man gått upp mot Milan. När Aquilani med huvudet vackert skarvar in Cassanos inlägg tidigt i den första halvleken såg det ut att bli ännu en sådan kväll. Samtidigt som det första avsnittet av Miss Italia 2011 gick på Rai1 utspelades det en mindre vacker, men ack så mer intressant kamp mellan Cassano och Aronica på San Paolo.
Milan var som farligast på just Aronicas vänsterkant. Milans ledning skulle bara hålla i två minuter. Lavezzi slår en frispark som Maggio nickar ner till Cavani, som smäller till. Bollen under Abbiatis ben och Napoli är åter med i matchen.
Efter målet såg man hela vägen genom tv-skärmen att spelarna i Napoli började tro på sig själv och på uppgiften som stod framför dem.
Gargano har sedan han kom till klubben inte nått upp till samma nivå som han gjorde den första säsongen. Förra årets alternerande med Pazienza och Yebda samt värvningen av Dzemaili i år verkar ha fått fart på Gargano, som länge såg ut att vara på väg bort från klubben under sommarmercaton.
När Gargano med hjälp av Inler vinner boll utanför eget straffområde är det inte tvivel som går genom hans Uruguayanska tankar. En löpning i full fart som tar honom ca 70 meter, förbi Van Bommel och Seedorf som agerar statister. Fyra mot tre väljer Gargano att servera landsmannen Cavani som inte missar. Ett tillslag, otagbart för Abbiati. San Paolo exploderar som bara den slitna grytan mitt i Neapel kan. Ett ljusblått inferno av lycka, stolthet och ångest.
Napoli lyckas hålla ledningen halvleken ut tack vare De Sanctis som gör en helt fabulös fotparad med sina metallic-orangea lottoskor när Aquilani kommer helt fri.
Napolispelarna ser samlade ut när dem stiger ut på San Paolos lapptäcke till gräsmatta och visar omedelbart pondus. Sex minuter in på den andra halvleken kommer matchens sista mål. Cavani dyker upp som den måltjuv han är efter en svag rensning av Nesta. Med kobrareflexer klipper han till och bollen seglar återigen in bakom Abbiati.
Delirium är ett ord som någorlunda beskriver tv-bilderna av Curva B.
Napoli håller på bästa Italienska vis resultatet matchen ut. Zuniga var fantastisk när han kom in. Bollen han tar från Pato genom ett ninja-ingripande, när han är fri framför De Sanctis, är psykologiskt ovärderligt och kommer i precis rätt tid. Aronica ställs i den andra halvleken mot Pato och att se Aronica dribbla som siste man i eget straffområde när Napoli leder med 3-1 mot giganterna Milan måste ge ståfräs i varje calcioälskares byxa.
Gargano och Inler var totalt dominanta och pulvriserade Van Bommel och Neapelsonen Nocerino. Campagnaro gör ännu en formidabel insats, men trots allt är det en lagseger på alla plan.
Låt oss drömma ikväll. Precis som Neapelborna gör. Som fansen på väg hem från San Paolo, på sina mopeder genom trafiken, med hopp i ögonen och med tro på det som komma skall. Låt tutorna höras och glädjen synas. Natten är ljusblå. Gryningen likaså.
