Backspegeln (Del 2): Nyckelspelare, taktisk genomgång och defensiva principer
Gästkrönikören Kevin Nilsson ger sin syn på den vinnande säsongen 2022/2023.
Nyckelspelare:
Jag ska inte ge en utläggning kring alla spelare i truppen då jag vet att ni har bra koll. Men vill bara kort säga några ord om vissa spelare som var väldigt bärande under hela året.
Kim Min-Jae, alla våras Kim.
Otroligt viktigt under hela säsongen både defensivt men även offensivt och var väldigt avgörande för att Napoli skulle klara av att spela den typen av fotboll som dom gjorde. Han var 1 av bara 8 försvarare som vann minst 63% av sina luftdueller,
men även lika bekväm med bollen vid fötterna. Han var den försvararen som hade mest touch på bollen (3,173 st) och slog (2,547) genomförda passningar och en passningsprocent på 91%.
Di Lorenzo:
Våran egna kapten, den spelaren med flest minuter för laget under hela säsongen. Även den försvararen som spelade flest matcher under Serie A säsongen (37). Väldigt viktigt för oss både defensivt och offensivt. Han skapade 45 chanser för sina
lagkamrater från öppet spel under sässongen, en siffra som ingen annan försvarare kunde slå. Bara två andra försvarare hade en högre assist xG i det öppna spelet. Di Lorenzo var väldigt bra på att spela bollen framåt in i avancerande ytor, hela 191 i det öppna spelet.
Dessutom gjorde han 3 mål under säsongen, därav det ena hemma mot inter i en match som jag var på plats för att se.
Stanislav Lobotka:
Mannen som kanske inte fick flest rubriker, men som var kuggen i den väl oljade maskinen och balansen som vi behövde för att kunna släppa loss våra anfallspspelare. Den mittfältaren som slutförde flest öppna spelpassningar (2 116) och den som fick näst flest (1 790) var hjärtat i mitten av Napoli-laget. Även då han inte tog avsluten eller gjorde assisten blev de flest farliga chanser från de uppbyggnadsspelsen som han var inblandad i. Dessutom min personliga favorit.
Victor Osimhen:
TJUGO SEX mål blev det under säsongen och därmed skyttekung i Serie A. 10 stycken av dessa var första målet i matcher vilket gav en väldigt bra start till dom matcherna. Han blev 1 av bara 4 Napoli spelare att någonsin göra minst 26 mål i en Serie A
säsong ( Edison Cavani 26 mål - 2010-11, 29 mål 2012-13, Higuain 36 mål 2015-16, Dries Mertens 28 mål 2016-17.)
Kvicha Kvaratskhelia:
Han lämnade Ryssland efter att dom invaderat Ukraina och återvände hem till Georgien, innan Napoli snappade upp honom för runt 10 miljoner euro. Han stod för 12 mål och 10 assist under sässongen och var den första spelare som nådde tvåsiffrigt i både mål och assist i sin första sässongen i en top 5 liga sen Diego under säsongen 2006-07 i Werder Bremen. Det är ju siffror som talar för sig själv. Bara Rafael Leao (79) hade fler lyckade dribblingar än KVARADONA (76), Kvara skapade dock flest chanser (26). Det var en fröjd att se dig spela, nej leka fotboll under den scudetto vinnande säsongen.
Taktisk genomgång av säsongen:
Struktur: ( Formation ):
Napoli ställer upp i en 4-3-3 men där spelarnas positioner och där av formationen ändras från match till match men även under den specifika matchen beroende på spelets fas, motståndare osv. Men för att göra det enkelt för oss och sätta en siffra på den mest vanliga
strukturen så kan man säga att dom spelare i en 4-3-3 uppställning. Man har i stort sett mönstrat samma elva under hela säsongen, men självklart med undantag. Men vanligtvis har den sett ut som på bilden nedan.
Defensiva principer:
Den höga pressen:
Hög press, överbelastning, löpmeter och återövring. Detta är tydliga pelare i Napolis försvarsspel. Spalettis lag kliver högt på moståndarna och pressar oftast i en 4-4-2 där en utav de centrala mittfältarna (oftast Zielinski) kliver upp jämte Osimhen. Detta är en struktur dom ofast använder då de flesta moståndarna har en 6a.
Varför det oftast är Zielinski har flera orsaker. Dels är han en bra press spelare, den spelaren i mitt 3an som napoli vill ha högst utgångsposition på då han är den bästa av dom offensivt. Men kanske den största anledningen är att det blir en spelare ledig bakom zielinski, en av moståndarnas 8a och det blir på den sidan som Kim spelar och då han är otroligt stark i sitt aggresiva stötande försvarsspel så vill man att han skall ta hand om dom situationerna.
Osimhen väljer ofta sida och pressar sedan moståndarna från en lateral vinkel ut mot kanten. Yttrarnas breda positionering hindrar ofta ytterbackarna från att få bollen och man vill att moståndarna ska spela in bollen centralt där man är aggresiva. Får ytterbackarna
bollen vill man skapa man/man situationer ute på kanterna för att kunna vinna bollen ellertvinga fram ett dåligt beslut. Fyra manna mittfältet som skapas har tre olika huvudområden vilket innebär en stor belastning på dom. Dom ska jobba frammåt och stötta första linjens press, dom jobbar sida till sida för att stänga luckor men ska även vara redo att jobba hem och vara först på eventuella andra bollar. Napoli har under säsongen varit väldigt effektiva och synkroniserade i den höga pressen och det har gett utdelning.
Kims duellspel är väldigt starkt och därför har denna taktiska lösning fungerat väl utöver säsongen. Finns så klart en risk med detta också. Framförallt att man lämnas 3v3 ibacklinjen men fördelarna har visat sig vara större. En viktigt faktor är att mittfältarna och
forward har varit tillräckligt skickliga på att pressa moståndarna och stänga luckorna mellan sig så att dom har behövt lyfta bollen över de pressande spelarna. Bollens färd i luften ger tid till kim och kim kan attackera duellen med momentum och moståndaren är oftast
stillastående och felvänd. Avståndsmarkering är ett bra sätt att ofta kunna skydda två ytor samtidigt, men det kräver en god spelförståelse och snabbt kunna ta ett beslut om man ska kliva fram eller om det är försent. Tajmingen blir totalt avgörande.
Men när Napoli möter moståndare med två “6or” i uppspelfasen använder man sig utav samma princip, men där man istället lämnar en av ytterbackarna “fria” med avståndsmarkering av sin egna ytterback. Som återigen stöter när bollen slås i luften och det
blir en 3v3 i backlinjen. Istället går man högre med sina yttrar som markerar moståndarna mittbackar och Osimhen tillsammasn med Zielinski tar 6orna.
Mellan block och lågt försvarsspel:
Längre ner i planen återgår Napoli i en solid 4-1-4-1 där man flytande skiftar till en 4-4-2 där Zielinski jobbar upp i press och Lobotka täcker till den luckan. Napoli är väldigt flytande i sitt försvarsspel så det är inte alltid samma spelare som flyttar upp i press och de är sällan man ser denna tydliga strukturen. Principerna är viktigare än själva formation och funktionerna är viktigare än positionerna. Man prioriterar vissa ytor mer än andra och använder olika press signaler.
Napoli jobbar med trianglar, diamanter och boxar för att överbelasta ytorna kring bollen och på så sätt vinna den. Detta gör att man blir sårbara på andra ytor ifall moståndaren snabbt kan byta sida. Men man har jobbat extramt snabbt och synkroniserat för att flytta över och stänga nästa yta om moståndaren spelar sig ur. Dessutom har man varit väldigt bra i sitt stötande försvarsspel där Kim har varit den bästa och ofta lämnat sin position för att stöta fram och bryta bollen.
I detta fallet straffar det sig och Lazio kommer till avslut i den centrala ytan till 1-0. Men man ser tydligt på nästa bild hur snabbt Napoli spelarna har tagit sig till den centrala ytan och med lite tur kunnat blocka skottet.
Defensiva omställningar:
Napoli jobbar intensivt med press och återerövring när man tappar bollen. Alla deltar och man försöker så snabbt som möjligt vinna tillbaka bollen. Spelarnas positionering i det offensiva spelet är en viktigt faktor som gör det möjligt för dom att lyckas med sin
återerövring. Då man ofta har ett kort spelavstånd till varandra och överbelastar ytor offensivt så bidrar det till att snabbt kunna pressa moståndaren när man tappar bollen.
I del 3 tittar Kevin vidare på de offensiva principerna.
