Röda Stjärnan - Napoli
0 - 0

Crvena Zvezda 0-0 Napoli: En lektion i ineffektivitet

Trots massivt spelövertag lyckas Napoli inte få in bollen i mål bakom den rödvita bussen. En tam insats och frågan är väl egentligen om det här var en dålig dag på jobbet, eller ett tecken på att saker inte riktigt står rätt till?

Det bjöds på folkfest på Marakana och över 50.000 glada hemmafans fyllde läktarna inför Zvezdas första match i Europas finrum sedan bytet från Europacup till Champions League. Även en del Napolifans hade gjort resan från stöveln, trots stadens rykte som allt annat än gästvänlig för bortasupportrar - all heder till er!

Direkt från start tog Napoli över taktpinnen och - håll i er nu - släppte den inte under hela matchen. Den inhemska fotbollen i forna Jugoslavien är inte vad den en gång var och serbiska ligan är inget undantag, vilket främst illustreras av att Zvezdas mest namnstarke spelare heter Marko Marin. Nog för att ex-Chelseamannen är en duglig fotbollsspelare, men han är ingen Dejan Savicevic. Zvezda gjorde därför vad alla brögäng hade gjort i deras situation: man backade hem och slog upp en järnridå.

Napoli, bortamatcher i Östeuropa, halvdassiga gräsmattor och defensivt orienterade motståndare är en synnerligen avskyvärd kombo. "Det här kommer bli precis som Dnipro borta i den där Europa League-semin" spådde man dystert redan en kvart in i matchen. Det visade sig att man inte var helt fel ute.

Napoli rullade boll, slog inlägg, fick tillbaka bollen, letade luckor, hittade inga, slog inlägg, repeat ad infinitum. Vaskade man fram ett par chanser? Absolut. Borde man ha smällt in åtminstone en balja? Jajamensan. Men trots 20 skott lyckades Milik och kompani inte producera ett enda klassavslut. Borjan (Bojan?) i Zvezda-målet hade en bra dag på jobbet och tog det han skulle, men testades aldrig fullt ut. Närmst kom Insigne med ett distansskott som small i ribban, en 20-centimetersdipp på den bollen och storyn hade varit en annan.

Andra halvlek fortsatte i samma spår. Hamsik, Mertens och Ounas byttes in men lyckades inte bidra med något, speciellt den sistnämnde som mest försökte dribbla sig igenom tre serber på egen hand varje gång han fick bollen utan vidare framgång. Med ungefär en kvart kvar började hemmalaget filma för att dra ut på tiden; där och då kunde man lika gärna ha stängt av streamen men som den masochist man är kollade man ju till slutsignal.

0-0 alltså! Den taktiska ökenvandringen under Ancelotti fortsätter. Det spekulerades ju kring att Carlos intåg skulle innebära någon sorts "taktisk frigörelse" och låta dessa spelare nå en ännu högre nivå. Detta verkar tyvärr inte vara fallet, linjerna i spelet är som bortblåsta för tillfället och vi känns alltmer som ett lag beroende av individuella genidrag för att bryta igenom i sista tredjedelen. Det främsta exemplet på detta är Insigne: italienaren har numera helt fria tyglar och driftar runt lite som han vill på offensiv planhalva snarare än att vara låst till vänsterkanten. Det funkar inte jättebra, om jag ska vara ärlig. Insigne är varken tillräckligt effektiv eller osjälvisk för att styra hela lagets anfallsspel på det sättet. Men visst, han får dra några snygga klackar på mittplan då och då.

I och med detta resultat ser det riktigt brunt ut för Napolis chanser till avancemang ur gruppen. Härnäst väntar Liverpool hemma, ett lag man asfalterades av med 5-0 under försäsongen. Dålig magkänsla är bara början.

Men men. Konstigare saker har hänt, och San Paolo är fortfarande San Paolo trots protestaktioner och halvdana renoveringar. Vi får hoppas att Ancelotti hinner kalibrera det som behövs kalibreras fram tills dess.

Avanti Napoli!