Manchester C - Napoli
Inför Manchester City - Napoli
Två ljusblå lag gör upp på Etihad Stadium den här veckan. Mästerdirigenten i kostym, Pep Guardiola, har äntligen lyckats stämma sitt nya piano till att producera de toner han vill höra. På andra sidan finns en kedjerökande italiensk gubbe i tracksuit, som gjutit om ett gäng medelmåttor till en våg som sveper bort allt i sin väg. En orgie i passningsspel utlovas…
Napoli har erövrat Rom ännu en gång. De gulröda från huvudstaden gjorde sitt bästa, men en enda ofokuserad touch räckte för att Neapelsonen Insigne skulle skjuta tre poäng till Kampanien. Ansvarig för misstaget? Ingen mindre än Romfödde De Rossi.
Symboliken var total.
Segertåget i Italien har dock, än så länge, inte kunnat replikeras ute på kontinenten. Borta mot Shaktar Donetsk stod Napoli för sin enskilt sämsta insats hittills under 17/18 och förlorade rättvist. Feyenoord besegrade man hemma utan att imponera. Och nu, mitt i ett kluster av svåra ligamatcher, väntar Englands bästa lag på bortaplan.
Manchester City har sett mycket bra ut så här långt in på säsongen. Storlag har städats bort och smålag har demolerats totalt både hemma och borta. Att City för tillfället är favoriter till gruppsegern tror jag i stort sett alla skriver under på. Napoli är dock långt ifrån chanslösa och kan, med ett resultat borta i Manchester, väga upp för förlusten borta i Ukraina. Oavgjort eller till och med seger och plötsligt ser läget i gruppen mycket ljusare ut.
Summa summarum: Man har inget att förlora, allt att vinna borta mot City.
Eller har man det? För trots att man går in i matchen utan press på sig finns det ett stort, stort frågetecken kring hur Napoli egentligen ska förhålla sig till denna veckas omgång av Champions. Anledningen stavas I N T E R. De svartblå är hack i häl i tabellen och gästar San Paolo på lördag. Napoli befinner sig alltså i det prekära läget att man inom loppet av fem dagar spelar en match där man är underdog med allt att vinna, och en där man är favorit med allt att förlora. Båda matcherna är betydelsefulla nog att de kan komma att ha en inverkan på klubbens öde i respektive turnering. Vad göra?
Många supportrar har i alla fall sina prioriteringar klara. Så här bra chans på en scudetto har man inte ens vågat drömma om sedan Maradonas dagar. Napoli bör rotera i startelvan mot City och satsa på ligan! Sedvanligt struntprat från supporterhåll, tänker nog många.
“City? Jag tycker att flera av våra stjärnspelare borde stå över den matchen, då mötet med Inter väntar runt hörnet och är minst lika viktigt.”
Ord tagna ur munnen på en passionerad supporter på Piazza Garibaldi? Nä, det är självaste klubbpresidenten Aurelio De Laurentiis som genom media verkar trycka på Sarri att låta exempelvis Mertens stå över en match som man ändå inte förväntas vinna.
Kommer Sarri att lyssna? Antagligen inte, vår käre Mister är alldeles för principfast för att praktiskt taget slänga bort matcher på det sättet. Men det lyfter en intressant diskussion till ytan, nämligen huruvida Napoli har bredden som krävs för att ställa upp med slagkraftiga lag i både cuper och ligaspel. Spontant känns det inte så, särskilt efter att Miliks knän gått sönder igen vilket lämnar Mertens som ensam anfallare i truppen. Det kanske fungerar på kort sikt, men hur ser det ut under våren nästa år när nyckelspelarna gått 50 matcher i sträck utan vila? Klarar de sig ens så långt utan skador?
(Callejón kan man i alla fall lita på. Snubben går som en klocka.)
Känner jag Maurizio Sarri rätt så innebär det döden att kompromissa i det här läget. Antingen går man in med inställningen att vinna varje match eller så fallerar hela systemet. Jag förväntar mig därför, i alla fall denna gång, i stort sett starkast möjliga elva. Vilket är glädjande, för den taktiska kamp som lär utspelas förtjänar att inte urvattnas av cyniska skäl. Pessimisten i mig kommer dock att hålla andan varje gång en Napolispelare går i marken.
Och det med all rätt.
Pep Guardiola vs. Maurizio Sarri.
Let the games begin.