Napoli - Hellas Verona
Inför Napoli-Hellas Verona: Vid vägs ände
Hela premissen för en berg-och-dalbana är ju att den, vid någon tidpunkt, skall braka loss nedåt och antingen ge ett skratt eller skrik till dess passagerare. Den sista omgången av denna 119:e upplaga av Serie A har nu haft sin långsamma klättring uppåt, och ikväll brakar den där vagnen loss nedåt i full fart. Kommer vi skratta eller skrika, när denna åktur är över?
Egentligen har hela säsongen varit en berg-och-dalbana i sig. Då syftar jag mest på situationen runtom, pandemi och allt det där, som trots omständigheterna ändå visat sig vara en relativt stabil åktur. Förvisso har väl lag fått tampats med skador i större utsträckning än normalt, och vi har fått vänja oss vid ytterligare lite mer fotbollstäta veckor. Men det kunde och tycktes ändå vara mycket värre för cirka ett år sedan. Något som också kan sägas om Napoli.
Napoli hade sina branta nedförsbackar och höga toppar i början av säsongen. Och mestadels var det nedförsbackar som vi fick vänja oss vid då. Gattuso hade fått sin startsträcka, och nu var det dags att se om planet flög eller inte med Mister Gennaro vid rodret. Tidigt märktes det dock att tåget inte gick som på räls, det var grus i maskineriet. Som en direkt följd blev tabellplaceringarna givetvis sämre, och ganska tidigt hade åtminstone jag checkat ut oss från en Champions League-strid.
Sent ska syndaren dock vakna, och sakta men säkert började den där vagnen som var Napoli börja klättra. Efter jobbiga förluster mot lag som Spezia, Genoa och Hellas Verona var det egentligen bara en uppförsbacke, i positiv bemärkning, som man åkte uppför. Efter en stunds åktur var man således också tillbaka, lag som Milan och juventus hade tacksamt nog tajmat sin resa nedåt och nu åkte de alla i samma berg-och-dalbana, satt i samma vagn.
Ungefär så lyder den väldigt kortfattade berättelsen om Napolis säsong. Och mycket kan egentligen sägas om vägen som ligger bakom oss, men faktum är att den stora definierande matchen fortfarande ligger framför oss. Säsongen må ha gått som den gått, dalarna må ha varit djupa och topparna någorlunda höga, men inget av det där kaotiska spelar egentligen någon roll inför kvällens match. Det enda som spelar roll är att vinna. Enklare, och klyschigare, än så kan jag inte beskriva det. För faktum är trots allt att med en vinst så säkrar Napoli en plats till nästa års Champions League, på bekostnad av antingen juventus eller Milan som extra krydda, och med en förlust så blir det troligtvis återigen att stifta bekantskap med Europa League.
Förutsättningarna inför är, objektivt och utifrån sett, givetvis på vår sida. Allting ligger i våra händer så att säga. De flesta lag och dess supportrar brukar vara tacksamma för sådana premisser. Om ödet ligger i ens egna händer är det givetvis en själv som också skapar sitt egna öde, vilket logiskt sett är att föredra gentemot en annan som gör det åt en. Som Napolisupporter är jag dock programmerad något annorlunda, och så många med mig vill jag tro. Speciellt nere i Neapel, där vägen till gudomlighet och vidskepelse är betydligt närmre än här uppe i norr. Att lägga över ödet i någon annans händer, företrädelsevis någon allsmäktig där uppe, är då kanske att föredra. Vi minns trots allt vad som hände senast vi var vår egen lyckas smed. Då var det en ligatitel som stod på spel, och vägen dit låg logiskt och riskbedömt enkelt framför oss. Då var det enda som krävdes ett rött kort av Kalidou Koulibaly, och en förlust mot ett avdankat Fiorentina, för att sätta krokben för oss själva och släcka hoppet för den gången.
Om detta är en rättvis bild jag målar upp, eller en önskvärd sådan, vet jag egentligen inte. Det kan mycket väl vara så att det är mitt extremt pessimistiska jag i supportersammanhang som talar, som bara vill lägga Napolis öde i någon annans händer för att själv slippa ta konsekvenserna av det. Kanske är jag alldeles för brännmärkt från den där senaste gången för att tro att det logiska och utifrån sett önskvärda läget är att föredra i Napoli-sammanhang.
Ikväll hoppas jag att det logiska vinner.
