Milan - Napoli0 - 0
Milan 0-0 Napoli
En poäng med bud på fler. Så sammanfattas bäst kvällens insats på San Siro, där Napoli successivt nötte ner ett aggressivt Milan men inte lyckades få utdelning.
Det blev ett par förändringar i startelvan jämfört med Laziomatchen. Insigne och Koulibaly var båda tillbaka från avstängning och tog plats, samtidigt som Zielinski ersatte Diawara i mittfältsduon tillsammans med Fabbe Ruiz. Sammantaget en vädligt offensiv elva från Ancelotti, då det saknades en utpräglad defensiv mittmitt samtidigt som alla dugliga anfallsspelare spelade från start. Allan saknades, troligtvis pga. de PSG-rykten som cirkulerat. Dåligt tecken att det påverkat så pass mycket.
Milan inledde matchen oväntat starkt. Om det är något Gattuso lyckats ingjuta i laget så är det en kämpaglöd, lökigt nog. Napoli hade svårt för att spela sig igenom det rödsvarta mittfältet, som ofta kunde erövra bollen och kontra in i ytan framför Koulibaly. Senegalesen visade att avstängningen inte gjort något med hans starka form och höll som vanligt ihop försvaret på egen hand. Vissa halvchanser lyckades Milan vaska fram, men Ospina hade vaknat på rätt sida och behövde inte sträcka sig alltför ofta.
Ju längre halvleken led desto mer tog Napoli över spelet. Den intensiva rödsvarta pressen mattades av och Fabian R. hittade utrymme att fördela bollen ut mot kanterna. Tyvärr saknades det skärpa i sista tredjedelen; Insigne kunde inte hitta rätt med varken skott eller inlägg samtidigt som Callejón var lika intetsägande som vanligt. Det är numera tydligt att Sarris system passade spanjoren mycket bättre, hans styrkor ligger i löptajmingen och positionsspelet. Som högerytter i ett 4-4-2 är han medioker i offensiven, då han inte kan smyga upp och leta avslut lika ofta som förut men inte heller klarar av att ta sig förbi en ytterback med bollen vid fötterna för att leta inlägg. Dags att spela in Verdi?
Andra halvlek inleddes med en stor chans för hemmalaget. Albiol rensade ett lågt inlägg rakt ut på Kessie, som lyckligtvis inte fick kontroll på bollen snabbt nog. Malcuit hann därför täcka skottet som annars troligtvis hade suttit i nät bakom Ospina.
Därefter fortsatte Napolis dominans. Halvchans efter halvchans skapades, men inget hotade Donnarumma tillräckligt. Särskilt skotten utifrån borde ha utnyttjats bättre, sammanlagt hade Fabian och Zielinski säkert fem försök som antingen satt rakt på Donnarumma eller passerade stolpen med några centimeters marginal. Däremellan var Milan totalt odugliga offensivt. Närmast mål kom Piatek med en okej löpning och kass touch som Hussfelt på Strive blev oproportionerligt exalterad över.
Den stora chansen kom med ungefär tio minuter kvar. Efter att ha brutit ett trött Milan-anfall finner sig Napoli plötsligt i ett numerärt övertag på offensiv planhalva. Några riktigt dåliga passningar senare rullar bollen in i en tom yta i mitten av straffområdet, där Zielinski dyker upp i någon sorts fjärdevåg - och skjuter rakt i bröstet på Donnarumma. "Oerhört irriterande" räcker knappast till för att beskriva hur det avslutet kändes att bevittna. Polacken har nu alltså haft frilägen i slutminuterna mot båda Milanolagen och skjutit rakt på målvakten båda gångerna. Dags att avfärda allt hopp om att Piotr ska utvecklas till en storspelare? Jag tror det. Under tre säsongers tid har man sett glimtar av Zielinskis potential, men trots mängder av speltid har han aldrig lyckats hålla nivån över tid. Otroligt tråkigt att det blivit så, för potentialen att bli en av Serie A’s bästa mittfältare fanns där en gång i tiden.
Roligare än så blev det inte. På tilläggstid får Fabian Ruiz ett felaktigt rött kort för hands, som såklart inte kollas upp av VAR. Napoli får nöja sig med ett kryss på San Siro men känslan är att det borde ha blivit mer. Chansen till revansch kommer som tur är redan om ett par dagar, då det vankas slutspel i Coppa Italia mot samma motstånd.
Avanti Napoli!
