Napoli 1-0 Fiorentina: Frälsaren av Neopolis slog till
Napoli tog en viktig trepoängare på lördagskvällen.
Det var väl ingen som direkt var munter efter förlusten mot Sampdoria. Allt som kunde gå fel gick fel. Quagliarella-Tarantella gjorde mål, försvaret var uselt (igen) och vi var aldrig riktigt nära en pinne ens. Ancelottis taktik hade genomskådats av motståndaren och laget hade svårt att anpassa sig till deras nya "commendatore".
Idag var positionsspelet bättre, Allan var het som en get (lite väl het ibland kanske), Hamsik försökte hitta innovativa spelvägar och försvaret var på det stora hela väl samlat. Men framåt gick det trögt. Visst, det fanns möjligheter och situationer, men avsluten var inte direkt hotfulla. Fanns väl en 1-2 avslut (utöver målet) som var värda bättre öden. Men i övrigt är sista touchen, avslutet, fruktansvärt. Mertens är en skugga av sitt forna jag och Milik springer konstiga "idoten-ryck" som ingen bollförare verkar förstå.
Matchen gick mot en typisk 0-0 fight där båda lagen chansmässigt och spelmässigt var ojämna och något tröga och där spetsen saknades från spelförande lag. Med tio minuter kvar gör dock Milik sitt bästa drag idag. Han hittar en Insigne som lurat bort sin försvarare med ett litet ryck och sistnämnda lyckas att ur snäv vinkel trycka in 1-0. Viktigt.
Napoli håller undan och hade med lite flyt kunnat göra ett mål till. Matchen ikväll var annars inget att minnas direkt men segrar är viktiga och det är dessa som räknas i slutändan, oavsett hur vackra eller fula de är. Napoli har fortfarande stora problem, men det finns potential och kan man bara få igång målskyttet blir man en utmanare igen.
Kvällens lag:
Napoli: Karnezis; Hysaj, Koulibaly, Maksimovic, Mario Rui; Allan, Hamsik, Zielinski; Callejon (Ounas 70), Mertens (Milik 56), Insigne (Rog 81)
Fiorentina: Dragowski; Milenkovic, Pezzella, Vitor Hugo, Biraghi; Benassi (Pjaca 80), Veretout (Edimilson 64), Gerson (Dabo 60); Chiesa, Simeone, Eysseric
