Napoli 2-1 Juventus: Il mio capitano!
Napoli bröt en oerhört dyster hemmasvit när man hemmabesegrade Juventus med 2-1 efter en fullfjädrad arbetsinsats. Lorenzo Insignes volleyskott med fem minuter kvar frälste hemmasupportrarna.
99 dagar.
Så länge fick napolitanarna vänta på en hemmaseger i ligan. Nu när det äntligen var dags igen passade man på att slå på stora trumman och skickade hem Juventus lottlösa. Detta efter en mastodont laginsats där samtliga spelare slet som djur för varandra, klubbmärket och fansen. Ingenting lämnades åt slumpen och mycket tack vare det minutiösa jobbet framstod gästerna faktiskt som rätt uddlösa. Tillåt mig att påstå att Juventus fick smaka på sin egen medicin idag.
Matchen som sådan var egentligen inte speciellt spektakulär. Den första halvleken var ganska låst där Napoli hade mycket fokus på försvaret som också sköttes galant. Juventus å sin sida skapade heller inte speciellt mycket och de första 45 förblev således mållösa.
I den andra blev spelet en aning mer böljande. Ett par halvchanser utbyttes innan det förlösande 1-0-målet, signerat Zielinski, kom med dryga timmen på matchuret. Polacken kunde raka in en retur sedan Insigne lossat bössan strax utanför straffområdet.
Därefter slog man vakt om ledningen på ett synnerligen effektivt sätt. Man fortsatte jobba hårt och noggrant. Idag var det tydligt att det fanns en matchplan från Gattusos håll. En matchplan man också höll sig till i 94 minuter. Med fem minuter kvar av ordinarie tid kom Callejon loss på kanten och lättade in ett inlägg som kapten Insigne skickade in på helvolley. Den efterföljande löpningen till kurvan, målgesten och minspelet var väldigt talande och det var verkligen svårt att inte bli berörd i den stunden.
Juventus fick visserligen in en 1-2-reducering via Ronaldo (vem annars?) i den 90:e minuten men närmare poäng än ett halvdant cykelsparksförsök av Higuain kom man aldrig. Detta var Juventus blott andra förlust i ligan den här säsongen.
Det är fascinerande hur vi släpper till så pass lite som vi faktiskt gör om vi tittar igenom namnen i vår backlinje kontra anfallarna i Juventus. I min bok var Di Lorenzo bäst på plan idag. Han sätter inte en fot fel trots att han tvingas spela på en position som egentligen inte är hans ordinarie. Även Demme gör det bra, framförallt i första halvlek där han styr mycket av mittfältet och gjuter in ett lugn i laget med sin säkerhet i positions- och passningsspelet. Såklart ska också kapten Insigne nämnas i dessa sammanhang. Efter ytterligare en fin insats och inblandning i båda målet får Neapelsonen bära matchhjäteskruden igen. Åh så härligt! Il mio capitano.
Vilken kväll, vilken insats, vilka förlösande känslor! Som vi har saknat det här Napoli!
Två raka matcher med kurvorna åter på plats sedan bojkotten. Två raka segrar mot landets mest formstarka lag. En slump? Knappast.
Visst, ligasäsongen ärmer eller mindre körd. Det fattar vi alla. Men för första gången på ett bra jävla tag kan man se fram emot nästa match med någon typ av försiktig optimism och tro. Tack för det!