Napoli - Milan
4 - 2

Napoli 4-2 Milan; Kontrollerat kaos

I den första hemmamatchen för säsongen fick hela spektrumet av känslor flöda under en och samma match. Napoli kom till matchen taggade till tusen för att hämta upp sig från krysset borta mot Pescara, och lyckades både dominera, tappa allt och återhämta sig mot ett lika taggat Milan.

Napoli hade gjort tre förändringar i startelvan jämfört med mötet mot Pescara. Jorginhos avstängning gick ut och han tog Valdifioris plats på det centrala mittfältet, medans Mertens och Milik tog Insignes respektive Gabbiadinis platser i startelvan efter sina fina inhopp förra veckan.

Båda lagen försökte direkt efter avspark att sätta sin prägel på matchen. Bara några minuter in hade Milan redan lyckats skapa en chans med öppet mål...och missa den. Niang drog en av sina tempoväxlingar (finns det något annat han kan?) och måttade ett inlägg, där inne hade Ghoulam glömt titta bakom axeln de senaste trettiofem sekunderna och lämnat Abate fri vid bortre. Högerbacken fick bollen på fötterna och drog den en bra bit över ribban från en sisådär fyra meters håll, till alla Milansupportrars stora oglädje.

Napoli lyckades dock i första halvlek att upprätta ett mycket bra bollinnehav på mittfältet, antagligen hjälpt av Jorginhos återkomst. Italobrassen synkade som vänligt mycket väl med Hamsik och Allan, och de individuella misstagen och återvändsgränderna i passningsspelet var färre än mot Pescara. Halvlekens bästa prestationer kom ändå från Mertens och Milik. Mertens skar igenom Milans försvar som en varm kniv genom nutella. I den artonde matchminuten får han bollen i straffområdet och måttar ett hårt skruvat skott mot bortre hörnet och slår Donnarumma, men bollen tar i stolpen och ut. Som tur är tofflas den tafatt in av Milik, 1-0 till Napoli och mål för Milik i hans första match från start.

Efter målet följde en halvlek av Napolidominans. Mertens tunnlade Abate på ett traumatiserande vis och kunde säkert ha gjort mål själv om inte Gigi Donnarumma råkat vakna på rätt sida den dagen. Men två-noll skulle komma och om första målet var tafatt var det andra graciöst nog för att väga upp.
En hörna måttas in, Arkadiusz Milik kommer högst och nickar in 2-0.

Andra halvlek var en mer svängig tillställning. För fem minuter in så gör Niang en av sina tempoväxlingar (vad annars?), dragit förbi två spelare och smällt in en reducering till 2-1 som Reina kanske borde ha parerat. Och när Milan sätter press, så spricker Napoliförsvaret upp. För bara fyra minuter senare, efter en sekvens av panikartade rensningar ur Napolis straffområde, lyckas Milan kvittera till 2-2. Bollen hamnar hos Suso som, i en yta han hittat medans backarna varit stressade, lyckas få ivägs sitt livs skott. En missil borrar sig in i högra krysset bakom Reina. Sarri visas upp på läktaren.

Efter en sådan sekvens är man som Napolisupporter ordentligt irriterad. Men som tur är lyckas laget rädda sig från kollapsens rand. Zielinski byts in och lyckas hitta ett kontringsläge. Han ger över bollen till Mertens, som hamnar i en-mot-en-läge med Abate, och i den situationen vet man att något farligt kommer uppstå. Mertens drar iväg ett knallskott mot bortre hörnet som Donnarumma slår bort hjältelikt, men Callejón slår som en orm på returen och stöter in 3-2.
Kort därefter bestämmer sig Kucka för att ge Mertens en knuff ner i gräset innan han springer efter bollen, vilket ger honom hans andra gula. Ridå, tänker man då. Men Milan skulle lyckas skoja till det lite extra när Niang tar ett rött genom att hålla fast Reina när denne ska ta en utspark. Och när Napoli sedan får öppen målchans kommer Romagnoli på idén att dyka efter bollen och skopa ut den ur målet med händerna. Blev ju ändå mål när Callejón drog in den igen. Tack för de goda skratten som dessert då får man väl säga.

Napoli tar alltså en viktig trepoängare mot en klassisk motståndare, glada miner i Kampanien under landslagsuppehållet nu.