Napoli - Lazio0 - 1
Napoli - Lazio: Postpartita
Hunden som skäller bits inte?
I söndagens drabbning förväntades och startade bägge lag med betydligt mer namnstarka elvor som sig bör, trots det fick gästande Lazio åka hem till huvudstaden med vinst igen och denna gång med tre poäng i bagaget. På mindre än en vecka har nu Lazio sett till att Napoli både är ute ur den enda tävlingen förutom Serie A för denna säsong och likväl puttat ner laget från en förstaplats som dock sett mindre övertygande ut på sista tiden.
För att måla matchen (och nuvarande läge) med lite större penseldrag ska vi väl ändå fundera på vad som inte klickar i laget till fullo. Den stora elefanten (läs:belgaren) har absolut sina styrkor men för tillfället kommer hans svagheter mycket tydligare och allt oftare fram. De senaste matcherna har han inte fått lika mycket boll på fötterna, vare sig i uppspelningsfas eller rättvänd och det blir svårt för en anfallare att bidra med både mål och delaktighet i spel om man springer utan boll i princip hela tiden. Där har vi en stor brist som senaste omgångarna inte har visat några tendenser till förbättring eller förändring, varken från spelaren själv eller från tränarhåll (med till exempel börja på bänken). Utöver den stora avsaknaden på mål från striker så lider också kantlöparna för tillfället. Både Kvaratshkelia, som numer blir både två- och tre-mansmarkerad och bryskt omhändertagen i de flesta matcher, och Politano, som fortsätter avlossa bössan men tror han har missat kalibreringen eller, liksom Dan Marino i Ace Ventura, glömt att skjuta på bollen med "laces out" (jag vet att bollarna inte har snörning men man får vara lite kreativ med felsökning ibland). Hur som haver så är det inte bara tridenten där fram som kämpar och, till synes, lider.
På mitten drar McTominay hela lasset för tillfället och både Lobotka och Anguissa ser slitna ut, Lobotka har inte riktigt samma första steg eller driv framåt utan söker mest sidopassningar och upphämtning av boll på egen halva. Anguissa ser också mindre hotfull ut överlag, tekniskt är han fortfarande enormt duktig men det blir mest handbollsspel av herrarna på mitten. Söker av passningar men blir antingen en pass bakåt eller till en annan mittfältare, alternativt mot kanten där Poli/Kvara och DiLo/Olivera befinner sig. Jag vill ha tydligare och mer vågade passningar från våra mittfältsgeneraler. Med risk för att blanda in en tredje sport och göra metaforkaoset totalt så vill jag jämföra med ett enkelt "motion"-spel i basket där grundprincipen är "passa och spring", det vill säga när du inte har boll så ska du vara i rörelse för att skapa yta till dig själv alternativt annan lagkamrat för att luckra upp försvar. Det är inte helt översättbart till fotboll men för att göra den närmsta liknelsen i spelidé som jag kan komma på så är det totalfotbollen. I nuvarande laguppställning (med undantag för mittlåset) ser det ut som att spelarna ska vara vana och försöka röra sig relativt fritt på plan och "ta den position som finns ledig", liksom både motion och totalfotbollens tanke men problemet är att vi i nuläget ser ut att starta upp sådana anfall för att sedan bli rädda för allt som är innanför straffområdet. De enda i laget som tar sig fram och stångas för tillfället är McTominay och Kvaratshkelia och det är på tok för lite för att producera både mål och poäng. Som rubriken menar jag att vi just nu är den där lilla vovven som skäller som fasen med fina passningar, bollinnehav och försök till uppspelsfotboll. Problemet är att det börjar bli rätt lätt för motståndarna att se att vovven inte bits om man stoppar enstaka spelare.
Jag har inte gått in på backlinjen och det gör jag medvetet. Utöver ett ganska stabilt mittlås och DiLo så har vi, även i år, en mycket eftersatt vänsterbacksposition där Olivera gör okej insatser framåt men defensivt lämnar han stora hål (både i gårdagens match och tidigare) för motståndare att driva igenom och för lagkamrater att gråta för. Jag har jämrat mig och klagat över Mario Rui ett antal år och får ändå medge att jag har mindre ångest när Olivera spelar men det är inte i närheten av att vara en tillräckligt hög lägstanivå enligt mig.
Nåja, skulle vi ta en kort rapport också?
Primo tempo
Matchen startade med fint tempo och spel från båda lag och Scotty var igång redan efter drygt 2 minuter med en lite halvkass träff efter mycket fint förspel av DiLo/Politano. Tyvärr blev skottens skott bortskottat av Provedel i bortamålet. Knappa 20 minuter var spelade när Lazio så fick sin första riktiga chans, denna gång kom Gustav Isaksen på högerkanten och vek in centralt och gör bort 3 Napolispelare alldeles för enkelt men Meret klarar av skottet mot bortre stolpen utan några större problem. Ytterligare efter ca tio minuter kom ett till halvläge, denna gång blev det inlägg från Politano som, efter lite flipperspel på Scotty och Guendouzi (möjligen axelboll som gjorde att han fick ont i ögat?), landade framför en felvänd Anguissa som tog emot med en touch och avlossade ett mjäkigt skott på halvvolley. Inte heller det blev något större hot mot Provedel. Förutom skottens första målläge blev det ett till farligt läge för Napoli innan halvleken var över när Kvaratshkelia drog iväg ett direktskott på mål från frispark ca 30 meter från mål och avslutet gick så hånfullt nära nätet att det hade räckt med en smärre engelsk vindpust för att få in den i mål.
Secondo tempo
När andra halvlek drog igång var det lite som att Lazio hade spenderat 15 minuter med att tagga igång och ha en spelidé medan Napoli kom ut efter 15 minuters irländsk julafton. Lazio var snäppet vassare på nästan alla positioner och efter ca 5 minuter in på halvleken stjäl Dele-Bashiru, både fräckt och alldeles för enkelt, bollen från Lobotka och tar några steg till innan han avlossar ett skott från 25-30m som dundrar in i Merets ribba. De nästa 20 minuterna var väldigt fram och tillbaka utan några större eller vassa målchanser men i 70 minuten får Napoli en hörna som Kvarathskelia levererar nästan rakt på Anguissas skalle och nickskarvas ner i marken vidare förbi Provedel men tar i yttersida av stolpen och ut. Knappt 10 minuter senare står Noslin, hattrick-mannen från coppan, med inte 1-2-3-4 utan hela 5 Napolispelare runtom sig men lyckas ändå vika in något steg centralt (från halvplan ungefär) och måtta en mycket välavvägd djupledsboll mot Isaksen. Som tur är har vi Olivera som är före honom från början, tyvärr lyckas han dock låta bollen gå förbi sig, låta Isaksen enkelt vika in centralt igen, trots hans redan bevisade farliga skott i första halvlek, och därefter se fortsatt frågande ut kring varför Meret inte klarade av att rädda bollen. Nej Mathias, det var inte Alex fel, det var mest ditt men också lite några kollegor på mittplan som borde ha stoppat bollen tidigare också. Resten av matchen blev inte mer än ett långt segt halvdant försök till kvittering och Lazio fick, rättvist, åka hem med alla poäng och Napoli fick se årets tredje ligaförlust och återfinns nu på plats 2 bakom förra förlustmatchens vinnare Atalanta.
Nästa vecka krävs det nya tag och kanske lite påminnelse kring Conte-grinta och jag skulle inte bli ledsen eller ifrågasättande om tränaren kanske försöker peppa igång några spelare genom att visa dem att deras startplatser inte är givna. Vi har kvalitet på bänken - låt dem visa vad de är gjorda av och om de är "up for the challenge".
Nästa match är 14/12 och laget får då åka till Udine för att spela mot nuvarande mittenlaget (bokstavligen i mitten av tabellen) Udinese. Om Conte ska lyckas instilla lite tro i supporterskaran ska det nog börja målas från både höger, vänster och centralt från anfallet framöver då vi har ett "lättare" spelschema ett tag framöver. Om resultaten och spelet inte imponerar (läs: åtminstone 7 poäng de kommande 3 matcherna) så är jag tveksam till om vi står med en CL-plats mot slutet av säsongen när vi efter årsskiftet återigen står inför matcher mot Fiorentina, Juventus och flera topplag i ligan med tätare frekvens.
FORZA NAPOLI SEMPRE!