Lagbanner
Napoliredaktionen summerar säsongen: Todd Åkesson om ett nybygge som ger blodad tand!

Napoliredaktionen summerar säsongen: Todd Åkesson om ett nybygge som ger blodad tand!

Det är dags att börja runda av och summera Serie A-säsongen 2013/2014. Här ger Todd Åkesson sin syn på den ombyggnation som äger rum på Italiens sydkust samt hur en trångsynt spansk strateg börjat röra om i den napolitanska grytan.

Walter Mazzari och Edinson Cavani, de två viktigaste stöttepelarna tillika de mest fundamentala naven i Napoli säsongen 2012/2013. Tillsammans med spelare som Hugo Campagnaro och Morgan De Sanctis skulle de komma att lämna Neapel inför den säsong vi just bevittnat. En mercato då klubben, med president De Laurentiis i spetsen, skulle komma att transformeras på riktigt. En spansk bergochdalbane-taktiker vars karriärstoppar är lika höga som dalarna är djupa. En negligerad och i långa stunder nonchalerad sydamerikansk måltjuv som trots sitt enastående målfacit fått anpassa sig till bänken på Santiago Bernabéu. Tillsammans med ytterligare ett koppel nyförvärv var de rekryterade för att ersätta Mazzari/Cavani och lyfta Napolis ljusblå färger upp mot den sky bärande identisk nyans. 

Det enda du vet att du får av pastor Benitez är vetskapen om att du egentligen inte vet vad du får av karln. Att han är en strateg och organisatör ut i fingerspetsarna är knappast någon nyhet. Han kommer sätta sin taktiska prägel på laget i fråga men sedan åt vilket håll det bär finns det nog på förhand ingen som kan utvisa. Om det går åt spanjorens vänstra axel där en ängel sitter eller mot den högra där en djävul opererar kan egentligen bara framtiden utvisa. Det finns tydliga exempel på de båda scenarierna under 2000-talet. Han lyckades, tack vare enorm slughet och taktisk briljans, vinna Champions League och Europa League med Liverpool respektive Chelsea. För att bara några år senare leda sitt Liverpool in i ett dödläge och så småningom endast utmärka sig som en liten parentes i Inters historieböcker.
 
Med ovanstående innanför hjärnbalken var jag något ambivalent när beskedet kom att De Laurentiis värvat in den gode Rafa att leda Napoli under ett tvåårskontrakt. Den spontana känslan var att det antingen skulle bli ris eller ros. Där ris under en debutsäsong motsvarar en mittenplacering i ligan och en känsla av att man egentligen inte hade speciellt mycket i Champions League att göra. Där ros motsvarar en ligaplacering som innebär CL-spel kommande säsong och en bra insats i CL under hösten med ett eventuellt avancemang beroende på grupplottning. Det sistnämnda känns väl då ganska träffsäkert med tanke på hur det faktiskt artade sig. En totalt sett bra ligainsats där man slutade trea, ett väl godkänt gruppspel i CL där man blir första lag genom tiderna att inte ta sig vidare på tolv poäng på grund av en orimligt tuff grupp och som grädden på moset en Copa Italia-pokal in i troféskåpet. Jag tror att skaran som inte ställer sig bakom De Laurentiis, för det faktum att han vill förlänga Benitez kontrakt, är relativt liten.
 
Med byxfickorna fyllda av Cavanipengar skulle Benitez mer eller mindre skapa ett nytt lag till denna säsong. Totalt elva spelare köptes eller lånades in under spelåret där det mest namnkunniga tillika dyraste stavas Gonzalo Higuaín. Den 26-årige argentinaren hade efter sex år och 107 mål på 190 matcher i Real Madrid beslutat sig för att lämna den spanska huvudstaden och skrev således på ett femårskontrakt med de ljusblå. Higuaín, som egentligen aldrig var ett av affischnamnen i det så virtuosvimlande madridlaget, blev helt plötsligt Napolis klarast lysande stjärna och skulle på beställning acklimatisera sig till den italienska fotbollen och bära Napolis offensiv på sina bara axlar. På pappret var han det givna namnet som skulle ersätta Cavani, som gjort 26, 23 respektive 29 ligamål under sina tre säsonger i napolitröjan. Men jämförelserna och parallellerna var inte slut där, många påstod och ställde sig frågan om han rent utav var den som skulle fylla de otacksamt stora skorna efter sin landsman, en viss Diego Maradona.
Att gissningsvis ponera att det är ett relativt tungt ok att bära trots att man själv aldrig behövt ställas inför sådan press känns inte alltför långsökt.
 
Trots att mycket var nytt för 26-åringen så har han lyckats bidra med exakt det man hoppades under sin första säsong, nämligen hårt arbete och poängproduktion. Med totalt 17 mål och 7 assist blev han den största faktorn och exekutören i offensiven. Tillsammans med andra lyckade nyförvärv som José Callejón och Dries Mertens lyckades man på ett funktionellt sätt fylla luckan efter den gode Edinson och känslan har inte varit att målfabrikationen varit det som satt käppar i hjulet för ytterligare framgångar under den gångna säsongen. Det blir spännande att se hur Benitez och Co väljer att förstärka i sommar för att ta spelet och laget till en ny nivå och ännu högre höjder.
 
Ett klassikt Napoli-problem (eller styrka beroende på hur man vill se på det) har alltid varit avsaknaden av jämnhet. Ta bara i vintras då man först gör en otroligt lealös och tafatt insats mot Atalanta (0-3) för att bara några dagar senare fullkomligen spela ut Milan med 3-1. Detta har alltid existerat och kommer troligen alltid finnas kvar i Napolis själ, det är något man får infinna sig vid. För att kunna nå exempelvis en scudetto krävs det att lägstanivån höjs och att svackorna blir mer av den efemära arten. Jag tror inte någon säger emot gällande det faktum att Napoli ena dagen spelar ett spel som kan räcka bra mycket längre än en tredjeplats i ligan för att sedan andra dagen åstadkomma något som knappt platsar i Serie A överhuvudtaget. Precis på samma sätt som Benitez påverkan på olika klubbar kan bli väldigt varierande kvalitets- och resultatmässigt kan en napolimatch skilja sig väldigt mycket från en annan. Det är till och med så att det kanske är det som i slutändan blir tungan på vågen till varför Napoli och Benitez kan komma att bli en lyckad kombination.
 
Som napolisupporter lever alltid drömmen om en scudetto inför en säsong, detta spelår var den drömmen inte fullt realistisk om vi ska vara helt ärliga. Vad som däremot är realistiskt är tanken på att ett frö är sått och om vi ger det tillräckligt med tid kan det blomstra ut till något som kan bli riktigt bra och så småningom unikt. Låt Benitez, i sin takt, vara den arborist som tillåts vattna och gödsla på den neapelblomma som vi vill ska utvecklas till något majestätiskt, låt han göra det på sitt säregna vis. En säsong in i satsningen går det iallafall inte låta bli att hoppas och tro att spanjoren denna gång samarbetar med ängeln på sin vänstra axel.
 

Todd Åkessontodd.akesson@hotmail.com@TAkesson2014-05-19 10:00:00
Author

Fler artiklar om Napoli