Napoli - Milan
0 - 1

Postpartita Napoli - Milan

Napoli förlorar den så viktiga stormatchen mot Milan efter en halvdan insats. Milan seglar därmed upp i tabelltoppen medans Napoli känner flåset i nacken från Juventus.

Ja, vad ska man ens säga efter en sådan här match? Å ena sidan är man mest frustrerar och arg, å andra sidan - på vad? Efter 95 minuter spelade så är det inte direkt spelet man är mest frustrerad över. För även om vi definitivt sett denna Spalletti-upplaga spela bättre än ikväll, så var det inte direkt katastrofalt. Inte heller var det Milan som gjorde oss dåliga. Nej, spelmässigt var det helt enkelt en sån där mellanmjölksmatch, som knappast går att vara exalterad, eller frustrerad, över.

Matchen börjar med ett Napoli som öppnar ganska så starkt. De första cirka 15 minutrarna har Milan knappt något att komma med, och även om Napoli inte bjuder på några superheta målchanser, så har man ett klart grepp om matchen. Man är intensiva i pressen och vinner boll, samtidigt som man kontrollerar spelet. Men efter cirka 15-20 minuter mattas intensiteten av, och Milan kommer in i matchen. Helt plötsligt är det Milan som dikterar villkoren i matchen, och det initiala Napoli-ruset är borta. Koulibaly och Rrahmani lyckas båda dra på sig varningar, vilket kräver extra försiktighet i backlinjen. Och så värst mycket mer än så har inte första halvlek att bjuda på när Daniele Orsato blåser av för halvtid.

Andra halvlek börjar ungefär som den första slutar. Som Napolisupporter sitter man givetvis under halvtidspausen och hoppas på att Napoli till den stundande andra halvleken kan komma ut ur startgroparna som man gjorde i den första halvleken. Men icke. Spelet fortsätter att vara endera delen Napolis, endera delen Milans. Inget lag har något riktigt grepp om matchen, och mestadels handlar det om kamp om boll och misslyckade försök att tränga in i sista tredjedelen. Fantasin är borta, och mer än ett knapphändigt bollhållande mellan mittfält och backlinje är det inte fråga om. Spelet är som sagt varken jublande eller deprimerande, och snarare än att vända blickarna till vad som taktiskt hände på plan, märker jag att mina tankar och min frustration snarare hamnar på två spelare - Politano och Osimhen.

Om vi börjar med att beta av den kortväxte yttern så får jag, och detta är en känsla som byggts upp under en lång tid nu, intrycket av att det nästan är som att spela med en man mindre när Politano flankerar Napolis högersida. Aldrig hade jag trott att jag nu skulle lägga de ord i min mun som konstaterar att Politano numera nog gått om Mario Rui i “första-spelare-att-kicka-ut-listan” min. Italienaren måste vara, i skrivande känslosamma stund, årtiondets största alibispelare. Dribblingar försöks med, men lyckas en gång av tio. Inlägg likaså. Och om man någonsin kritiserade Arjen Robben för att alltid vika in åt vänster i plan (vilket han förvisso alltid lyckades med) så är Politano den billiga Italienska kopia som aldrig lyckas med det som holländaren lyckades med. Bakom Politano då? Ja där ligger näst på tur i rangordningen en Hirving Lozano, som är ett ämne för en annan dag…

Tyvärr åker även Victor Osimhen upp på den där listan. Nigerianen har på senare tid, eller under denna säsong om man vill hårddra det, kört fast. Även om han delar den inhemska skytteligan med Mertens och Insigne, så hade nog alla vi hoppats och förväntat oss mer från den unge anfallaren. Det är lika mycket en kritik av siffrorna i sig som spelet, även om det sistnämnda främst är något som tornat upp sig på senare tid. Han hoppar upp, tar emot bollar på bröstet eller nickar, och han försöker komma igenom i djupled - men när försvararna, som Kalulu och Tomori idag visade, redan vet vilka verktyg Osimhen plockar fram ur verktygslådan så blir utfallet ganska så tamt.

Nu gäller det att snabbt bara lägga denna match bakom oss. Även om matchen var en ytterst viktig sådan, så går det inte att älta detta allt för länge nu. Stormöten mot både Atalanta och Roma tornar upp sig i den relativt nära horisonten, och då gäller det att antingen spelet - eller ovan nämnda spelare - presterar bättre än idag.