Som en drake i en storm..

Napoliredaktionen söker fler eldsjälar när två gamla rävar lämnar.

Kreüger:
Jag landade in på Svenska fans i början av 2006 då Napoli låg i Serie C och just hade påbörjat sin resa uppåt efter konkursen ett par år tidigare. Resan från motståndare som Mantova till att möta topplag i europeiska cuper samt den fantastiska ligatiteln ifjol har varit underbar att följa som skribent (å inte bara supporter). Det har blivit många artiklar, många med gnäll på ADL, men även många lyckliga efter vinster mot de randiga topplagen i ligan.

Efter scudetton gick jag in i en ny relation med klubben - som vinnare! Dessutom - efter 18 år känner jag att det är dags att lämna skribentjobbet och låta andra föra den svenska Napolifanan vidare. Tack till alla som har läst och följt sidan genom åren!

Allt gott! / Fredrik

Solonapoli:
Mitt supportskap till denna klubb tog sitt fäste på 90-talet. Då var jag en tonåring med favoritspelare som Gullit och Papin. Jag var skulle man kunna säga en milanista. Detta är något jag aldrig sagt högt till mig själv, men det var jag nog. Det fanns dock ögonblick där jag inte var milanista. Det var vid möten med en klubb där fans brände bengaler på läktaren och som hade "Mars" och "Voiello"på sina tröjor. Jag höll i smyg på Napoli. Älskade Maradona, Careca, senare Fonseca, Tagliatela och Zola. Men ingen höll på dem. Inte där jag var ifrån. Jag växte upp och blev mer distansierad av storlagen från norr. Tyckte det var roligare att följa "sämre" eller mindre namnkunniga lag på "Uno Kryss Due". Napoli tog fäste i mig rejält med 90-talet då laget blev sämre. Fansen bestod och galenskapen bland de trogna var för mig helt unik. Och att säga att man höll på Napoli blev en revolt mot allt och alla. Det fanns ingen annan som höll på Napoli.

Om vi hoppar fram till 00-talet så var klubben i fritt fall. Till slut fanns det inget lag att hålla på. Det fanns Napoli Soccer och undertecknad funderade på om jag skulle byta lag nu? Nu när jag lärt mig om känslor och kärlek och liksom lärt mig vikten av att "stå ut". Nej, mitt lag var Napoli och jag beslöt mig för att ödet fick vara min guide.

Jag halkade in på Svenskafans sidan av en slump. Möttes av att det fanns likasinnade. Vi var inte många men vi var lojala och vi var passionerade. "MeLiX", vilken hjälte vilken ledare på sidan när laget och klubben var i fritt fall. "Napoli_JKPG", en dirigent på forumet och den galna pizzabagaren från Märsta. Joakim som drog i sidan i början när Kreüger tog vid och det fanns fler. Och så har vid då Kreüger, vår evige capo.

Han tog kontakt med mig och vi möttes en sensommardag 2008 och därefter tog det fart. Han var tydlig, skriv det du skriver på forumet, men i artikelform. Du har fria tyglar. Och det är ungefär som att ge en miljon till en spelmissbrukare. Det blev såklart ett fullständigt bombardemang av artiklar, uppdatering av hemsidan. Inte en enda gång fick jag till mig att hålla tillbaks eller dra ner på tempot. Och för det är jag dig evigt tacksam.

Napoli, laget, började också ta sin form tillbaks igen till ett Serie A lag och med det växte också vår fanskara. Vilka karaktärer vi haft på forumet. "Scopare", som senare också skrev för oss, "King_Lavezzi" vars räder på Juves forum var en fröjd att läsa. Hur kunde han inte bli avstängd tidigare därifrån?? Samuel från Göteborg, gubbarna från Köping, Och för att inte tala om läraren från Kalmar, vår gamle vän "Granata_Genoa" eller vad han nu hette. Han är än idag avstängd från vårt forum :).

I och med min "nyfunna miljon" fick jag också hybris och ordnade två möten i Sverige för Napolifans. Den första var 2010 då vi mötte Elfsborg borta. Jag var lite nervös att ingen skulle dyka upp, men vi blev ett gäng. Speciellt då flera hundra Curva A medlemmar också dök upp och campade utanför för puben där vi möttes. Ett sant, fint minne av vårt supporterskap. 2012 var det dags igen då vi mötte AIK borta och där vi var ett gäng som hängde på Carmen innan vi åkte till Råsunda. Väl på plats fick vi tryckas in bland våra likasinnade efter att en del av publiken uttryckt ett visst missnöje med firande vid första ledningsmålet. Tack till er som dykt upp till dessa event.

Och tack till er alla andra som jag glömt att nämna eller helt enkelt glömt namnen på. Jag menar det verkligen, utan er och ert supporterskap så hade Napoli aldrig fått det fäste laget fått i Sverige.

Nu till mitt egna sorti. Jag är en underdog-lover. Jag älskar känslan av att vara den enda eller en av de få som står för något annat än majoriteten i ett forum. Missförstå mig inte, det handlar såklart inte om att alltid vara motsatsen till något, men tittar jag planlöst på en match på tv, vare sig det är fotboll, hockey eller boxning så håller jag alltid på de eller den som inte är favorit. Napoli har aldrig varit allmänhetens favorit och kommer aldrig att bli det heller. Men laget har växt och står idag på en grund som känns ändå hyfsat säker. Många supportrar har tillkommit och det är inget konstigt med det. Med framgång kommer fler supportrar. Jag har dock märkt att mitt engagemang minskat med åren. Inte kärleken, men mitt driv finns inte där längre.

Jag är avjinxade mig själv mot laget genom att sluta titta på livestreams. De förlorade nästan varenda gång jag tittade. När jag slutade, vann de nästan varenda gång. Jag valde också att endast titta på repriser eller sammandrag från matcher som de vann eller spelade oavgjort i. De matcher jag skrivit om när de förlorat har jag alltså aldrig sett. Jag tog kommandot över mina känslor och mitt supporterskap och den vidskeplige i mig tror såklart att detta hjälpt laget under åren. En sund människa förstår ju att mina förehavanden har inget med lagets resultat att göra och en sund människa förstår också det satiriska i min beskrivning av mitt supporterskap. Men jag har ändå hållt i min vidskeplighet och kommit fram till att laget och ni, fans, förtjänar fler eldsjälar som faktiskt ser matcherna och som faktiskt analyserar och återger matcherna i en mer objektiv anda än vad jag sjäv gjort.

Att vara en Napolisupporter är som att vara en en flygande drake i en storm. Det är mot alla odds, det är mot vad de flesta är och det är för det mesta jobbigt. Men om du har vad som krävs för att återge matcherna av vad som för mig är världens vackraste klubb så tveka aldrig att höra av dig till redaktionen. Maila vid intresse till Payam på:
payam.zehtab@gmail.com

Tack för alla år på Svenskafans.
Napoli, Napoli, Sarò sempre con te.

/Solonapoli