GP-profilen: 8. Rune Holta
I en artikelserie om 15 delar presenterar Svenskafans årets VM förare och hur de egentligen har tagit sig till den absoluta världstoppen. Nästa förare att presenteras är Norskpolacken Rune Holta.
Rune Holta är något så unikt som en norsk förare som numera är polsk medborgare. År 2002 övergick han till att köra på polsk licens, enligt honom själv pågrund av ändrade regler. Holta har sedan han blev känd utanför Norge varit en färgstark förare som märkts av både i GP-serien och i ligorna. De första åren i GP-serien blev han mer känd som Rune ”Volta” än just Holta. Han vurpade väldigt ofta och han var inget större hot mot någon i toppen av GP-serien.
Rune Holta föddes den 29:e augusti 1973 i den lilla norska staden Randaberg utanför Stavanger, och som den norrman han är så är största fritidsintresset att åka skidor. År 1994 inledde han sin karriär utanför Norge med att skriva på för den polska ligaklubben Grudziądz. Under de femton år som Holta haft sin internationella karriär så har han hittills avverkat nio klubbar, fem i Polen, en i Danmark och tre i Sverige.
Tiden i Grudziadz varade i endast en säsong och Holta återkom till polska ligan först 1997 och då i Unia Tarnow där han körde i två säsonger. Klubben i Polen han varit längst trogen är Częstochowa där han sammanlagt körde i sex säsonger i två olika perioder 1999-2000 och 2002-2005. Under sin andra period i Czestochowa kom hans först polska lagmästerskap 2003, samma år blev han även individuell polsk mästare. Efter åren i Czestochowa så gjorde Holta två korta gästspel i Rzeszów under år 2006 och året efter 2007 återkom han till Unia Tarnow. Sedan år 2008 kör han för samma klubb som Tomasz Gollob, nämligen Stal Gorzow.
Under tiden i danska ligan blev det sex säsonger och två ligamästerskap i Outrup, mästerskapstitlarna kom 1999 och 2001. För oss i Sverige så blev han välkänd när han skrev på för värmländska Valsarna 1995 och den klubben blev han trogen under hela åtta säsonger och där blev det två Lag SM-guld 1998 och 1999. Just hans första svenska klubb Valsarna brandskattades hårt på förare efter säsongen 2002 då dels Holta lämnade men även Mikael Karlsson (Mikael Max). För Rune Holtas del blev det nykomlingen Vetlanda som blev ny klubbadress 2003, Vetlanda som hade kört tre säsonger i allsvenskan och nu gjorde en storsatsning. Laget byggdes mycket efter Rune Holta och första säsongen blev en hedrande femte plats trots svåra skador på Krzyzstof Cegielski och Lukas Dryml. Rune Holta och parhästen Wieslaw Jagus var nära att lyfta VMS Elit till slutspel.
Åren i Vetlanda under lagnamnen VMS Elit och Elit Vetlanda innebar två Lag SM-guld, 2004 och 2006. Inför den här säsongen lämnade Rune Holta Elit Vetlanda för ännu en hårdsatsande förening, nämligen traditionstyngda Kumlaklubben Indianerna. Än så länge har det gått lite tungt för Holta i sin nya klubb.
Sin tid i GP-serien inledde Holta år 2001, men debutåret var ingen höjdare där han kom på en 14:e plats med 41poäng på sex GP-tävlingar. De efterföljande åren innebar placeringarna 11:a (2002), 8:a (2003), 11:a (2004). Därefter fick inte Holta längre köra i GP-serien, 2005 fick han wildcard till VM-deltävlingen i Eskilstuna där det bara blev sex inkörda poäng. Året efter 2006 körde Holta inte alls i GP-serien och fick inte heller något wildcard till någon deltävling. Men sedan kom då läget Rune Holta väntat på länge, kvalfinalen i GP-kvalet gick “hemma” på Vetlanda Motorstadion och Holta klarade som väntat av pressen och kvalificerade sig av egen kraft tillbaka till GP-serien.
Inför säsongen 2007 så övergav Rune Holta han sitt norska medborgarskap och blev polsk medborgare vilket bemöttes väldigt negativt i Norge. De första säsongerna som polsk förare i GP-serien gav placeringarna sjua 2007 och åtta året därpå 2008. Hittills i år innehar han en 10:e plats i totala sammandraget vilket är stabilt och bra, Rune Holta blir ju trots allt 36 år detta året och är inte längre någon ungdom. Men ännu hänger han med väldigt bra och hamnar han i tätposition så är han många gånger helt omöjlig att köra ikapp.
