Krönika: Efter GP Köpenhamn
Tråkig speedway på en magnifik arena när Jason Crump körde bort spänningen i VM-serien. Det är vår krönikörs, Niclas Jörneklint, omdöme om Köpenhamns GP.
Sydsvenskans tv-krönikör Heidi Silvander skrev i lördags en lång hyllningskrönika till sporten speedway. Hon beskrev TV-produktion som proffsig, snygg och informativ. Hon menade att man absolut inte behöver vara någon vidare motorentusiast för att bli sittande framför TV:n en hel kväll, eftersom sporten har så mycket inslag av dramatik och spänning.
Man kan hoppas på är att de som läste krönikan och tänkte att de kanske trots allt skulle se en tävling, inte hade möjlighet att ta del av Köpenhamns GP. För tråkigare tävling var det länge sedan jag såg.
Tävlingen kan ungefär sammanfattas med orden ”allt som är roligt med speedway, det hände inte”, visst var det en och annan omkörning, och visst var det lite tajta ingångar i första kurvan men när förarna väl lagt sig på rad så stod placeringarna i princip skrivna i sten. Till slut blir det som att sitta vid sidan om E4 och titta på bilar som kör förbi.
Förutom att publiken lätt tappar intresset och att det spär på myten att den som tar starten alltid vinner, så skapar det förstås också en frustration hos många av förarna. Det finns de som är bättre på att välja bra spår och göra svettiga omkörningar än att vara först in i förstakurvan. Om banan då är som ett salsgolv och omöjlig att köra om på, ja, då berövas de sin största konkurrensfördel. Det var det som drabbade bland annat Andreas Jonsson igår.
* * * * * *
Parken är annars en magnifik arena som genom sin konstruktion har de absoluta bästa förutsättningarna för en publiknära och engagerad speedway. När den dessutom fylls upp av tusentals danskar som inget annat vill än att se Nicki Pedersen vinna, då finns det inte många arenor i speedwayvärlden som kan konkurrera. Kan man också få till en bra bana, då man har skapat en extraordinär upplevelse för publiken. Saknar en liknande speedwayarena i Sverige men kanske kan nya Swedbank Arena i Solna fylla det tomrummet.
* * * * * *
Skönt att domaren för en gång skull inte hamnade i fokus för tävlingen. Samtidigt var det inte särskilt mycket att göra. Uteslutningen av Nicki kunde knappt han själv bortförklara, även om han gjorde ett gott försök.
* * * * * *
Jason Crump håller på att ta död på all spänning i VM-serien. Återigen gör han en strålande insats med sina 22 poäng. Med sina 74 poäng har han i dagsläget lika många poäng som Nicki Pedersen hade efter fyra tävlingar 2007, det året då Nicki inte bara vann VM med den massiva marginalen 43 poäng före tvåan utan också tangerade poängrekordet för en Grand Prix-säsong, 196 (Tony hade 196 poäng också 2005 men då på nio tävlingar, två mindre än 2007). Med den jämnhet Jason uppvisar kommer han att vara klar världsmästare långt innan alla elva tävlingar är körda.
Men Jason har inte bara en hög lägstanivå, han har också turen på sin sida. När tvåan i VM-serien och kvällens dominant, Emil Sayfutdinov går i tejpen i första semifinalen, trean i tabellen, Andreas Jonsson gör en riktig skittävling och fyran Nicki Pedersen får punktering i slagläge i den andra semifinalen, ja, då har man verkligen turen på sin sida. Man kan förstås tycka vad man vill om det, men punktering, skittävlingar och uteslutningar är en del av sporten och räknas likväl.
* * * * *
Emil var strålande, vilken fart den grabben har på cyklarna. Han kör helt enastående om än lite väl vilt emellanåt, men vad gör det. Man kan inte annat än att älska den där grabben (om man inte är dansk förstås). Men jag undrar vad han sa till Nicki efter att han för tredje GP:t i rad varit inblandad i incident med dansken. Inte lär det ha varit vackra ord.
* * * * * *
Det svenska lidandet var stort igår, inte bara för oss svenska fans. Andreas Jonsson var återigen tillbaka i träsket av dåliga starter och när sedan kvällens sämsta insats kom när poängbehovet var som störst, ja, då är det bara att glömma den här tävlingen.
Lindgren vill nog inte heller komma ihåg den här tävlingen men även om det går tungt tycker jag mig se att den sympatiske Örebrosonen verkligen försöker, han prövar olika spår och visar en stor kämpavilja. Det bådar gott för Fredrik. Jag tror att det snart vänder för honom.
* * * * *
Annars var det gubbarnas afton. Det är inte särskilt roligt att återigen se Crump, Greg Hancock och Tomasz Gollob på prispallen men alla tre körde bra igår och förtjänade verkligen sina platser på podiet, även om jag hade föredragit en final med Emil och Nicki på banan.
* * * * *
Grattis till Scott Nicholls som plockade sin första heatseger i årets GP-tävling. Det gladde mig, även om det var mot en Andreas Jonsson i poängnöd, men ”Scottie” kan så mycket bättre än vad hans poäng i VM-tabellen visar. Det är svårt att inte känna sympati med en förare som har en blytung säsong. Nicholls kan i sina bästa stunder vara lysande och oavsett vad man än tycker om honom så vill jag att samtliga 16 förare ska prestera sin absolut bästa speedway när det verkligen gäller. Då blir speedwayen därefter.