Krönika efter GP:t i Cardiff
Helgens GP i Cardiff bjöd på allt man hoppades inte skulle hända. Jason Crump gjorde återigen en fantastisk tävling medan hans värsta rivaler, Andreas Jonsson och Emil Sajtfudinov, körde bort sina chanser att hålla jämna steg med VM-ledaren. Jason leder nu med 31 poäng.
Det avståndet är gigantiskt, ett avstånd som är så stort så att om man omsatte det i geografiska termer skulle det kunna jämföras med Saharaöknen. När Nicki Pedersen vann VM-guldet 2007 och satte det nuvarande poängrekordet på 196 poäng hade han 86 poäng efter fem deltävlingar, avståndet ner till tvåan var då endast 11 poäng. Nicki vann till slut VM hela 43 poäng före tvåan Leigh Adams. Fortsätter Jason på den inslagna vägen så kommer både poängrekordet och differensen var att vara slagna ordentligt.
Jason Crump i särklass
Det Jason gör i GP-sammanhang i år är att likna med den insats han stod för 2006 och det säger en del. Han är helt enkelt världens i särklass bästa förare och han befinner sig på en helt annan nivå än övriga förare. Det innebär att han naturligtvis kommer att vinna VM-titeln och det finns ingen annan som förtjänar det lika mycket som honom. Det enda spännande som återstår är frågan hur stort avstånd det kommer att vara ner till tvåan.
Fredrik Lindgren gladde
Vad som var riktigt glädjande i helgen GP är förstås Fredrik Lindgrens framfart. Jag sa efter Köpenhamns GP att jag gillade Fredriks inställning på banan, en inställning som var betydligt bättre än vad poängskörden visade. Jag hävdade också att det snart kommer vända. Helgens GP visade att jag hade rätt, Fredrik fick äntligen ut det han har i sig vilket man verkligen blir glad över att se. Dessutom tycker jag att när Lindgren kör som bäst visar han att han är ett världsmästarämne, ett betydligt större än hans lagkamrat i Dackarna, Andreas Jonsson. Jag finner det inte helt otänkbart att Lindgren faktiskt kan sluta före Jonsson i sluttabellen. Den kapaciteten har han, han behöver bara slipa på jämnheten.
Glad blev jag också över att banan höll ihop så pass bra. Det fanns saker man skulle kunna invända mot men precis som Jason Crump sa efteråt så var banan säker. Den bjöd dessutom på spännande speedway. Domaren hamnade som vanligt i centrum med ett par diskutabla uteslutningar, bland annat Andreas Jonsson uteslutning efter att Jason vurpat. Själv tycker jag det var ett tufft men rättvist beslut. Någon ska uteslutas i det läget och det fanns ingen annan att utesluta än Andreas Jonsson. Men det är tråkigt att efter var och varannan tävling ska domarens insats diskuteras och kritiseras.
Bra att Emil står upp
Annars var ju kvällens mest intressanta händelse när speedwaytävlingen helt plötslig gick över i boxning. Man ska förstås inte ägna sig åt att slåss på en speedwayarena och både Scott Nicholls och Emil Sajtfudinov fick löjligt låga böter. Dessutom var Scotts körning inte på något sätt över gränsen, den var tuff men inte regelvidrig.
Men en sak gillar jag med Emils uppträdande. Han är 20 år, kör första året i GP-serien, på stora arenor med massor av publik och möter i varje GP de bästa förare i världen. Förare som inte flyttar sig en centimeter för någon. I en sådan situation är det lätt att drabbas av stunden allvar och göra sig mindre än vad man är. Precis det gör inte Emil, förutom att han kör fantastiskt emellanåt så visade han i Cardiff att han inte låter sig bli satt på plats. Han står upp mot betydligt mer erfarna och rutinerade förare. När han tyckte Scott gick över gränsen så markerade han tydligt att det inte var okej. När Scott knuffade till honom knuffade han tillbaka. Emils markering att oavsett om han är både debutant och yngst i GP så ska ingen sätta sig på honom, det är det som kännetecknar en vinnarskalle som har ett starkt mentalt psyke.
Men förhoppningsvis slipper vi se det igen, det är betydligt roligare att se Emil köra bra än att se honom slåss.
Hans i gammalt gott slag
Vad jag också tyckte var kul med helgen GP var att Hans Andersen verkar ha fått fart på sina grejer. Hans förberedelser var förstås inte optimala med tanke på att hans engelska speedwaybuss var inblandad i en bilolycka i veckan innan GP:et, vilket medförde att Hans inte bara fick låna en buss av en av bröderna Davidsson utan också att han i slutet av GP-tävlingen fick låna en cykel av Emil Sajtfutdinov eftersom han inte hade någon användbar cykel kvar. Hans förklaring till hans kollegors agerande var enkelt: ”hvis jeg var et røvhul, så havde jeg nok ikke fået den hjælp i dag”.
Nicki missnöjd som vanligt
Det är kanske något hans danska kombattant, Nicki Pedersen, borde tänka på lite oftare. Det är tråkigt att säsongen 2009 endast kommer gå till historien som säsongen då Nicki ständigt klagade på domarna. Han har visserligen haft en del otur med domarbesluten och till och med råkat ut för åtminstone ett rejält felbeslut, men han borde koncentrera sig mer på att köra speedway, inte att tävling efter tävling skälla och gnälla på domaren. Nu framstår han enbart som en dålig förlorare, och en sådan gillar ingen.
