Krönika: Elitserien 2009
Årets elitserie i speedway är nu avslutad efter att ha bjudit på många överraskningar och ett smålandslag som åter fick lyfta guldpokalen. Speedwaydepåns Ronette Svensson delar här med sig av sina tankar och funderingar om elitserien den gångna säsongen.
Årets svenska speedwaysäsong har bjudit på många spännande elitserietävlingar runt om i landet. För första gången på länge fick vi även skåda en final som inte var helt och hållet smålandsdominerande. Säsongen har även kantats av ekonomiska problem och till följd utav det, tyvärr en konkurs för laget Ikaros Smederna. Vi har fått skåda krascher, bakslag och läst om påhopp men även fått uppleva spänning, utbringat jubel för våra lag och tänt en och annan bengalisk eld. Årets säsong har med andra ord varit minst sagt händelserik.
Botten
Sist i årets tabell hamnade Rospiggarna från Hallstavik. De inledde svagt och lyckades aldrig riktigt rycka upp sig. Vad som inte stämde för laget kan analyseras länge, de hade ett hyfsat bra lag på pappret men de fick det ändå inte till att stämma. De lyckades vinna tre matcher i årets serie, och segrarna kom mot Lejonen, Piraterna och Västervik, alla på hemmaplan. Vinsterna mot de här lagen visar att Rospiggarna ändå hade potential men tyvärr tog förlusterna överhand. Lyckligtvis för ”Piggarna” behöver de inte nedgraderas till Allsvenskan på grund av för få antal lag i årets serie.
Näst sist i tabellen slutade Piraterna och måste ändå ses som årets flopp. Motalalaget inledde hyfsat bra men efter bara ett par omgångar började det istället att svikta och gå utför. Laget hade ett oerhört stort mål inför säsongen – att ta SM-guld, eller åtminstone hamna på medaljplats. Istället blev det alltså inte ens ett slutspel för Stefan och hans pirater. De lyckades vinna fem matcher varav fyra på hemmabana, och när de väl vann var det riktigt stort. Största segermarginalen kom hemma mot Vargarna där slutresultatet blev 64-31. Det som Piraterna föll på var alltså ojämnheten. Ena veckan kunde de vinna med 28 poäng, för att en eller två veckor senare åka på en förlust med i stort sett lika mycket. Laget får nu istället ta nya tag inför nästa säsong, och kanske försöka få superryssen Emil till att köra lite fler matcher?
Slutspelslagen
Dackarna hade stor press på sig under hela säsongen då de blev utsedda till guldfavoriter när säsongen drog igång. En press som i slutändan blev alldeles för stor och mycket strul som tog överhand. De lyckades ta sig till slutspelet med nöd och näppe vilket inte avgjordes förrän i sista omgången. I kvartsfinalen tog det dock stopp för Målillalaget då de blev uppätna av Lejonen. Ett stort problem för laget var att många förare underpresterade, och när de gjorde det lyckades de övriga inte att täcka upp. Det har också pratats om att Dackarna har svaga reserver och att det har avgjort många matcher. Vad jag har kunnat tyda har lagets reserver vunnit i 4 matcher av 14, vilket alltså är på tok för svagt och där borde det absolut göras en förändring tills nästa säsong. Det är i varje fall klart med en ny lagledarduo till laget och hur det kommer att påverka klubben återstår att se, men visst mår de flesta bra av lite nytt blod.
Även för Västervik tog det stopp i kvartsfinalen där de blev utslagna av Vargarna. I grundserien gick det desto bättre där laget överraskande slutade tvåa på totalt 22 lagpoäng. I inledningen av säsongen trodde jag att Västervik skulle hamna någonstans i mitten men de lyckades som sagt bättre än vad jag hade tippat. I första kvartsfinalen blev de dock totalt överkörda av Vargarna med slutresultatet 57-39. Hemmamötet gick desto bättre där Västervik istället segrade, dock inte med tillräckligt mycket poäng för att åta sig platsen som ”lucky looser” i semifinalen.
Istället var det Indianerna som överraskande tog sig vidare i kvarten som ”lucky looser”. I inledningen av säsongen tippade jag laget från Kumla i botten, något som jag senare fick äta upp. De lyckades istället imponera på många då de tog sig till slutspelet som sista lag på sina 16 inkörda lagpoäng. I kvartsfinalen gick de som sagt vidare som den lycklige förloraren. I semifinalen ställdes de sedan mot de hungriga Lejonen där Indianerna åter briljerade genom att vinna med 52-44. Åtta poängs försprång visade sig dock vara för lite för laget då Lejonen segrade i returmötet med hela 57-39.
Elit Vetlanda är ett annat lag som briljerat den här säsongen. De förlorade endast två matcher i grundserien och vann därmed den med hela 28 lagpoäng före Västervik. De hade dock en del otur när vi sedan gick in i slutspelet, med en skadad Jason Crump och förare som inte lyckades att täcka upp, blev de utknuffade i semifinalen mot Vargarna. Förutom det lilla bakslaget i semifinalen har Elit Vetlanda alltså haft en väldigt fin och harmonisk säsong. Jag har verkligen förståelse för alla lagets besvikna fans som hade hoppats på ett guld. Men inte att förglömma behövs det inte bara skicklighet, utan även tur i speedway, vilket tyvärr är något vi inte kan styra över.
Finalisterna
Vargarna är årets stora utropstecken, åtminstone för mig. I inledningen av säsongen trodde jag visserligen på en slutspelsplats för laget, men att de sen inte skulle komma längre än så. Det visade sig att jag hade fel där och Vargarna har verkligen kämpat sig upp från botten till toppen. När vi sedan gick in i slutspelet hade jag mina aningar om att Norrköpingslaget mycket väl skulle kunna skrälla och ta hem årets SM-guld. Istället fick Tai Woffinden och gänget silverpengar runt sina halsar, vilket inte är dåligt det heller för ett debuterande elitserielag.
Årets guldmedaljörer blev, som de flesta säkert vet, Lejonen. I inledningen av säsongen tippade jag Lejonen som ett av de lag som kunde vara kapabla till att knipa guldet. I halvtid blev jag dock osäker, eftersom det började gå lite upp och ner för Gislavedslaget. De lyckades dock rycka upp sig från sin lilla svacka och var väldigt starka i slutspelet. Lejonen har visat att de kan konsten att prestera när det verkligen gäller och de är även ännu obesegrade på sin hemmabana sedan ett antal år tillbaka. De har i och med årets seger även lyckats med bedriften att kamma hem två SM-titlar på raken. Kanske blir det en tredje nästkommande säsong?
Med spänning går vi nu in i silly season med mängder av skvaller, diskussioner, funderingar och förhoppningar. Låt oss hoppas på en ny spännande säsong nästa år, men förhoppningsvis en med mindre strul.
