Inför: Kanadas Grand Prix 2011
Klassiska Gilles Villeneuve-banan i Montreal står i helgen som värd för den sjunde omgången i årets mästerskap. Det var här Red Bulls framfart bromsades upp en aning förra året, och det återstår att se om någon av konkurrenterna kan göra samma sak den här helgen. Vi kikar lite närmare på vilka förutsättningar som gäller inför helgen.
Red Bulls framgångssaga fortsatte i Monaco, för två veckor sedan, där Sebastian Vettel bärgade sin femte seger för säsongen. Det var dock inte utan hård konkurrens. Den unge tysken fick verkligen kämpa för segern i furstendömet, och ska sanningen fram så var det inte utan lite tur heller. Men tur ska man ha ibland, annars kommer man ingenstans i den här sporten, och att försöka hitta bortförklaringar till Vettels framgångar går inte. Den regerande världsmästaren har hittills inte satt en fot fel, och kör – enligt mig – ännu bättre än förra året.
Men trots vinst måste de närmaste konkurrenternas fart ändå kommit som en rejäl varningssignal för världsmästarna. Utan 'lady lucks' hjälp – i både kval och race – hade både pole position och racevinsten onekligt hamnat i händerna hos antingen McLaren eller Ferrari. Det lär därför heller knappast kommit som någon tröst att helgens tävling går av stapeln i Kanada och Montreal. Banan där Red Bull stötte på hårt motstånd förra säsongen. Tack vara sina långa raksträckor och brister på långa, snabba och svepande svängar är downforce inte lika högprioriterat här. Banans 'start-och-stopp' karaktär gör att mekaniskt grepp och stabilitet under de hårda inbromsningarna är av betydligt högre betydelse. Att ha en bil med bra 'traction' ut ur de långsamma chikanerna, ut på de långa rakorna är även det helt avgörande, då det är viktigt att få med sig hög fart ut raksträckorna. Bilar med högtoppfart lär såldes trivas bra på Gilles Villeneuve-banan.
Tack vare sin speciella karaktär kommer stallen att köra specifika aeropaket den här helgen, med så lågt luftmotstånd som möjligt – Kanadaexklusiva bakvingar kommer att finnas på samtliga bilar. Tack vare detta lär DRS-systemets effektivitet neutraliseras en aning, då bilarna redan körs med så pass låg downforce. Men i ett försök att kompensera för detta har FIA valt att till helgen – för första gången – tillåta två stycken DRS-zoner under racet. Bakrakan, som sträcker sig mellan hårnålen i kurva tio till den sista chikanen är den ena. Den andra är ut på start- och målrakan, ned till första kurvan. Det finns dock oro över huruvida omkörningarna nu kommer bli för enkla – då vi redan innan DRS-systemet, känsliga Pirelli däck och KERS fick se en hel del omkörningar. Jag ser det dock som mycket positivt att FIA valt att vara så pass dynamiska när det kommer till att anpassa användandet av DRS, från bana till bana.
Ferrari och Fernando Alonso kunde känna lukten av segerchampagnen när den olyckliga rödflaggen kom i slutfasen av racet i Monaco. Vettel kunde således byta ut sina däck, vars bäst före-datum passerat för länge sedan och obehindrat ta sin Red Bull i mål som segrare. Men efter besvikelserna i Barcelona – där man tog sig i mål på en varvad femteplats – måste resultatet i Monaco kommit som en riktigt motivationsinjektion för italienarna. Till helgen kommer en rejält uppdaterad 150° Italia-bil köras för första gången, och det ska bli intressant att se om dem kan vara med och slåss om segern även den här helgen. Eller om framgångarna i Monaco var banrelaterade. Värt att minnas är att när Europa-säsongen började, i början av maj sa Stefano Domenicali att man hade Kanada som mål för att åter ha en vinande bil på banan igen. Om målet materialiserat eller förblivit önsketänkande får vi – likt Domenicali själv – svar på under lördags kvällen i kvalet.
Scuderian kan dock glädja sig åt att man slipper de hårda däcken även den här helgen, då Pirelli valt att ta med sina två mjukaste gummiblandningar igen. Pirelli kommer även att testa ett nytt medium-däck under fredagen, som det inte ska tävlas med. Frågan är bara ur mycket användbar data Pirelli kan få ut av dessa fredagstester. Banan här i Montreal är rejält smutsig i början av helgen, då den precis som Melbournes Albert Park är en semi-permanent parkbana. Den används till vardags som allmänna vägar åt stadens invånare och Formel 1-tävlingen är den enda som körs här på hela året. Men ju längre helgen lider, desto högre blir greppnivån.
På tal om greppnivå så har det under årens gång varit en hel del av kontroverser kring asfalten på Gilles Villeneuve-banan. Ni mins säkert när den inte orkade stå upp för de enorma påfrestningarna av F1-bilarna 2008, då asfalten smulade sönder i hårnålen under kvalet. Arrangörerna blev således tvungna att asfaltera om just det partiet av banan på kvällen/natten mellan lördagen och söndagen. Detta resulterade i att greppet ut ur hårnålen blev väldigt dåligt under racet, och arrangörerna fick utstå en hel del kritik. Jag tror knappast att vi kommer få se någon repris på detta i helgen. Förra året gick smärtfritt i den bemärkelsen att asfalten förblev intakt. Vi fick istället mer positiva rubriker att ta med härifrån. Vi fick nämligen bevittna förra säsongens – enligt mig – mest underhållande race här. Detta tack vare att Bridgestones vanligtvis osårbara däck gick av men en rasande fart. Om detta berodde på asfalten i banan låter jag vara osagt, men den måste säkerligen tas med i slitageekvationen. Det vilar därför ett stort frågetecken över hur pass bra de mjuka Pirelli däcken kommer att kunna stå upp emot den utmanande banan.
Det råde ingen tvivel om att Red Bulls största konkurrent i Monaco var McLaren och Lewis Hamilton. Men turligt nog – för österrikarna – var att britten aldrig fick chansen att visa upp den fart han och sin McLaren-bil verkligen besatt. I kvalet blev man lidande av rödflaggen efter Sergio Perez olycka, och i racet var det dömt att misslyckas med den blygsamma startpositionen. Hamiltons stallkamrat Jenson Button körde definitivt för segern innan den första säkerhetsbilsperioden punkterade den aggressiva trestoppstrategi man valt. Men förlust till följd av yttre omständigheter som man själva inte kan kontrollera är sådant man får räkna med i den här branschen. Det är absolut inte försa gången det inträffar, och absolut inte sista. En sak som är säker är dock att McLaren just nu är på en skarpt uppåtgående trend. Till det addera du också att Hamilton dessutom har ett riktigt bra facit här ifrån Montreal sedan tidigare – av de tre gånger som han startat här har han tagit pole vid samtliga tillfällen, och vunnit två av dem – så man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut att McLaren är en av favoriterna i helgen. Efter den minst sagt misslyckade helgen i Monaco lär 2008 års världsmästare dessutom vara rejält revanschsugen. Det ska dock bli intressant att se om britten kan hålla sina känslor i schack den här gången, även om denna mycket lovande helg också går i stöpet.
Som jag nämnde tidigare kommer bilar med hög toppfart att trivas bra på banan här i Montreal. Därför tror jag att Renault kommer att kunna göra stordåd här. Inte nog med att Gilles Villeneuve brukar bjuda på oförutsägbara resultat – där underdogs ofta brukar figurerar bra mycket högre upp i resultatlistan än vad deras material tillåter. Renault har även förmånen att ha den rutinerade Heidfeld i förarsätet. Tysken som stortrivs på kanadensisk mark har två starka andraplatser att minnas tillbaka till, från 2007 och 2008. Petrov är tillbaka efter sin olycka i Monaco och det skulle vara roligt att se ryssen studsa tillbaka med bravur den här helgen. Till helgen ska man dessutom introducera ett stort aeropaket med en ny bakvinge, som enligt uppgifter ska ge DRS-vingen ökad effektivitet, så jag tror verkligen att toppgubbarna kommer att få se upp för stallet från Enstone den här helgen!
Den mest framgångsrike föraren på Gille Villeneuve-banan är Michael Schumacher. Den forne världsmästaren har hela sju segrar här, men det lär knappast bli en åttonde på söndag. Trots att Schumacher noterade sitt bästa resultat för säsongen i Monaco (en femteplats) befinner han sig – tillsammans med sitt Mercedes-stall – på fortsatt behörigt avstånd från täten. Mercedes-bilen trivdes inte alls på de supermjuka däcken och både Rosberg och Schumacher klagade på graining. Jag har t.om. hört rapporter om att de skulle bilstrat däcken i Monaco. Så det bådar inte gott när vi kommer till Kanada, där däckslitaget förväntas bli stort. Schumacher och Rosberg lär få det tufft att hålla de två Renault-bilarna bakom sig.
För de tre nykomlingarna Di Resta, Maldonado och Perez – som tack och lov är tillbaka efter sin olycka i Monaco – blir detta första gången gillt på Gilles Villeneuve-banan. Kombattanterna i mittfältet – dvs. Force India, Williams och Sauber – kommer alltså med största sannolikhet att få förlita sig på sin mer erfarne förare den här helgen, till att köra in poängen. Oavsett detta är det en mycket spännande och nära kamp dem tre emellan.
Det gick trögt för Toro Rosso i Monaco. Inte nog med att Alguersuari blev utslagen i Q1, han fick även se sig slagen av båda Lotus-bilarna. För Buemi gick det lite bättre. Schweizaren tog sig vidare till Q2, men var långsammaste bil i den andra kvalomgången, så det var väl inget resultat att skriva hem om direkt. Ska världsmästarnas systerstall ha någon chans att blanda sig i den ”riktiga” mittfältstiden, och inte bli omsprungna av Lotus igen måste de verkligen öka farten. Men jag tror att de snarare kommer få koncentrera sig på att försöka hålla Trulli och Kovalainen bakom sig den här helgen, än att blicka framåt. Rycker inte Buemi och Alguersuari upp sig snart sitter Daniel Ricciardo säkerligen i någon av Toro Rossos bilar innan säsongens slut.
Det fortsätter gå trögt för både Virgin och HRT. I Richard Bransons stall har man annonserat att man kommer möblera om en hel del på teknikavdelningen. Man har valt att klippa banden med Nick Wirths Wirth Research, och man fokuserar nu istället på att spendera både mer pengar, men framförallt mer tid på vindtunnel användning. Det lär dock dröja ända tills nästa säsong innan vi kommer få se någon större förändring av resultaten på banan. Glock och d'Ambrosio får fortsätta att ha som mål att bara försöka ta bilen i mål. Tråkigt att se en så pass begåvad förare som Glock sitta i en sådan hopplöst långsam bil. Frågan hur långt tålamod tysken har, för jag har svårt att tänka mig att han är speciellt sugen på att spendera nästa säsong i samma båt.
Det finns två uppenbara likheter mellan Montreals Gilles Villeneuve-bana och Monaco. Den första är att det finns absolut noll utrymme för misstag. Armco-barriärerna och betongmurarna är alltid farligt nära. Den andra är att när olyckan väl är framme under racen resulterar det nästan alltid i att säkerhetsbilen måste ut på banan. Så Mayländer lär knappast få en lugn helg den här helgen heller.
En fördel av att vi nu tävlar på andra sidan Atlanten är att TV-tiderna blir bra mycket behagligare för oss i Europa. På fredag klockan 16:00 drar första träningen igång, nu återstår det att se om Kanada kan upprepa bragden att leverera det mest underhållande racet för säsongen i år igen!
