Krönika: Armbågar i sidan
Årets tre första lopp har verkligen bjudit på något som har varit bortglömt i F1 i flera år. Något som kan vara fräscht och spännande. Och då menar jag inte KERS, nya regelverk eller Richard Branson.
Jag pratar om presskonferenserna efter varje race. Sedan jag började följa F1 1993 har presskonferenserna varit något man kollade på om sändningen i Sverige hann med att visa dem. Jag har i och för sig alltid tittat om de visats, men det var sällan man fick ut något vettigt av dem. De var mest en hyllning till teamen och en förklaring att bilen var ”pretty good”.
Tränade dockor
Schumacher var som en mediatränad politiker, (som i och för sig log lite mer än Reinfeldt och company) Couldhart var mer intresserad av hur hans hår såg ut med keps på huvudet och Alonso har svårt att se tråkigare ut. Visst hade Häkkinen sina stunder när han slängde med stappliga humoristiska kommentarer, men i ärlighetens namn; var han inte bara rolig för att alla andra var så tråkiga?
När Hamilton kom in i bilden fick man en gnista av hopp att hans ungdom skulle kunna charma publiken. Tyvärr visade han sig vara värre än Schumacher i politisk korrekthet. Man får ju inte glömma bort att han har vuxit upp under McLarens vingar som inte direkt kan beskrivas som ”colourful”.
Röda tjuren
Nu händer det dock grejer. Vi har Button som ler lika mycket som Joker i Batman, Barrichello som (sin vana trogen) är tårögd och en ung tysk som är som gjord för TV. Vettel är troligen en framtida världsmästare, men han är mer än så. Han är den nya mallen för hur en F1-förare kan engagera och trollbinda en motor- och fartälskande publik på en ”tråkig” presskonferens.
Det är armbågar i sidan på de andra förarna på podiet och humoristiska kommentarer tanför de intränade ”tacka teamet”-kommentarerna. För F1, en helt ny värld! Att Vettel, enda föraren utan manager, står för detta glädjeämne är kanske inte så konstigt. Han är uppfostrad i Red Bulls förarprogram vilket medför deras anda av äventyr och glädje. Red Bull är kända för att låta deras förare säga lite vad de vill bara det inte är något elakt om Red Bull. Något som sannerligen inte är möjligt i toppstall som Ferrari eller MacLaren.
Ny tid
Att äntligen känna suget efter att se en presskonferens är nu verklighet i Formel 1. De kan fyllas med sköna småkommentarer mellan förarna eller glirningar till en publicitetsälskande mångmiljonär helt utan förvarning. Formel 1 är på väg in i en ny tid och jag hoppas verkligen att Vettel får andra förare att släppa loss. Jag menar, vem har sagt att en av världens största TV-sporter måste vara tråkigt professionell när fighten på banan är avklarad. Så bänka er framför nästa presskonferens och njut av den nya eran i Formel 1, och glöm inte för allt i världen att kolla in Vettels vassa och spontant arbetande armbågar.
