Krönika: Under ytan
I krisen mellan FOTA och FIA har vi hört att det är svårt för teamen att dra ner på sina kostnader. I dagarna träffade jag, på min semester på en tropisk paradisö, en engelsman som hade en annan syn än teamen, skriver Nicklas Wallberg.
Jag har precis landat i Sydney efter en semester i Tonga, ett tropiskt kungarike öster om Fiji, och det är komiskt att det är just där, i Tonga, som jag fick lite ”inside information” om McLaren och dess syn på finanskrisen.
Tragisk kris
Som jag har skrivit tidigare är jag måttlig imponerad av hur FOTA och FIA (speciellt Mosley) har hanterat krisen. Det största argumentet från FOTA-teamen, att budgettaket är för lågt, låter vettigt. Det skulle innebära massiva uppsägningar och gigantiska omstruktureringar under en så liten tidsperiod som sex månader. Detta låter lite väl magstarkt i mina öron.
Slut på bensin
Det var på en palmfylld ö mitt ute i ingenstans som jag träffade Mark, en engelsman som var kontrakterad som konsult till McLaren för cirka tre månader sedan. För att förstå hur isolerad ön är kan jag ge er följande exempel. Sista dagen när jag och min flickvän skulle bli skjutsade med båt till den lilla flygplatsen, var det ytterst nära att vi missade flyget (klarade det med fem minuter) eftersom bensinen var slut på hela ögruppen. Mer bensin skulle inte komma förens fyra dagar senare.
Med en whiskey i handen
Mark jobbar med effektivisering av företag och letar efter svagheter som kan vara svåra att hitta när man är ”inne” i en organisation. Han var därför uppbjuden till McLaren och dess Technology Centre i Woking, Storbritanien. För att få en förståelse av centret så föreslår jag att ni går in på McLarens hemsida och tar en titt. Det är häftig arkitektur och stället passar in perfekt i McLarens image.
Mark var imponerad av vad han såg och det tog honom några besök innan han hittade de svagheter som han inte riktigt trodde skulle finnas. När han gick omkring i verkstaden, där de tillverkar sportbilen McLaren F1, såg det på ytan ut som ett lyxigt sjukhus. Rent och snyggt med äkta marmorgolv, en inte helt vanlig syn i en verkstad. Däremot så såg Mark att mycket var för show. När han tittade i verktygslådorna var det ett virrvarr av verktyg utan någon som helst ordning och när han kom in utan förvarning så var den anala ordningen som bortblåst. I sin korta analys han gav mig, med en whiskey i handen tittandes ut på det öppna havet, så var det klart att han tyckte att företaget byggde 50% på image och 50% på kunskap.
Recession proof?
Även om det han sa kanske kan tas med en nypa salt så var det speciellt en kommentar som fick mig att skriva den här krönikan. Kommentaren kom när Mark presenterade sina förslag på effektiviseringar av företaget. I sina argument använde han, naturligtvis, finanskrisen och att det nu är viktigare än någonsin att se över rutiner och dra in på onödiga kostnader. Efter föredraget sa en högt uppsatt ”senior manager” att de inte behövde alla dessa ändringar för att de var ”recession proof”. De kan, enligt managern, helt enkelt inte gå i konkurs. Även om Mark presenterade för bilföretaget McLaren, inte F1-teamet McLaren, är de tajt ihopkopplade med en liknande företagskultur.
Om de högsta höns i McLarens F1-team har en liknande inställning till pengar så är F1-sporten verkligen illa ute. Mark gav mig en ögonöppnare den kvällen, men jag hoppas verkligen att McLarens Martin Whitmarsh har en annan bild av verkligheten och att han, tillsammans med andra teamchefer, kan ta F1 in i en ny tid med stabil ekonomi och fokus på tajt och bra racing.
