Tony Ring: Ferraris stallorder - rätt eller fel?
Tony Ring ger här sin syn på stallorderna som haglade över Ferrari i Tysklands Gran Prix.
Ett av mina starkaste minnen från en Formel 1 tävling var målgången på Österrikes Grand Prix 2002 då Rubens Barichello efter att ha varit på väg mot en klar seger släppte förbi Michael Schumacher precis före mållinjen efter en direkt stallorder.
Total anarki utbröt bland åskådarna och arrangören hade fullt upp med att mota bort uppretade motorsport fans som försökte att komma nära förarna under prisceremonin. Gesterna och buropen var så starka att Schumacher i ett försök att rädda det som rädda kundes till och med knuffade upp Barichello på prispallens första plats under nationalhymnen något som inte uppskattades av vare sig arrangören eller åskådarna.
Händelsen fick hård kritik och gav Formel 1 sporten så mycket badwill att FIA beslutade att helt förbjuda stallorder och allt sedan den dagen har teamen försökt att hitta kryphål för att kunna använda stallorder och styra förarna trots förbudet.
Del i problematiken är att förare som tar sig hela vägen till Formel 1 i regel är mycket egoistiska och i första hand vill vinna förarmästerskapen medan teamen dessutom har press på sig att prestera väl i konstruktörsmästerskapet som i sin tur är en viktig del rent ekonomiskt eftersom placeringen där styr tilldelningen av TV pengarna.
För att på ett rationellt sätt kunna kringgå regeln mot stallorder har teamen och förarna i sin radiokommunikation blivit alltmer uppfinningsrika men den kommunikation som Ferrari stallet bjöd på idag tangerade gränsen till patetisk och slog i stället tillbaka.
Det var för alla uppenbart att Fernando Alonso hade mer fart i sin bil än Filipe Massa som tog ledningen efter en mycket inspirerad start men det var också likaledes uppenbart att Massa lät Alonso passera först efter en liten påminnelse från sin raceengineer om att bilen bakom var snabbare. För övriga team, domarna och inte minst TV publiken var det glasklart att det var en stallorder även om Alsonso under den efterföljande presskonferensen gjorde ett tamt försök att förklara bort händelsen.
Att Massa var missnöjd var inte svårt att vare sig förstå eller se på kroppsspråket men även Rob Smedley som var den som tvingades påminna Massa om den efterföljande bilen passade på att indirekt påverka händelsen genom att i nästa radio meddelande berömma Massa för att han släppt Alonso samt klämma in ett litet ”sorry”.
Den typen av ytterligare information var precis vad domarna behövde för att ta sitt slutgiltiga beslut och utdöma en bestraffning för både stallorder och skuld i att ge Formel 1 sporten ett dåligt rykte. Vidare kommer frågan att tas upp ytterligare hos FIA så Ferrari och förarna skulle teoretiskt sett kunna få större böter eller till och med bli av med poängen.
En annan mer långsökt möjlighet är att man tittar på frågan från ett helt annat håll och kanske i stället lättar på ett förbud som ändå är så svårt att kontrollera, det är något som många experter under dagen fört fram som en möjlig lösning.
2002 fick Ferrari böta 1 million dollar men idag ”bara” hundra tusen dollar, med andra ord rena rabatten som kanske kan vara en fingervisning om hur frågan kommer att hanteras framöver?
