En sommar fylld av förändringar?
82 matchers bergochdalbana är (äntligen) över för Boston Bruins. Sent på lördagkväll stod det nämligen klart att Bruins missar slutspel för andra året i rad.
Innan säsongen var det inte många som trodde att Bruins skulle vara med och slåss om slutspelsplatser så pass länge som man gjorde – det avgjordes ju faktiskt i säsongens sista match. Men räcker det? Nej, så klart inte. Bruins borde vara contenders nu. På samma sätt som Los Angeles Kings eller något annat av de där lagen som kan spela hockey. Om man bara inte förstört för sig själva med att slänga i väg sina tunga pjäser à la Boychuk, Hamilton, Seguin. The list goes on and on...
Men här är vi.
Och faktum är att Bruins gjorde femte mest mål i hela NHL säsongen 2015-16. I samma veva släppte man dock in alldeles för många mål. Vore de inte för Tuukka Rask hade vi nog legat än längre ner i tabellen.
Men vad har Bruins åstadkommit den här säsongen? Det sades att målet var att utveckla unga spelare och samtidigt utmana om slutspelsplats. Ändå såg vi Kevan Miller, Zdeno Chara, Dennis Seidenberg, Adam McQuaid och John-Michael Liles på isen, dag ut och dag in. Medan spelare som Colin Miller och Joe Morrow fick käka popcorn på läktaren, eller i den förstnämndes fall, lira AHL-hockey.
Kanske är det så att ledarstaben inte tycker att dessa unga backar håller måttet. Men vad kan man bevisa om man får spela en gång i månaden?
Den här säsongen borde ha handlat om att sätta de yngre spelarna i en position att utvecklas. Att låta dem testas på NHL-nivå. Dag ut och dag in. Säsongen skulle inte handla om att spela en sjundeback som Kevan Miller - som dessutom lär lämna som UFA i sommar - i ett förstabackpar. Och visst, Frank Vatrano, Ryan Spooner och David Pastrnak har spelat en hel del och gjort det bra. Men på backsidan, förutom Torey Krug, har ingen varit yngre än 28 år och halva uppsättningen har varit över 33 år. Det är dags för en generationsväxling bland backarna. Bara ledarstaben också vågade erkänna det.
Som jag skrev i en tidigare text i år så borde man också släppt Loui Eriksson vid trade deadline tidigare i våras. Nu kommer han gå gratis i sommar. Man skulle inte heller ha spenderat draftval på rentals som Lee Stempniak och John-Michael Liles. Bruins skulle ha sålt och förberett sig bättre för framtiden.
GM Don Sweeney, med en hetsande Cam Neely i örat, trodde att Bruins var en contender i år. Två av de högst uppsatta i organisationen förstod inte det vi alla andra förstod. Istället står man här – en säsong senare – med en så gott som bortkastad säsong bakom sig.
Vad som krävs i sommar är inte nödvändigtvis en storstädning bland våra forwards. Vi har en kapabel grupp där framme, som dock vek ner sig de sista tio matcherna, men de kan beviserligen producera med tanke på att man slutade topp fem i målligan. Men jag skulle inte bli förvånad om en kärnspelare som David Krejci blir bortbytt i sommar mot backförstärkning. Och på tal om backar så behöver backsidan verkligen storstädas. Sweeney behöver ta fram dammsugaren, skurtrasan, kvasten och kanske till och med lövblåsaren för att rensa allt skräp som finns där. En lösning skulle kunna vara att köpa ut Dennis Seidenberg, om ingen nappar på hans kontrakt, och försöka värva förstärkning. Eller ge chansen till ynglingar som Brandon Carlo och Matt Grzelcyk nästa säsong tillsammans med mer speltid för Colin Miller. Om inte annat kanske Boston-sonen och UFA:n Keith Yandle också vill komma hem?
Men det är inte bara misär i organisationen. Bruins har en av NHL:s djupaste prospect pools och med ytterligare två val i förstarundan i sommarens draft så kommer den bara bli djupare. Med spelare som David Pastrnak, Danton Heinen, Jeremy Lauzon, Brandon Carlo, Jakub Zboril, Matt Grzelcyk och Zach Senyshyn lever hoppet om en ljusare framtid. Men den framtiden lär dröja. Framtill dess lär vi få lida ett tag till - om inget magiskt händer i sommar.
Med andra ord lär ytterligare en sommar fylld av förändringar både bland ledare och spelare vänta för Boston Bruins.
Over to you, Don Sweeney.
