Uppstart i moll

Om det inte var någon bra avslutning inför 4 Nations så har det inte börjat överdrivet mycket bättre efter densamma heller. Två raka förluster i två matcher som sett annorlunda ut där vi haft chansen på att ta full pott i båda.

Boston Bruins-Anaheim Ducks 2-3 efter förlängning
Boston Bruins-Toronto Maple Leafs 4-5 efter förlängning

I första perioden mot Ducks så kändes det som att vi skulle bli totalt överkörda. Dom var överallt och först på varje puck och dessutom effektiva när dom satte dit två mål väldigt välförtjänt efter att ha vunnit skottstatistiken med 17-7. Bruins blev utbuade när man åkte av isen, med all rätt.

Man verkade ha snackat ihop sig i pausen för efter det kom man ut och spelade med mer bestämdhet i resterande del av matchen. Men det är tufft för vårt lag att sätta sig i dåliga positioner från start så man måste försöka jaga ikapp. Den här gången lyckades vi med den bedriften dock då vi satte reduceringen i andra perioden i powerplay via Elias Lindholms elfte mål för säsongen.

Vi tryckte på för ett kvitteringsmål och man kan lugnt säga att vi fick både Gibson och Dostal att svettas. Den sistnämnda hoppade in i kassen i tredje perioden då Gibson skadade sig. 22-9 i skott till oss i dom två sista perioderna talar sitt tydliga språk och det var otroligt skönt när Morgan Geekie satte dit 2-2 med 1:11 kvar av tredje perioden när vi hade plockat ut Swayman.

Målet videogranskades länge då Lindholm varit nära Dostal och nästan stört honom i målgården men för en gångs skull fick vi ett domslut med oss och en poäng hade säkrats efter en fin upphämtning.

Tyvärr kunde man inte sätta pricken över i då man i förlängningen inte kunde stå emot när Dumoulins skott tog perfekt för Ducks del på Swaymans vänstra benskydd och gick ut till en fri Leo Carlsson som fick en snedträff men ändå hade hela målet att sikta på så pucken gick in. Oerhört stor besvikelse såklart att bara få en poäng med sig.

Därför var förhoppningarna inte överdrivet höga inför nattens match mot Toronto som återigen gör en stark grundserie och ligger tvåa i konferensen bakom Washington.

Döm om min förvåning när vi startar matchen grymt bra och verkligen äger spelet och tar för oss offensivt som i fornstora dagar (läs, förra säsongen och tidigare) då vi gjorde både 1-0 och 2-0 redan i första perioden via Pastrnak och Marchand, den sistnämndes mål i powerplay.

Efter prick halva matchen sitter 3-0 och vi får allting att stämma både offensivt och defensivt där vi har matchen helt under kontroll. 3-0 kommer även det i powerplay när Geekie får i princip öppet mål efter ett fint spel från Marchand in till Lindholm i slottet som skjuter ett skott som Stolarz räddar men inte bättre än att pucken hamnar perfekt på Geekies klubba som därmed sätter sitt nittonde mål för säsongen.

Men allt som behövs för att det här laget ska falla ihop som ett korthus är ett mål i röven och det kommer när Rielly skjuter ett skott som går utanför om det inte tar på Wotherspoons ben och in bakom en chanslös Swayman.

I tredje perioden kommer vi ut och blir fruktansvärt små och låter Toronto göra precis vad dom vill första tio minuterna i princip. Då kommer också både 2-3 och 3-3 som ett brev på posten. När kvitteringen kommer flyttar vi faktiskt upp spelet igen och Geekie stressar en Torontoback så att han passar pucken till Pastrnak som ensam får avancera in mot mål från sargen och där sätter han upp pucken rakt i krysset med knappa tio minuter kvar.

Men som så många gånger förr kan vi inte hålla en ledning och trots flertalet chanser att rensa ut pucken och dessutom kunna sätta den i öppen kasse så fipplar vi och låter Toronto få chansen och det är när Zadorov inte får ut pucken vid sargen som olyckan är framme för Robertson får tag i pucken och får fram den i slottet till Holmberg som kan raka upp pucken i nättaket helt otagbart för Swayman.
Återigen ett insläppt mål med under två minuter kvar av en period...

I förlängningen har båda lagen chanser men det är såklart Mitch Marner som avgör när han får ett friläge och enkelt lurar bort Swayman och sätter segerpucken i nät med sin tolfte (!) poäng på fyra matcher mot oss den här säsongen.

Sammanfattning
Två matcher med olika ansikten. I matchen mot Ducks var vi inte värda en seger efter första perioden. Men efter dom två avslutande perioderna hade vi nog tjänat ihop till två poäng trots allt. Men trots det lyckas vi inte vinna.

Mot Toronto är det vi som verkligen styr och ställer i 30 minuter och går upp till 3-0. Där har vi enbart oss själva att skylla att vi slutar spela och blir passiva. Vi tar tag i det igen och Pastrnak gör allt i sin makt med poäng i femton raka matcher och tre poäng i den här matchen där han sätter 4-3 och återigen ger oss chansen att vinna. Men istället sumpar vi bort det genom att vara dåliga defensivt ännu en gång och det som borde varit två poäng blev bara en.

Två oerhört frustrerande förluster som borde ha varit två vinster och därmed bättre hugg på sista slutspelsplatsen jämfört med nu.

Veckans tre rubriker
1. Insläppta mål
Ty Andersons lista hade jag med i min förra artikel och tyvärr får jag lov att lägga in den nu också. Jag skrev då att vi måste hitta sätt att hålla tätt i kritiska perioder i matcherna vilket dom avslutande två minuterna alltid är, speciellt psykologiskt om man släpper in mål. Nu fylldes listan på med två mål, ett mot Ducks och ett mot Toronto. Dessutom kan jag ju påpeka att Marners avgörande mål kom med 52 sekunder kvar av övertiden...

https://t.co/XDZVXKyfxi pic.twitter.com/xTRaNs3dpm

— Ty Anderson (@_TyAnderson) February 26, 2025

0 kommentarer

Erik HanssonErikhanzzon@hotmail.se@Hanzzzon2025-02-26 18:23:00