Preview: Boston Bruins
Det blir ingen traditionell mastodontläsning om alla lagen som det brukar vara inför varje säsong, det fanns det inte tid till nu inför säsongen. Men vi på Bostonredaktionen ville erbjuda er en mastig läsning inför vad som komma skall ändå i traditionell anda. Läs och njut ett gäng tecken om vårt kära Boston Bruins inför säsongen här!
Trots Covid-19 har vi kunnat njuta av Stanley Cup-slutspelet där Tampa Bay gick segrande ur bataljen. Pandemin håller ett hårt grepp om världen, men NHL lyckas trots det fortsätta få saker och ting att fungera så vi kan fortsätta njuta av världens bästa hockeyspelare. Säsongen står för dörren och ingen är gladare än jag att vi snart ska få se mål, tacklingar, läckra pass, räddningar av högsta klass och känslor på utsidan igen!
Förra säsongen var ju en stor succé en lång stund, innan slutspelet kom. Boston ledde hela ligan när den pausades pga corona, man fick ihop 100 poäng och sågs som en av favoriterna inför slutspelet. Man förlorade dock alla matcher i round-robin, så man fick en dålig lottning inför slutspelet. Där tog man sig an Carolina i bäst av sju matcher och man tog sig relativt enkelt vidare om vi bara ser till vinsterna med 4-1 i matcher. Men två av matcherna gick till förlängning med en vinst vardera och en av vinsterna vände man och vann med fyra raka mål i tredje perioden så det blev 4-3 till slut. Man vände även den sista matchen från 0-1 till 2-1 där Bergeron avgjorde sin andra match i serien.
Det som blev den stora snackisen var dock att målvakten Tuukka Rask åkte hem mitt under brinnande slutspel. Och det gjorde han helt rätt i då ett av hans barn hamnade i en krissituation där hemma och självklart går familjen alltid först. När frugan ringer och säger att ambulansen är på väg så tror jag inte att man tänker på hockey i första hand, utan dottern det handlade om istället. Det har ju dock gjort att dom som inte tyckte om Tuukka redan innan nu gör det ännu mindre. Vi tog oss därmed an Tampa Bay med Jaroslav Halak i kassen, och det är inte fy skam men det räckte inte till.
Tampa Bay vann serien med 4-1 i matcher, det kunde dock ha utvecklat sig annorlunda för Boston vann första matchen och hade chansen att gå upp till 2-0 då den andra gick till förlängning. Där avgjorde Ondrej Palat och blev efter det Bostondödaren nummer ett med fem mål i serien. Sista matchen avgjorde Victor Hedman i andra övertidsperioden och resten är som man säger historia.
Man fick kanske inte rätt förutsättningar i och med att Rask lämnade, men surt var det i vilket fall som helst och nu går vi verkligen en ny säsong till mötes med tanke på förändringarna.
Hur ser det då ut i Boston inför det som komma skall? Man kan lugnt säga att förändringens vindar blåser. Eller vad säger vi om att man inte lyckades behålla Torey Krug? Man gjorde faktiskt ingenting för att behålla honom vilket är väldigt anmärkningsvärt då han dom senaste fem åren varit topp fem bland ligans offensiva backar. Dessutom är det fortfarande ett färskt och rejält hål som revs upp när man gick skilda vägar med Zdeno Chara. Man erbjöd honom en för dålig roll helt enkelt samtidigt som man vill ge sina unga backar chansen och Chara själv känner att han fortfarande kan leverera och spela många minuter vilket gjorde att han hamnade i Washington, som vi ska möta åtta gånger under säsongen...
Vägen verkar utstakad av Don Sweeney och lagledningen och det är ett högt spel man spelar när man tar sådana här kontroversiella beslut. Kritiken lär inte vänta ifall säsongen skulle börjas knackigt och man märker att dom unga backarna som man vill ge chansen inte presterar som man hoppats. För min del är jag trots allt spänd inför vad som komma skall just för att dom här unga spelarna behöver få chansen att bevisa vad man kan, det hade man definitivt inte fått om både Krug och Chara varit kvar då dom åt över 20 min per match hela tiden. Sedan är det fruktansvärt att se omtyckta spelare lämna organisationen, spelare som har betytt och fortfarande kommer betyda mycket även efter deras avsked från klubben. Chara har vi massor att tacka för, han införde ett helt nytt sätt att uppföra sig på inom ett lag och det kommer förhoppningsvis alltid att leva kvar i organisationen.
Om vi går vidare till årets säsong då och släpper tuffa avsked. Vi har ett yngre lag utan tvekan nu, enda värvningen är Craig Smith som vi tog in från Nashville och det är verkligen en spännande spelare som kommer få chansen jämte Charlie Coyle i tredjekedjan. David Pastrnak opererades precis som Marchand men där kommer den sistnämnde spela från start vilket är väldigt positivt. Däremot får vi vänta på Pastrnaks återkomst ett tag till, men han verkar ligga bra till med rehaben och kan komma tillbaka redan i början på februari. Det gör dock att en ungtupp i form av Jack Studnicka kommer få chansen från start jämte Bergeron och Marchand enligt Cassidy, väldigt spännande!
Patrice Bergeron. Den nya konungen efter Charas uttåg. Jag kan inte tänka mig en mer perfekt kapten än ”Bergy” och han kommer definitivt att bära Charas arv vidare under dom åren han har kvar på högsta nivå, och när han själv lägger skridskorna på hyllan så kommer nästa kapten även han ha det i sitt blod vilket gör att arvet lever vidare under en lång lång tid framöver.
Backsidan kommer vara det stora frågetecknet den här säsongen. Charlie McAvoy ska ta det slutgiltiga steget och närma sig Norris-nivå i sitt spel. Han kommer dra ett tungt lass utan tvekan och det han behöver förbättra för att nå högsta nivån är offensiven. Vi kommer att få tillbaka Kevan Miller som haft fruktansvärda knäproblem senaste åren. Nu är han 100% och enligt Marchand ser han ut som ett djur ute på isen, vi får hoppas han har rätt för då kommer vi ha nytta av Miller. Grzelcyk ska tillsammans med McAvoy vara dom poänggörande spelarna som ska kompensera för förlusten av Krug. Kan man dessutom få in någon av Vaakanainen eller Zboril på regelbunden basis så har man redan bevisat att besluten burit frukt som man tagit under off-season. Där verkar Zboril vara den som får chansen från starten av säsongen.
Vi kan nog konstatera att vi har fyra backar som kommer vara konstanta i form av McAvoy, Carlo, Grzelcyk och Miller. Utöver dom kommer det bli rejält krig om platserna där vi har namn som Lauzon, Clifton, Moore, Vaakanainen, Zboril och Kampfer. Alla kommer säkerligen få chansen med tanke på skador och framförallt sjukdomar med covid-19 i fokus. Gör man det då bra så finns alla chanser att cementera sin plats och göra sig förtjänt av speltiden. En positiv konkurrenssituation helt enkelt som förhoppningsvis kommer betyda att man håller en hög nivå under säsongen som gör att tappen av Chara och Krug inte blir förödande.
Målvaktssidan ser ju fortsatt strålande ut med Rask och Halak som förra säsongen var ligans bästa duo. Dom lär fortsätta hålla en väldigt hög nivå vilket såklart ger förutsättningarna för en till fin säsong. Frågan är om det är sista chansen på Stanley Cup nu eller om det tåget redan har gått? Kommer man behöva göra en rebuild framöver när spelare som Bergeron, Krejci, Rask och Marchand inte presterar på den extremt höga nivån man har gjort under så lång tid? Eller kan man slussa in spelare som lyckas ta över och kan leda laget in i framtiden trots en av NHLs sämsta talangpooler? Det finns ju spännande namn i organisationen men det är långtifrån säkert att flera av dom blir några stjärnor på NHL-nivå.
Man har minst sagt en fin grund att bygga kring med Pastrnak och McAvoy som storstjärnor, men dom kommer behöva hjälp på vägen. Då blir det extra spännande att se vad spelare som Studnicka, Frederic, Senyshyn, Lauko, Steen, Vaakanainen, Zboril och Vladar tex kan göra redan i år och i framtiden.
En sak är säker - Det ska bli förbannat kul att få följa världens bästa liga igen!
Målvakter:
Världens bäste finländare, Tuukka Rask, slutade på en andraplats i Vezina Trophy-omröstningen för sina prestationer under fjolåret. Han hade en räddningsprocent på 92,9 % och var i vanlig ordning en trygg sista utpost. Med Tuukka i målet behöver man aldrig vara orolig. Han gör spektakulära räddningar, men viktigast av allt så tar han de puckarna han ska ta. Av någon anledning har flera Bruins-fans något emot Rask, men när han väl är klar i Boston så kommer dessa ”fans” att få känna av hur det känns att inte ha en målvakt av yppersta världsklass. Det är en känsla jag inte längtar efter. Viva Tuukka.
Under flera år har Rask varit tvungen att spela över 60 matcher, och därmed varit slutkörd när det vankats slutspel. De senaste säsongerna har han dock bara behövt vakta buren 40+ gånger per säsong. Anledningen stavas Jaroslav Halak.
35-årige slovaken vaktade buren 31 gånger i grundserien i fjol med en räddningsprocent på 91,9 %. Säsongen innan det blev det 40 starter och 92,2 i räddningsprocent. Tillsammans bildade firma Rask och Halak troligen den starkaste målvaktssidan i NHL i fjol. Det lär nog inte ändras till den här säsongen.
Bakom sig finns flertalet intressanta och unga målvakter. Dan Vladar, Jeremy Swayman och Kyle Keyser är alla starka namn med potential till att bli fina målvakter i NHL.
Backar:
Backsidan har helt plötsligt blivit väldigt tunn. Bjässen Zdeno Chara är borta. Likaså en av ligans bästa offensiva backar i Torey Krug. Bruins har ingen internt som kan fylla de hålen de lämnar efter sig. En som kommer få dra ett oerhört tungt lass är stjärnskottet Charlie McAvoy. 23-åringen har haft Chara som sin radarpartner i alla sina tre säsonger i NHL. Nu har han blivit dumpad av slovaken och det ska bli spännande att se hur han klarar sig utan veteranen vid sin sida. Men McAvoy har utvecklats till en riktigt bra NHL-back som både sköter defensiven och offensiven galant. Han är van vid att logga tunga minuter, och har redan gjort det med bravur i en lång slutspelsresa. Nu är det dock dags för honom att ta sig an rollen som mentor. The student has become the teacher.
För bredvid sig är det inte omöjligt att han kommer att ha Jeremy Lauzon. Han är likt McAvoy 23 år, men han har långt ifrån samma talang. Under sina år i QMJHL var han en offensivt lagd back, men i AHL har han snarare haft mer fokus på defensiven. Han har aldrig producerat stora poängantal under sina år som senior, men spelet i den egna zonen är han rätt trygg med. Det är dock ingen spelare du vill ha i ett första backpar som stångas med eliten av eliten varannan natt.
En som dock kommer få en betydligt större roll än han tidigare haft är Matt Grzelcyk. Den lille amerikanen har attribut som påminner om Torey Krug, och han lär ta över Krugs minuter i powerplay. Grzelcyk har dock inte samma offensiv i sig som Torey, men i min värld är han bättre defensivt. Han är utan konkurrens Bruins bästa vänsterfattade back. Enligt rapporter har han också varit strålande under campen.
Till höger om sig lär han ha den briljante defensive konungen, Brandon Carlo. Carlo är ett genuint monster i den defensiva zonen. Det är inte många som tar sig förbi honom, och det är inte många som vinner dueller mot honom. Man hade bara önskat att han kunde addera lite mer offensiv i sitt spel, men nu kommer han låta Grzelcyk göra vad han vill uppe i banan, medan Carlo får agera städgubbe. Lite som när han parades med Torey Krug. Tillsammans är jag övertygad om att Grzelcyk och Carlo kommer att bilda ett riktigt starkt backpar.
Det tredje backparet är något mer luddigt på förhand. Det kan innefatta en kombination av, typ, fem olika spelare. En som lär, eller borde, vara nailed on är Connor Clifton. 25-åringen är en liten busunge med ett hjärta av guld. Han har inte varit en Bruin särskilt länge, men han är redan en favorit bland fansen. Han är inte stor, men spelar som om han vore två meter. Överlag är han en stabil pjäs i ett sista backpar.
Vem kommer han ha bredvid sig då? Ja, det kan vara John Moore, Jakub Zboril, Urho Vaakanainen eller Kevan Miller (som dock är högerfattad, likt Clifton). Vem det än blir så är det inte särskilt spännande. Personligen hoppas jag på finländaren Urho Vaakanainen. Den nyblive 22-åringen valdes som #18 av Bruins i draften 2017. Enligt rapporterna har han blandat och gett en del under sin tid i AHL. Men potentialen finns där för att bli en stabil tvåvägsback i NHL. Lite skrämmande, men också spännande är att medelåldern på denna backuppsättning är 24 år. Det kan med andra ord gå hur som helst.
Forwards:
Om backsidan känns aningen suspekt för Bruins, så kan man nog säga att anfallet är raka motsatsen. Laget borde inte ha några bekymmer med att göra mål i år. Det bästa med forwardsuppsättningen är att samtliga kedjor även är ruggigt bra i det defensiva spelet. Det älskar vi. Och backarna lär behöva den hjälpen. Och på tal om defensiva forwards… Har ni hört talas om Patrice Bergeron?
Guds bästa barn har hunnit bli 35 år gammal. Men ändå är han en av världens bästa centrar. I vanlig ordning var han med i toppen i Selke Trohy-omröstningen. Han fick dock nöja sig med en andraplats den här gången, bakom en stark Sean Couturier.
De senaste säsongerna har Bergeron dragits med ljumskproblem och andra bekymmer, men trots detta har han producerat på en fantastisk nivå. I fjol blev det 31 mål och totalt 56 poäng på 61 matcher för Bergy. Än så länge har han inte visat några tecken på att han har tänkt sakta ner. Och det uppskattar vi.
Till vänster som sig kommer Bergeron att hitta sin bästa kompis: Brad Marchand. Den lille rackarungen har under de senaste fyra säsongerna utvecklats till en av ligans absolut bästa forwards. Kanske, kanske är han till och med den bäste vänsteryttern i ligan. Sedan hans stora offensiva genombrott för fyra år sedan har han gjort 357 poäng på 297 matcher. Rätt hyfsat för en spelare som även är briljant i den egna zonen.
Den sista länken i toppkedjan är David Pastrnak, som dock är skadad och missar inledningen av säsongen. Det finns inte en enda högerytter jag hellre hade haft i mitt lag än Pastrnak. Han har utvecklats till en av ligans bästa målskyttar och i fjol delade han skytteligavinsten med Ovechkin, då båda landade på 48 mål. Han slutade även fyra i Hart Trophy-omröstningen och totalt blev det 95 poäng på 70 matcher för 24-åringen som, likt Ronaldinho, alltid spelar med ett leende.
Andrakedjan lär bestå av Jake DeBrusk till vänster. 24-åringen har haft en solid karriär hittills. Han har inte exploderat, men han gör jobbet, krigar och gör sina poäng. Även om man hade hoppats på mer. Den största kritiken mot JDB är hans ojämnhet. Han kan göra 15 poäng på tio matcher, för att sedan följa upp det med att göra en poäng nästkommande tio matcher. Frustrerande, men hans attityd kan man inte ifrågasätta. Han ska vara en spelare som ligger på 50 poäng per säsong. Det har han i sig. Under hans NHL-karriär snittar han drygt 0,6 poäng per match.
Hans center kommer i vanlig ordning att vara David Krejci. Veteranen entrar nu sitt sista år på kontraktet, och magkänslan säger att detta också blir hans sista år i NHL. Krejci är fortfarande en nyttig spelare, och en rätt perfekt andracenter. 43 pinnar på 61 matcher hann det bli i fjol, vilket känns som fullt dugliga siffror. Varken mer eller mindre. Men han kommer att saknas när han väl säger tack och adjö. Speciellt med tanke på att han alltid växlar upp när det är dags för slutspel.
Till höger om sig finner vi Krejcis landsman, Ondrej Kase. 25-åringen anslöt till Bruins under fjolåret i en trade som involverade David Backes. Han kom dock aldrig riktigt igång i Bruins efter trejden och det blev bara sex grundseriematcher på grund av skada. Han adderade elva matcher i slutspelet, och fyra poäng. Men hans underliggande siffror är ofta kanon, och han är nyttig i det mesta han gör på isen. Känslan är att han kommer att komma igång ordentligt under säsongen, så länge han kan undvika skador.
Bruins har även en tredjekedja som kan bli ruskigt, ruskigt stark. Dock lite beroende på hur Bruce Cassidy väljer att formera den. Varenda ben i min kropp hoppas att Nick Ritchie inte befinner sig i denna kedja. Jag är dock rädd för att han kommer att spela just här. Men jag struntar i vad mister Cassidy har att säga om saken. Jag sätter Anders Bjork till vänster i den här kedjan. Ni kan läsa mer om amerikanen med det svenskklingande namnet under ”Säsongens doldis” längre ner.
Hans center kommer att vara den magnifike Charlie Coyle. 28-åringen är den perfekta tredjecentern i ett lag som Bruins. Har sliter som en häst, är snabb, stark, sköter sitt jobb och gör poäng. Mer Charlie Coyle till folket. I fjol lyckades han göra 37 poäng på 70 matcher med, för det mesta, rätt tveksamma kedjekamrater.
Säsongen innan såg vi dock hur han flög när han hade Marcus Johansson bredvid sig i slutspelet. Och i år kommer han att få en rolig lekkamrat igen. Detta då Bruins signat Craig Smith från Nashville.
31-åringen har anslutit till Bruins efter nio starka år i Predators. Smith kommer att ge Bruins ytterligare en dimension i offensiven. Han kommer att addera väldigt värdefull bredd i anfallet, då han är mer än kapabel till att producera offensivt. Tillsammans med Coyle lär de bilda en riktigt vass duo som gör att motståndarna alltid måste vara på sin vakt, vilken av de tre första kedjorna som än är på isen.
Den sista kedjan kommer att bli en riktigt grisig kedja. Troligen bestånde av Nick Ritchie (Trent Fredric och tyvärr Anders Bjork har placerats här under campen ska sägas, det visste inte Jonte när han skrev detta), Sean Kuraly och Chris Wagner. Det finns inte så mycket mer intressant att säga om den kedjan mer än att det kommer göra ont att möta dem. Och att de kommer slita, och säkerligen göra ett par viktiga mål. Inte speciellt mycket skill här, men en kedja som är defensivt ansvarig som lär ta många tekningar i defensiv zon.
Utöver dessa tolv herrar finns även Karson Kuhlman som kan göra ett nyttigt jobb i en fjärdekedja. Men den mest intressanta utöver topp-12-lirarna är Jack Studnicka. 21-åringen huserade i AHL under fjolåret. Där blev det 49 pinnar på 60 matcher. Han lirade även två matcher i NHL, där det hann bli en assist. Men han såg riktigt fräsch ut under sin korta stint med de stora grabbarna.
Studnicka kommer nog inte att spela jättemycket den kommande säsongen, men ett par matcher här och där lär vi nog få se. Planen är nog att han kommer att ta över rollen som tredjecenter säsongen därefter, ifall David Krejci väljer att lämna NHL. Ni kan läsa några rader till om Studnicka längre ner i texten.
Tre styrkor:
Core-spelarna
Man har en fruktansvärt stabil grund att stå på i några år till med Bergeron, Marchand, Krejci och Rask i det äldre gardet. Samtidigt har vi många år kvar på hög nivå från spelare som Coyle, Pastrnak, DeBrusk, Smith, McAvoy och Carlo vilket borgar för bra resultat så länge man har dessa spelare i organisationen.
Tränaren
Sedan Bruce Cassidy kom in har Boston varit ett topplag i ligan och hans spelsätt har varit fruktansvärt framgångsrikt. Det kommer bli en utmaning att fortsätta få alla att dra åt samma håll men han verkar vara en otroligt omtyckt tränare och det är guld värt när man behöver ha drygt 20 spelare som ska acceptera sina roller och prestera på sin maxnivå så ofta som möjligt.
Målvakterna
Förra säsongens vinnare av William Jennings Trophy som går till laget som släpper in minst mål i ligan. Rask och Halak delar på sysslan relativt jämnt och det är sällan man ser en dålig match från någon av herrarna. Hur stor blir förändringen på backsidan för målvakterna är frågan, det blir spännande att se svaret där.
Tre svagheter:
Kompletta kedjor
Ett stort problem för Boston har varit att man inte hittat tredjelänk till framförallt andrakedjan. Förstakedjan får dra ett för tungt lass. Kan man hitta bra tredjelänkar till DeBrusk-Krejci och Coyle-Smith så kommer laget bli väldigt svårstoppat för då har man helt plötsligt tre producerande kedjor och en effektiv checkingline.
Backsidan
Den är ett stort frågetecken inför säsongen. Vänstersidan är up for grabs, det är Grzelcyk som har en cementerad plats från start men bakom honom kommer det bli huggsexa om speltiden. Hittar man rätt där är det ingen svaghet längre, men just nu är frågetecknen stora.
Talangpoolen
Sweeney har ett digert arbete framför sig för att säkerställa att Boston ska kunna fortsätta hålla en hög nivå utan att bli ett bottenlag och behöva göra en rebuild som tar flera år. Efter många år av höga placeringar har man inte kunnat fylla på med spännande spelare i draften vilket gör att man måste ha en stor portion tur för att hitta spelare som kan leverera på högsta nivå. Vilka av organisationens unga spelare kan ta klivet och bli bra NHL-spelare framöver är frågan?
Preliminär laguppställning:
Brad Marchand - Patrice Bergeron - David Pastrnak (Jack Studnicka)
Jake DeBrusk - David Krejci - Ondrej Kase
Nick Ritchie - Charlie Coyle - Craig Smith
Trent Frederic/Anders Bjork - Sean Kuraly - Chris Wagner
Jeremy Lauzon - Charlie McAvoy
Matt Grzelcyk - Brandon Carlo
Jakub Zboril - Kevan Miller
John Moore - Connor Clifton
Tuukka Rask
Jaroslav Halak
Säsongens poängkung: Brad Marchand
Förra säsongen var det David Pastrnak som fick äran att bli poängkung i Bruins. 95 pinnar på 70 matcher mäktade prinsen från Tjeckien med då. Nu är han skadad och lär missa några matcher i inledningen på säsongen. Av den anledningen tippar jag att Brad Marchand lyckas knipa åt sig den åtråvärda titeln i år.
Säsongens viktigaste spelare: Charlie McAvoy
23-årige McAvoy kommer bli tvungen att slita som en häst den kommande säsongen. Bruins är som bekant utan både Zdeno Chara och Torey Krug, vilket innebär att McAvoy kommer att vara ”the guy” för Bruins på backsidan. Hingsten från Long Beach är redan en riktigt bra back. Men han lär behöva ta ytterligare kliv i utvecklingen för att fylla de hål som finns där bak.
Säsongens unga spelare: Jack Studnicka
Bruins har flera fina lirare som är mellan 23 och 25 år. Pastrnak, Kase, DeBrusk, McAvoy och Carlo är bara några exempel. Men om vi ska nämna en spelare som är ännu yngre så faller valet på Jack Studnicka. Den 21-årige centern, som även kan spela till höger, lär få chansen till en början i Pastrnaks frånvaro. Bruins har det annars rätt bra ställt i offensiven, så hur mycket Studnicka får spela kommer att nog att gå hand i hand med skadeläget.
Säsongens doldis: Anders Bjork
Jag diskuterade Anders Bjork med mig själv ett tag. Är han säsongens doldis? Eller är han säsongens besvikelse? Känslan är verkligen att det är antingen eller. Det är den här säsongen han måste börja flyga. Han har alla attribut för att lyckas i NHL. Han har 50 poäng i sig under en normal och full säsong. Frågan är om han någonsin kommer ta det där berömda sista steget? Jag är tveksam, men hoppfull.
Säsongens besvikelse: Nick Ritchie
Kan Nick Ritchie vara säsongen besvikelse om man inte har några förväntningar på honom? Kanske inte. Men han får den stämpeln ändå. Han är trött, seg och tråkig. Ge oss Danton Heinen.
