2021-06-10 01:30

NY Islanders - Boston
6 - 2

Säsongen är över

I säsongens viktigaste match kom den sämsta prestationen från vårt gäng från Beantown tyvärr. Det var inget snack om saken efter Islanders andra period där dom straffade oss rejält ännu en gång. Säsongen är över och här kommer lite tankar från en besviken skribent.

6-2 skrevs slutsiffrorna till i nattens match efter att Islanders satte två mål i öppen kasse också. Det började dåligt när Zajac fick raka in en retur precis framför mål då McAvoy inte kunde stoppa honom. Ett återkommande inslag i den här serien har varit att vi varit för veka framför mål. Dom gjorde sammanlagt 22 mål på dom sex matcherna, varav fyra var i öppen kasse. Av dom 18 som är kvar så skämtar jag inte om jag säger att 14-15 stycken av dom har kommit inom en zon av 5 meter från Tuukkas målgård. Det säger en hel del med tanke på att vi gjorde 17 stycken mål sammanlagt och det var oftast snygga mål där Varlamov inte hade en chans att rädda. Väldigt få så kallade skitmål som man så väl behöver. Bara en sån sak att två mål från Islanders kom när man bara skickade in pucken på måfå i powerplay och den studsade fram till en fristående spelare med öppet mål. Studsarna var med dom igenom hela matchserien var känslan. Vi fick kämpa massor för dom flesta av målen medan dom "fick" lite mål här och där utan att ha förtjänat det spelmässigt kanske. Men i det stora hela är det målen som räknas och hur dom tillkommer spelar ingen som helst roll.

I mina ögon skiftade den här serien ansikte när Clutterbuck tacklade sönder Carlo i tredje perioden i match 3. Innan dess hade Mat Barzal gjort en assist i powerplay och knappt synts alls i spelet. Efter den tacklingen så tog det drygt en minut innan han gjorde sitt första mål och efter det stod han för ett lysande spel där han sårade oss massvis av gånger både i spelet fem mot fem och i powerplay. Så tack för att du inte draftade honom när du hade chansen, Sweeney!

Carlo är sjukt viktig för oss och när han försvann blev det ett för stort hål att fylla när man också tänker att Kevan Miller saknades sen match fyra mot Caps. Barzal var för övrigt den enda spelaren i Islanders som spelade ett framgångsrikt offensivt spel med puck possession och smarta passningar. Resten av det gänget är ju mer gnuggare som blir riktigt farliga ihop när dom får matcherna dit dom vill. Och det var tyvärr exakt det man fick från match fyra och framåt. Man gjorde det svårt för oss och hade en storspelande målvakt från match ett vilket såklart hjälpte dom att vinna serien oerhört mycket. När man dessutom var sylvassa i powerplay och vi inte höll samma disciplin (och i ärlighetens namn blev lite straffade av domarna i någon match) som dom så blev det också avgörande i serien.

I nattens match var det återigen en situation som helt missades av domarna när Palmieri armbågar McAvoy i huvudet två-tre sekunder efter avblåsning. McAvoy utgick en stund men kunde komma tillbaka som tur var.

Kyle Palmieri catches Charlie McAvoy up high:

pic.twitter.com/yJY2zv017M
— Conor Ryan (@ConorRyan_93) June 10, 2021

Den här matchserien avgjordes också via misstagen. Islanders gjorde i princip inga misstag på hela serien vad jag kan komma ihåg. I Boston stod Lauzon för det första misstaget i match två när han felpassade så Cizikas kunde avgöra matchen. Inatt tappade Grzelcyk pucken till Nelson som fick friläge vilket ledde till mål. Tuukka gjorde sitt enda misstag i serien när han spelade pucken för hårt till Reilly så Bailey fick tag i pucken och passade Nelson som fri framför mål kunde göra 3-1 dessutom. I förra matchen var det Wagner som tog en sjukt onödig utvisning som ledde till mål i baken. Det är bara dom misstagen jag kommer på såhär på rak arm vilket säger en hel del.

Samtidigt som vi var bättre spelmässigt i alla matcher utom match fyra och match sex så utnyttjade vi inte det spelövertaget heller. Hade vi gjort det så hade vi vunnit den här serien, men samtidigt som Semyon Varlamov spelade som besatt med ett försvar som höll bort det mesta framför mål så hade vi det inte alls lika bra ställt. Trots att Tuukka Rask var hämmad på något vis så stod han för magnifika insatser trots att han inte hade ett lika bra försvar framför sig. Tyvärr så blev det att ju längre matchserien gick desto sämre blev statusen på Rask och försvaret. I match fem och sex var Rask inte lika bra som Varlamov och tillsammans med flera misstag och dåligt boxplayspel i match fem så förlorades dom två matcherna. I match fem hade vi chanser nog för att vinna matchen flera gånger om men samtidigt som Varlamov räddade massor med heta lägen så satte Islanders i princip alla chanser dom fick vilket gjorde att serien tippade över till deras fördel. När så nattens match spelades så var det aldrig riktigt nära var känslan efter en miserabel andra period igen av Boston.

En tydlig sak som inte fungerade för oss var fjärdekedjan som sänkte oss ganska rejält. När en kedja presterar så mycket sämre än dom andra samtidigt som motståndarnas alla fyra kedjor presterar på en hög och jämn nivå så får man problem även fast man är det bättre laget på pappret. Som så många gånger förr så fick pappret fel och Islanders tog sig vidare välförtjänt till slut då dom spelade exakt enligt deras gameplan och aldrig någonsin ramlade ur ramarna som Barry Trotz satt upp.

Dessutom mattades både första och andrakedjan av ju längre matchserien pågick. Mot slutet var det bara Marchand, Pastrnak och Hall som presterade på en hög nivå och det räcker inte mot ett så kompakt lag som Isles är.

Backsidan och skadorna på Kevan Miller och Brandon Carlo blev också i slutändan på tok för tunga för att vi skulle kunna hålla en tillräckligt hög nivå för att matcha deras defensiv. McAvoy var en gigant genom hela serien men han var lite för ensam. Att förlita oss på unga backar som Lauzon och Clifton tillsammans med en veteran med kapacitet för ett tredje backpar som bäst i Tinordi är inte att föredra. Hade vi fått köra på med McAvoy-Grzelcyk, Reilly-Carlo och Miller-Lauzon så är det inte omöjligt att det hade blivit en annan utgång på den här serien, såpass jämnt var det trots allt.

Nu är säsongen över och jag vill tacka alla er som läst och kommenterat artiklarna. Tyvärr slutade det inte som vi ville och nu blir det en händelserik off season med flera stora kontrakt med UFA-status där David Krejci, Tuukka Rask och Taylor Hall är dom allra mest intressanta. Återkommer med artikel kring det exakta läget och mina tankar kring vad som kommer att hända och hur laget kan formeras till nästa säsong.

Tack för i år och lets go Bruins!