Säsongen tog slut för snabbt - Mastig sammanfattning här!

Det blev tyvärr förlust i match sju borta mot Carolina Hurricanes. Det var nära på slutet men Carolina gick vidare välförtjänt efter att ha varit bättre överlag. Vad gick fel? Vad kommer hända nu? Här kommer en mastig sammanställning om slutspelet, nutiden och framtiden.

Jag börjar där säsongen avslutades. Efter att ha upplevt en fantastisk resa till finalen och SM-Guldet i SHL med Färjestad så hoppades jag på att Boston skulle fortsätta förgylla tillvaron med ett långt slutspel. Men tyvärr blev det inte så. I match sju på bortaplan mot Carolina så gick det inte vägen trots ett tappert försök. Carolina gick upp till ledning med 3-1 innan Pastrnak reducerade med 20 sekunder kvar och det blev faktiskt lite kalabalik framför en storspelande Raanta men pucken hamnade aldrig i nät och Hurricanes gick vidare för ett möte med Rangers samtidigt som vi fick ta för tidig semester igen.

Vad berodde det här på? Enligt mig hade vi ett tillräckligt bra lag i år för att kunna gå långt. Men då krävdes det att alla skulle spela på sin högsta nivå och det fick vi tyvärr inte se under dom här sju matcherna där det behövdes som mest. 

Om jag börjar med grundserien så såg mycket riktigt bra ut från nyår och framåt. Cassidy hade hittat rätt i kedjeformationerna och för första gången på länge lyckades vi sprida ut målskyttet och poängplockandet bland många fler spelare än förstakedjan. Där var kedjan med Hall, Pastrnak och Haula tongivande under flera månaders tid. Vi fick dessutom bra resultat från tredjekedjan med Frederic, Coyle och Smith vilket var väldigt lovande. Dessutom satte man upp en missnöjd DeBrusk i förstakedjan och där frodades han under stora delar av serien. Samtidigt hade vi hittat en någorlunda bra fjärdekedja som ändå gjorde sitt jobb med att vara jobbiga och spela noll-noll allt som oftast.

Vi såg flera starka säsonger där Marchand och Pastrnak stack ut bland forwards igen. 80 poäng hamnade "Marchy" på efter 70 matcher. Pastrnak tryckte in 40 mål efter en otroligt seg start på målskyttet (vilket hade sina anledningar, återkommer till det) och landade in på 77 poäng på 72 matcher. Bergeron gjorde den bästa säsongen någonsin sett till Selke Trophy och drog dessutom till med 65 poäng på 73 matcher. Stjärntrion levererade som förväntat kan man säga men det roligaste var vad som hände där bakom. Taylor Hall gjorde 61 poäng på 81 matcher, McAvoy 56 poäng på 78 matcher, Haula och Coyle hamnade på 44 poäng båda två efter 78 och 82 matcher och DeBrusk gjorde sin bästa säsong på länge med 42 poäng på 77 matcher. Ullmark och Swayman hamnade nästan identiskt i målvaktsstatistiken där Ullmark hade 2,45 gaa och 91,7% jämfört med Swaymans 2,41 gaa och 91,4%.

Vid trade deadline tog vi in Hampus Lindholm som direkt gjorde oss mycket bättre. Tyvärr blev han skadad både i grundserien och slutspelet vilket begränsade hans möjlighet att påverka tillräckligt mycket. Det vi fick se i grundserien var grymt och backparet med honom tillsammans med McAvoy var riktigt framgångsrikt. Inför slutspelet hade Linus Ullmark spelat till sig rollen som förstamålvakt med ett grymt stabilt spel under en lång period och känslan inför förstarundan var god med dom här förutsättningarna speciellt som han avslutade med sin första nolla i klubben i sin sista match i grundserien.

Två första matcherna blev en stor besvikelse där Carolina var bättre på allt och lite till. Vår förstakedja var sig inte lik och blev nedstängd av Staal-kedjan. 5-1 och 5-2 där Bergeron gjorde båda målen i andra förlustmatchen och Hall gjorde målet i första matchen. Ullmark hade inte mycket att göra på några av målen förutom ett, men samtidigt gjorde han inte dom där extra räddningarna som kanske behövdes för att vi skulle ha en chans. Men, vi fick inte tillräckligt bra leverans framåt för att lyckas vinna i Raleigh. Matchserien vände till Boston och där lyckades vi vända helt på steken som ett pånyttfött lag. Med Swayman i målet vann vi med 4-2 och 5-2. Det var dock fortfarande svårt för oss att vinna och i ena matchen fick vi stor hjälp av Carolina själva där dom drog på sig massvis med utvisningar. Cassidy ändrade om en hel del i kedjorna och backparen då Lindholm fick utgå efter den tunga proppen han åkte på av Svechnikov och med Pastrnak tillbaka i förstakedjan fick han önskad effekt i dom här två matcherna då dom var överlägsna och Marchand bland annat gjorde fem poäng i match fyra. Så bra är vår förstakedja att dom kan vinna matcher åt oss på egen hand, men det räcker inte hela vägen om man måste förlita sig så mycket på dom.

För i match fem var det samma visa igen. 5-1 till Carolina där det egentligen inte var något snack om saken. Swayman hade inte mycket att göra på målen och nu var vi upptryckta mot väggen inför match sex i Boston. Där upprepade sig historien och hemmaplansfördelen skulle visa sig vara helt avgörande. 5-2 till oss igen efter att vi för första gången i serien på riktigt fått hjälp av secondary scoring när Coyle gjorde sitt andra mål och vi fick första pytsar från Haula, Forbort och Lazar där den sistnämnda var i öppen kasse. Chans att göra något riktigt bra i match sju alltså där det förhoppningsvis inte skulle vara lika viktigt med fördelen av hemmaplan.

Men, historien upprepade sig ännu en gång och Carolina gick segrande ur duellen med 3-2 till slut. Jämnt målmässigt kanske men spelmässigt var det längre ifrån än så. DeBrusk gjorde 1-2 och gav liv innan Domi satte sitt andra mål i matchen till 3-1 och det lyckades man hålla hela vägen ut trots Pastrnaks reducering med 20 sekunder kvar. Ett oerhört bittert slut på en bra säsong som lovade mer. Nu har vi hamnat i ett tungt läge kring hur vi ska göra i framtiden. Men det återkommer jag till, först vill jag peka på varför det blev som det blev.

Ingen secondary scoring IGEN.
Trots att det såg så mycket bättre ut så blev det magplask igen i slutspelet. Vi fick liv när förstakedjan sattes ihop men bakom dom så hände det tyvärr inte alls mycket. Förutom stjärntrion som får VG så ger jag bara fjärdekedjan godkänt sett till förutsättningarna. Dom spelade ändå noll noll sett till förväntingarna och även om Foligno gör långtifrån det han borde göra med det lönekuvertet så får han godkänt bara pga vilken pådrivare han är utanför plan där han verkar galet uppskattad. Nosek och Lazar även dom godkänt alltså. Det är mellan topptrion och dom här spelarna som problemet låg. Fem mot fem-spelet för Hall, Haula, Coyle, DeBrusk och Smith var dyster läsning då Haula var inne på två mål framåt, Hall likaså, DeBrusk ett mål, Smith ett mål och Coyle noll mål men bakåt var man alltså inne på 5, 6, 7 eller 8 mål. Där kan man lugnt säga att serien förlorades. Lägger vi dessutom till två backar som inte alls levererade som man hoppades så blir det ännu svårare att vinna en sån här serie. Carlo och Grzelcyk gick inte att känna igen, men där hade den sistnämnde en ursäkt då han spelade med en axel ur led under sina fem matcher innan han fick sitta på läktaren. Men båda dom här två var inne på fem eller sex mål fler bakåt jämfört med framåt. Då räcker det inte att vi har ett helt okej målvaktsspel och en förstakedja som levererar det man kan önska och lite till helt enkelt.

Tuukka Rask saknades en del ändå.
Jag ska inte säga att det var pga målvakterna vi förlorade den här matchserien, men faktum är nog att om vi hade haft Rask i sin vanliga form så hade vi förmodligen vunnit då han kunnat sno en match i Carolina åt oss. Ullmark gav oss tyvärr ingen vinst på sina två matcher även om man inte kan lasta honom för det. Swayman gjorde det riktigt bra och vann ju faktiskt tre av sina fem matcher men hade han fått stå från start är jag ändå osäker på om vi hade lyckats ta hem detta då Carolina var så mycket bättre i spelet fem mot fem. Möjligtvis om vi hade ställt upp med Swayman från start och kört med förstakedjan från start och inte blivit av med Lindholm så, men det är egentligen bara önsketänkande. Vi visste att tappet av Rask skulle bli kännbart på förhand. Men jag är trots allt nöjd med målvakterna totalt sett även om vi säkerligen hade plockat lite fler poäng i grundserien och möjligen hade spelat i andrarundan nu med Tuukka Rask.

Carolina var helt enkelt bättre.
Man får helt enkelt erkänna att Carolina var det bättre laget i den här serien även om det satt långt inne trots allt. Dom fick bättre leverans från hela laget i jämförelse med hos oss och Antti Raanta var den avgörande faktorn när han på hemmaplan spelade riktigt bra med flertalet räddningar där vi kunde ha tagit ledningen men istället höll han tätt och gav Carolina chansen att vinna i alla matcher som han stod. Jaccob Slavin var en gigant i det defensiva spelet och Tony DeAngelo var tyvärr väldigt bra i det offensiva spelet. Dom två var Carolinas poängbästa spelare med åtta poäng var i serien vilket säger en hel del speciellt om Slavin som ju är en shutdown-spelare vanligtvis. Hos oss var McAvoy bästa back med fem poäng, bakom honom hittar man Clifton med två poäng till exempel. Dom fick bättre leverans överlag från alla sina gubbar i jämförelse med oss där inte alla spelade på toppen av sin förmåga.

Vad har hänt sen slutsignalen?
Det har hänt en del sen dess minsann. Alla spelare hade avslutande intervjuer med tränare och GM och det var några spännande presskonferenser med Sweeney och Neely. Först och främst verkar det som att Sweeneys kontrakt kommer förlängas inom dom närmsta dagarna då han har ett utgående kontrakt just nu. Neely gav en del kritik till hur man har coachat och ville se förändringar där. Cassidy är en grym coach och har gjort ett dunderbra jobb med det här laget sett till grundserien sen han kom in. Vi har gått till slutspel varje år och vi var så nära att vinna Lord Stanley 2019. Men utöver den resan är det uttåg i första eller andrarundan som blivit resultatet för vårt kära Bruins. Nödvändigtvis betydde inte Neelys ord att man ska gå skilda vägar med Cassidy, det hoppas åtminstone inte jag. Däremot behöver man kanske hitta sätt att få fram mer offensiv i fem mot fem-spelet och frågan är om det är Cassidys fel att det inte händer eller om det är spelarmaterialet som Sweeney sätter på isen? Tampa Bay är ju urtypen för ett lag som är lite likt Boston (utöver en sanslöst bra målvakt) med en riktig stjärnback och några riktiga elitspelare bland forwards men allt som oftast på vägen fram i slutspelen för deras del är det breddspelarna som levererar riktigt bra offensivt. Det är bara att kolla nu, spelare som Corey Perry, Ross Colton, Ondrej Palat och Nick Paul gör det jättebra och vi har sett prov på spelare som Killorn, Coleman, Goodrow och Gourde tidigare som är pricken över i på deras resor till Stanley Cup. Hade dom gjort det lika bra hos oss under det systemet vi har nu? Det är en fråga som är komplicerad men återkommande och något som verkligen måste försöka lösas inför kommande säsong.

Vi har signat Jakub Zboril till ett nytt kontrakt. Kul att se då han gjorde stora framsteg i början på säsongen innan hans skada förstörde hela säsongen. Han har börjat åka skridskor igen och ska vara redo när pucken släpps i höst igen. Kontraktet är skrivet på två år och är värt 1,137500 miljoner vilket såklart är ett bevis på att man tror på honom och vill fortsätta ge honom chansen till en roll bland sex backar.

Hur blir det med Bergeron?
Det här är den frågan som hela organisationens framtid baseras på i princip. Han har gjort en magisk säsong och är på tok för bra för att lägga av egentligen. Men samtidigt har han åkt många mil och det har blivit en och annan skada på vägen som har gjort att det krävs tid att tänka igenom det beslut som han nu är på väg att ta. Should I stay or should I go? Jag håller alla mina tummar och tår för att han kommer köra på minst en säsong till, inte minst för att tanken är att jag och frugan ska åka till Boston nästa säsong, men framförallt för att Boston kommer vara ett helt annat lag utan Patrice i laguppställningen såklart. Fortsätter Bergeron så lär Sweeney satsa rejält framåt och försöka ta in så bra spelare som möjligt för att ge Stanley Cup ytterligare ett försök. Lägger han skridskorna på hyllan däremot så ser framtiden genast mycket sämre ut. Vi kanske inte kommer behöva göra en komplett ombyggnad som många andra då vi fortfarande har en riktigt fin stomme med Swayman, McAvoy, Lindholm, Marchand, Hall och Pastrnak men det kommer bli tufft att hålla sig på slutspelsnivå med tanke på att vår prospectpool är bland dom sämre i hela NHL. Det gäller i så fall att hitta guldklimpar som kan ta steg omgående till NHL-kostymen och det är inte det lättaste såklart. Så det besked som Bergeron kommer ge inom en inte alltför lång framtid kommer påverka oerhört mycket hur man tar sig an kommande säsong tror jag.

Vi väntar med spänning och nervositet på beslutet som lär komma inom dom närmsta två-tre veckorna. Känslorna svallade över när man såg klippet nedan. Antingen en "tack för den här säsongen-kram" eller en "tack för allt, nu är karriären över-kram".
 

Patrice Bergeron gives the entire roster hugs as they make their way off the ice. pic.twitter.com/dN6qOwSP11

— Conor Ryan (@ConorRyan_93) May 14, 2022

We don't see the humanity in athletes very often. It was a poignant moment when David Pastrnak fought his emotions describing how he and his girlfriend cope with their infant son passing away pic.twitter.com/MvOObXzjC2

— The Camera Guys (@NBCSCameraGuys) May 16, 2022

What a shift by the 71-56-88 line, what a goal by Pasta and what a celly. Pastrnak’s 12th hatty in 501 games. 3rd place in the Atlantic feels pretty good. pic.twitter.com/qhgIa3qQno

— JC (@JohnnyCJordan) March 25, 2022

2 kommentarer

Erik HanssonErikhanzzon@hotmail.se@Hanzzzon2022-05-24 20:07:17