SvenskaFans rankar NHL: 1. Boston Bruins

Uttåg redan i andra rundan mot ärkerivalen Montreal förra året ska bytas till segerjubel säsongen 2014/2015. Har Boston det som krävs för att lyfta Stanley Cup-bucklan? Man är enligt SvenskaFans redaktioner favorit till det. Om inte annat är man det största hotet mot topplagen i Western Conference.

Efter att ha vunnit Presidents Trophy som hela NHLs poängstarkaste lag så var vägen krattad fram till Stanley Cup-finalen för Boston Bruins. Det blev dock inget upprepande av bedriften från 2011 eftersom ärkerivalerna Montreal Canadiens slog ut Black & Gold redan i andra rundan efter sju stenhårda matcher där Bostons spelare blev alltför lätt frustrerade och koncentrerade sig på andra saker än att spela ishockey. En rejäl missräkning för laget såklart. Men trots det så blev det inte många förändringar under sommaren, och väl är ju det med tanke på att Boston redan sitter på ett av ligans bästa lag.

Till stora delar var fjolårets säsong en stor framgångssaga. Laget fungerade riktigt bra tillsammans, men det var inte förrens efter cirka två tredjedelar som man tuggade i på riktigt allvar och gick som tåget i ligan. Man var faktiskt bara på en sjunde plats sammanlagt efter 60 omgångar men med en helt magisk period där man inte förlorade en enda match på hela mars månad så låg man etta och höll den positionen hela vägen ut till sista matchen i grundserien. Slutspelet blev ju sedan inte vad man hoppats på efter att först ha slagit ut Detroit Red Wings utan större problem för att få möta Canadiens i andra rundan. Där fick man ett bittert slut i den sjunde och avgörande matchen i TD Garden där man förlorade med 3-1 och blev utslagna på tok för tidigt jämfört med vad många hade förväntat sig.

Man saknade Dennis Seidenberg mycket och det var ju på backsidan man blev lite för sårbara när det blev skarpt läge i slutspelet samtidigt som Carey Price var totalt omutlig och Tuukka Rask var en nivå under sin motståndare. De unga backarna gjorde det riktigt bra men i slutspel är det en helt annan grej jämfört med i grundserien och i det tuffare klimatet var man lite för tunna till slut då inte heller lagkaptenen Chara var på sin maxnivå.

Bostons recept för framgång stavades en bred spets. Man hade ingen spelare i den absoluta toppen i poängligorna men en väldigt jämn och hög produktion med hela nio spelare över 40 poäng varav backarna Chara och Krug hamnade precis på 40-poängsplatån. I toppen hittade vi David Krejci med 69 poäng och man kan lugnt säga att topp sex bland forwards i Boston håller riktigt bra kvalité.

Att Loui Eriksson hade en sån problematisk säsong med två hjärnskakningar och att han inte alls kom igång med poängproduktionen på det sätt man hade hoppats inför säsongen blev inte så kännbart då den andra svensken i laget, Carl Söderberg, verkligen slog igenom. Från en tredjekedja gick han in och smällde upp 48 (16+32) poäng och blev tillsammans med Reilly Smith de två stora positiva överraskningarna under året.

Ett bevis på att många spelare hade riktigt fina säsonger i Bruins fick vi på player awards i Las Vegas då Patrice Bergeron tog hem Selke Trophy som bästa defensiva forward och Tuukka Rask med all rätt fick motta Vezina Trophy som NHLs bästa målvakt.

Några förändringar fick vi se inom lagledningen där man ersatte Geoff Ward (som tog jobbet som huvudtränare i Mannheim) med Joe Sacco som assisterande coach till Claude Julien. Sacco som spenderade åren mellan 2009-2013 som huvudcoach i Colorado Avalanche där han blev nominerad till Jack Adams Award 2010. Förra säsongen var han assisterande coach i Buffalo Sabres och ska nu komplettera Julien och Houda som båda är gamla backar med sitt forwardstänk.

Vad hände då i Bruins under sommaren? Svaret på den frågan är: Inte så värst mycket. Med tanke på hur man ligger till mot lönetaket så visste man att det skulle bli oerhört svårt att behålla Jarome Iginla, och det bevisades när han blev klar för Avalanche när transferfönstret öppnade. Andremålvakten och väldigt uppskattade Chad Johnson försvann även han och tog rutten till New York Islanders. Den tredje spelaren som försvann var Shawn Thornton som efter lång och trogen tjänst flyttade till Florida.

I övrigt så signades många spelare som kommer spendera mest tid i Providence Bruins i AHL men som kan få chansen i NHL vid skador, vilket väldigt många spelare faktiskt fick chansen att göra under föregående säsong. Den stora följetongen har varit om och när Reilly Smith och Torey Krug skulle skriva på nya kontrakt med klubben eller inte. Båda blev restricted free agents efter säsongen men kunde enbart förhandla med Boston i NHL. Det har varit en väldigt lång väntan på vad som ska hända med herrarna men den 29e september gick lagledningen med Peter Chiarelli i spetsen ut och sa att man förlängt kontrakten med båda spelarna med ett år. Oerhört skönt att höra var det och båda kontrakten är värda 1,4 miljoner dollar vilket får anses vara helt fantastiskt med tanke på hur bra båda spelarna faktiskt är.

Efter att det inte hänt så värst mycket under sommaren så har det nu smällt till rejält då även Johnny Boychuk den 4 oktober trejdades till New York Islanders för två draftval och ett villkorligt tredjeval. En trejd som gör Boston svagare på kort sikt såklart, Boychuk var topp tre av backar i Boston men med tanke på hur många unga lovande backar man har i laget så var det tvunget att någonting skulle hända på den fronten. Hans cap hit på drygt 3,3 miljoner dollar gör att Bruins får lite andrum under lönetaket samtidigt som unga backar som Dougie Hamilton, Torey Krug, Matt Bartkowski, Kevan Miller och David Warsofsky får mer förtroende och större chans att verkligen spela till sig en plats på högsta nivå.

Nu kan man gå in till säsongen 2014/2015, utan en väldigt uppskattad vän såklart, men man behöver heller inte fundera på något mer än att prestera på högsta nivå. Med Bruins ögon betyder det att vara i toppen av ligan och att lyfta Stanley Cup-bucklan.

Målvakter:
I Boston hittar vi senaste säsongens bästa målvakt i form av Tuukka Rask. Finländaren ger alltid sitt lag chansen att vinna matcher när han ställer sig mellan stolparna och med honom längst bak är varenda spelare trygg ute på isen. Tillsammans med Bostons av hävd alltid stabila försvarsspel så är det svårt att misslyckas som målvakt i klubben men man behöver alltid ha något extra för att nå hela vägen. I form av Rask har man den där målvakten som kan bära laget fram till Stanley Cup, även om det fortfarande är just det som saknas, han var bara andramålvakt under 2011 då legenden Tim Thomas var nummer ett. För att verkligen komma upp i samma nivå så är det bara en sak som finns för Rask att göra, leda laget till Stanley Cup-bucklan.

Bakom Rask kommer vi den här säsongen att hitta svenske Niklas Svedberg. Han tog Brynäs till SM-guld 2012 och tog efter det planet över Atlanten till Boston där han fått spela mycket i AHL och gjort det väldigt bra. Förra säsongen fick han till slut chansen även i NHL då han gjorde debut hemma mot Nashville där han hjälpte laget till seger med 3-2 på övertid. Med så lite rutin som han ändå har är det trots allt en osäkerhet kring huruvida han kan axla rollen som andrekeeper, Rask behöver vila för att vara på topp mot slutet av säsongen och det är där Svedberg måste bevisa att man kan lita på honom.

I AHL kommer nu framtidslöftet Malcolm Subban (bror till P.K) att få ta över förstaspaden och stå på tillväxt. Han är bara 20 år och har framtiden för sig och kommer att få perfekta förutsättningar att utvecklas i Providence. Bakom honom finner vi Adam Morrison och Jeremy Smith som avlastar Subban.

Backar:
Mycket i Boston handlar såklart om giganten Zdeno Chara, och det är väl inte så konstigt heller när man varit en av de bästa backarna i ligan under många år. Trots att han hunnit fylla 37 år så håller han absolut högsta världsklass när han är på sin maxkapacitet och det är en nivå vi ofta ser slovaken på. Oerhört nyttig att ha framför det egna målet i boxplay men även ett stort offensivt hot med ett rekordhårt slagskott från blå. Senaste säsongen var han dock inte enbart vid blålinjen i powerplay utan fick även skymma framför mål där han sprätte in en hel del mål och såklart är oerhört svår att flytta på för försvarande lag. Går in på sin nionde säsong i Bruins där han varit kapten från start, är mannen som leder det här laget från backlinjen.

Tillsammans med kaptenen lär nu den otroligt talangfulle Dougie Hamilton få spela under säsongen, för att lära sig av den bäste och bli en härförare själv i framtiden. En stor back som kan utveckla sitt fysiska spel väldigt mycket för att bli mer effektiv i egen zon, har en hel del att lära men är på god väg. Bra i offensiv zon och har ett bra välplacerat skott som han gillar att använda. Han valdes i första rundan 2011 som spelare nummer nio totalt och debuterade under lock out-säsongen där han spelade till sig en ordinarie plats i laget. Hade skadeproblem förra året i omgångar men spelade 64 matcher. Har potential att göra mycket poäng samtidigt som han kan vara med och stänga ner motståndarlagens bästa forwards, kommer bli en riktigt bra tvåvägsback när han hittat in i NHL-kostymen på riktigt allvar.

I andra backparet lär vi nu hitta tysken Dennis Seidenberg som fick förra säsongen spolierad av en knäskada vilket gjorde att han bara spelade 34 matcher innan rehabiliteringsprocessen började. Om Boston hade gått vidare i slutspelet hade Seidenberg varit redo för spel dock, men nu fick han ytterligare tid att rehabilitera sig och det bådar gott inför denna säsongen då det är en väldigt underskattad back av många. Oerhört stabil och säker i defensiven samtidigt som han kan följa med i anfallen och göra lite poäng här och där. I första hand är han dock en defensivt stark back som ofta stänger ner motståndarlagens bästa forwards.

Nästa man till rakning är den lille skridskovirtuosen Torey Krug som spelat till sig en plats i laget via ett starkt slutspel under säsongen 12/13 och en imponerande första riktig säsong i ligan under fjolåret där han stod för 40 poäng på 79 matcher och med det var bäst bland backarna i Bruins tillsammans med Chara. Är en riktigt rolig spelare att se på och hanterar pucken på ett fantastiskt sätt, snabb och rörlig och i första hand en offensiv spelare men han gör inte bort sig i defensiven heller trots att han är liten till växten. Kommer göra enormt stor nytta i powerplay där han verkligen kan utnyttja sin spelskicklighet till hundra procent. Hamnade som nummer fyra i omröstningen till Calder Trophy förra säsongen.

Efter de här fyra spelarna är det vidöppet om sista två platserna på backsidan efter att Johnny Boychuk blev trejdad. Nu har man har fyra stycken som förmodligen kommer rotera en hel del under säsongen. Man har ett riktigt fint djup i laget när det gäller försvaret och det återstår att se vem som kommer att lägga beslag på platserna mest permanent. Bäst till ligger nog Adam McQuaid, en stor och tuff back som alltid står upp för laget när det osar hett. Haft stora problem med skador dock och har först nu blivit helt återställd från förra säsongens skador. En liknande spelartyp som Quaider hittar vi i Kevan Miller som efter tre år i Providence fick chansen under förra säsongen när skadorna duggade tätt. Och som han tog den möjligheten! Han spelade så bra så att han belönades med ett envägskontrakt på två år och skulle McQuaid ha fortsatta problem kommer den fysiske amerikanen ha ett gyllene läge att skaffa sig en cementerad plats i backlinjen.

Matt Bartkowski fick efter tre år med lite strömatcher verkligen känna på hetluften förra säsongen när han fick spela 64 matcher i grundserien och 8 i slutspelet. Det är en i första hand defensiv back men som inte gör bort sig i offensiv zon, väntar fortfarande på första målet i grundserien, han har dock gjort ett i slutspelet. Det återstår att se om Bartkowski är den som kommer få mest speltid av dem som konkurrerar om platserna eller ej, som sagt är det oerhört hård konkurrens om de sista platserna och det lär vara dagsform som är avgörande om vem som får spela i många fall. Sett till försäsongen så ligger Matt bra till i början av ligaspelet, så det gäller att ta chansen när man får den.

Sista och åttonde platsen, således den förste att kallas upp vid behov får jag nog utgå från att det just nu är David Warsofsky som innehar. En liten back till växten precis som Torey Krug men har inte nått samma nivåer i det offensiva spelet än, även fast det är där hans styrka ligger. Lär definitivt få chansen att spela med de stora grabbarna mer än de sex matcher han spelade förra säsongen men behöver nog stå på tillväxt en tid till nere i Providence.

Utöver dessa herrar finns det ännu fler spelare som mestadels kommer spela i Providence men som mycket väl kan få chansen den här säsongen i form av i första hand Chris Casto, Chris Breen och Zach Trotman. Man kan lugnt säga att det finns resurser att tillgå i försvaret om det skulle behövas.

Forwards:
Vi börjar med förstakedjan som förmodligen kommer att bestå av en center i form av David Krejci. Han skrev för någon vecka sen på för ytterligare sex år i Bruins och när det kontraktet börjar gälla blir han den bäst betalda spelaren i laget. En riktigt skicklig speluppläggare som hittar fantastiska passningar emellanåt, hittar målet titt som tätt också även fast han inte är en riktig målgörare från början. Har alltid levererat i slutspel förutom det senaste då han bara stod för fyra assist efter en riktigt bra grundserie. Engångsföreteelse eller inte återstår att se, men förmodligen var det på det viset eftersom han tidigare gjort 73 poäng på 81 slutspelsmatcher.

Till vänster om sig har han powerforwarden Milan Lucic som är grymt uppskattad i egna laget och bland fansen men en av de mer hatade spelarna i ligan. Hans utspel mot Alexei Emelin och Dale Weise efter att ha blivit utslagna visade på hans tveksamma sida minst sagt då han ska ha sagt "jag ska döda dig nästa år" till båda två i den traditionella handskakningen. Bortser man från hans mindre smickrande saker han stått för så kan man inte nog poängtera vilken enorm nytta han gör för Bruins. Han gör mål, han gör assist, han tacklar, han slåss, han är en jobbig jävel och man älskar att ha en sån spelare på isen eftersom man vet att det alltid händer något när han är inne, hockey bygger ju på känslor och Lucic lyckas utan tvekan att röra upp många sådana, både på och utanför planen.

Ny på högerkanten den här säsongen kommer Loui Eriksson att bli. Han ska nu få chansen att få ut sin fulla potential efter den minst sagt olycksaliga debutsäsongen i Bruins. Har tidigare i karriären varit en pålitlig poängplockare och med Krejci och Lucic som kedjekamrater får han alla förutsättningar att lyckas med det igen. En sniper av rang som är god för 30 mål och minst lika många assist. Har alltid varit en underskattad spelare och nu är det dags att visa att han kan bli en stjärna i ligan. Nyckeln ligger i att han får vara skadefri och att hjärnskakningarna inte har satt sig i huvudet på honom så att han är försiktig i närkamperna istället för att gå på intiution .

Patrice Bergeron är förmodligen den bästa tvåvägsforwarden i NHL. Han centrar Bostons andrakedja som på pappret är minst lika bra som förstakedjan vilket visar hur starkt lag man har. Bergeron betyder otroligt mycket för det här laget och är en katalysator där framme som alltid går först i ledet och visar vägen för sina lagkamrater. Offrar vad som helst för laget, vilket inte minst finalspelet mot Chicago bevisade när han spelat med brutna revben och punkterad lunga till exempel. Gjorde hela 30 mål förra säsongen och det var blott andra gången i karriären han nådde den platån. Kan med rätt förutsättningar vara uppe och nosa på en poäng per match samtidigt som han är riktigt bra i det defensiva spelet, föregår alltid med gott exempel både på och utanför isen, en riktig så kallad "class act".

De förutsättningarna står hans kompanjoner för, där Brad Marchand är den ena av dem. Den lilla retstickan är också en spelare som verkligen kan röra upp känslor med sitt spel. Inte nog med att han är en agitator av rang och ännu en spelare som folk gillar att tycka illa om, som grädde på moset irriterar han folk med att både göra mål och spela fram sina lagkamrater till kalaslägen. Frågan är om han nått upp till sin potential, det känns som att han har mer att hämta i poängväg, men då får han nog slipa på onödiga utvisningar, för i utvisningsbåset gör man inte många mål.

På högerkanten i den här kedjan kommer Reilly Smith att placeras. Efter många om och men skrevs det på ett kontrakt och nu ska han bevisa att förra säsongen inte var en slump. Gjorde 51 poäng och stod för ett rejält genombrott och hamnade över Eriksson i hierarkin, något man verkligen inte hade förutsett tidigare. Har ett riktigt fint spelsinne och kommer att utvecklas, född 1991 har han en fin framtid att se fram emot minst sagt.

Efter topp sex blir det svårare att placera ut vilka som kommer att få platserna. Men de som kan känna sig säkra på platser i öppningsmatchen börjar vi med. Carl Söderberg är den första som kommer att ta antingen en centerroll eller flytta ut på kanten i tredjekedjan. Fick sitt genombrott förra säsongen då han imponerade rejält och sköt många poäng trots lite mindre istid. Har verkligen framtiden för sig och utnyttjar sin storlek på bästa sätt, liknande Lucic i spelsättet förutom att han inte är lika jävlig mot sina motståndare. En riktigt svårstoppad spelare när han är på humör.

Chris Kelly är den andra spelaren som kan inneha centerrollen i tredjekedjan, men på försäsongen har han tagit vänsterflanken i besittning. Inte en spelare som producerar särskilt mycket även om han är god för cirka 10-20 mål och lika många assist. Har haft skadeproblem under sin tid i Bruins och med tanke på hans lön på 3 miljoner dollar så är han ofta involverad i trejdrykten. Uppskattad av Claude Julien då han passar in på hans syn av en Bostonspelares roll, att man ska vara bra i båda ändar av isen. Assisterande kapten i laget betyder att han är en pådrivare även vid sidan av isen vilket alltid är värdefullt.

Tredje spelaren som kan känna sig säker på en plats i laget är fjärdekedjans center Gregory Campbell. En otroligt bra grovjobbare som gör vad som helst för laget. Ett speciellt minne sitter fortfarande fast från när han täckte skott från Evgeni Malkin i boxplay i slutspelet för två år sedan, bröt vadbenet i situationen men ändå spelade vidare i runt en minut innan han lyckades ta sig till båset. I en enda situation visade han vad det betyder att vara en Bruinsspelare helt enkelt. Är en defensiv rollspelare som loggar tunga minuter i boxplay. Frågetecken finns dock om han är med i premiären då han just nu går skadad.

Här kommer sen det intressanta. Många val är det att göra och många spelare lär få chansen någon gång under säsongen ifall en spelare inte skulle lyckas. Djupet man har i laget med spelare som är tillräckligt bra för att spela i NHL är väldigt bra för konkurrensen, även om det ger svåra beslut att fatta för Julien. Som högerlänk i tredjekedjan tror jag dock att Matt Fraser kommer befinna sig. Han är en spelare som har ett ruggigt fint handledsskott som han gillar att använda. Fick chansen i slutspelet och gjorde det då riktigt bra men har fortfarande en hel del kvar att lära för att bli jämnare i spelet till exempel. Har snittat ett halvt mål per match i Providence och det är självklart något som man vill att han ska kunna bidra med i Bruins också.

En riktigt bra rollspelare kommer vi hitta i fjärdekedjan i form av Daniel Paille. Han gör precis det man kan förvänta sig av en spelare som spelar i en fjärdekedja. Chippar in med lite poäng här och där men huvudsaken är att göra livet surt för motståndarna och ta många defensiva minuter i speciellt boxplay där han får stort förtroende av Julien.

Sista platsen att tillgå är det fullt krig om ända in till premiären mot Philadelphia verkar det som. Simon Gagné är fortfarande med i laget och har chansen att ta en plats i laget om man förlänger hans try out-kontrakt. Spelade ingenting förra säsongen och har inte rosat marknaden senaste åren. Under sin prime var han en sniper av rang dock, så man kanske vågar ge honom en plats i laget beroende på om man ser potentialen att han kan hitta tillbaka till det spelet han hade för fyra-fem år sedan. David Pastrnak ligger bra till då man vill se vad han kan uträtta på den här nivån innan man bestämmer sig för om man vill ha honom i AHL eller i Södertälje. Inte omöjligt att man testar honom under 9 matcher innan man bestämmer sig. Blev skadad på träningslägret och spelade sista två försäsongsmatcherna där han imponerade med sitt kreativa spel, vilket Bostons lagledning sagt att man vill ha mer av till tredje och fjärdekedjorna.

Ett annat alternativ är Ryan Spooner, en offensiv spelare som behöver jobba på sitt defensiva spel. När han är som bäst platsar han utan tvekan i NHL, men måste hitta jämnheten i spelet, riktigt snabb och sevärd spelare som kan göra det oväntade. Tredje alternativet vad det verkar just nu är Bobby Robins som är en oerhört fysisk spelare som tacklar det mesta han kommer åt, en rollspelare som passar i en fjärdekedja och som man vet vad man får av. Nerskickade till AHL före de här spelarna blev Jordan Caron och Craig Cunningham, så dem får nog vänta på sin tur innan man kan få chansen i Bruins.

Nyckelspelare:
Tuukka Rask, Zdeno Chara, Patrice Bergeron, David Krejci

Nyförvärv:
Jeremy Smith - Från Columbus Blue Jackets - Free agent
Steve Eminger - Från CSKA Moskva/Norfolk Admirals - Free agent
Simon Gagné - Free agent - Try out-kontrakt
David Pastrnak - Södertälje SK - Entry Level-kontrakt
Chris Breen - Från Calgary Flames - Free agent

Förluster:
Jarome Iginla - Till Colorado Avalanche - Free agent
Shawn Thornton - Till Florida Panthers - Free agent
Chad Johnson - Till New York Islanders - Free agent
Johnny Boychuk - Till New York Islanders - Trejd
Andrej Meszaros - Till Buffalo Sabres - Free agent
Mike Moore - Till Washington Capitals - Free agent
Corey Potter - Till Calgary Flames - Free agent

Svenskar:
Loui Eriksson, Carl Söderberg, Niklas Svedberg, Linus Arnesson, Alexander Fällström

Coach:
Claude Julien

Preliminär laguppställning:
Milan Lucic - David Krejci - Loui Eriksson
Brad Marchand - Patrice Bergeron - Reilly Smith
Chris Kelly - Carl Söderberg - Matt Fraser
Daniel Paille - Gregory Campbell - Simon Gagne

Zdeno Chara - Dougie Hamilton
Torey Krug - Dennis Seidenberg
Adam McQuaid - Matt Bartkowski
Kevan Miller

Tuukka Rask
(Niklas Svedberg)

Andra noterbara spelare: David Pastrnak, Malcolm Subban, Seth Griffith, Ryan Spooner, Bobby Robins, Alexander Khokhlachev, Matt Lindblad, Justin Florek, Anthony Camara, Brian Ferlin, Alexander Fällström

Bästa nyförvärvet: David Pastrnak
Med tanke på att man inte har gjort några nyförvärv så är det helt klart svenskbekantingen David Pastrnak som är mest intressant. Har gjort ett riktigt bra träningsläger men hade otur då han skadade axeln. Återstår att se om han kommer att få chansen direkt i NHL eller om han får vänta på sin tur ett tag till. Har alla möjligheter att bli en riktigt sevärd och bra spelare och lär få tillfälle att visa upp sig under säsongen.

Värsta förlusten: Johnny Boychuk
Jarome Iginla i all ära, hans 30 mål kommer saknas utan tvekan och ett tapp offensivt är det. Och detta är ett svårt val med tanke på att det finns många talangfulla backar i organisationen. Men Johnny Boychuk var topp tre i istid, var oerhört stabil och betydde väldigt mycket för Bruins. Det är mer än en bra spelare man tappar, en riktigt bra kompis som höjde stämningen i laget och han kommer att bli saknad. En nödvändig, men smärtsam trejd att göra och förhoppningsvis kommer inte den här förlusten att kännas så mycket spelmässigt tack vare att alla yngre spelare får chansen att fylla tomrummet.

Årets poängkung: David Krejci
Man kan egentligen plocka nästan vem som helst av Bostons topp sex här. Men Krejci är den som har hållt jämnast nivå under flera säsongers tid och vann den interna poängligan förra säsongen så mitt tips ligger på förhand på den finurlige playmakern från Tjeckien. Frågetecknet är om Loui Eriksson kan höja den kedjan till samma nivå som när Iginla spelade där, gör han inte det finns det möjlighet för andrakedjan och Bergeron/Marchand/Smith att glida förbi.

Årets nykomling: David Pastrnak
Nu återstår det ju att se ifall den unge tjecken får chansen redan iår, men det är ingen tvekan om att både jag och Bruins lagledning verkligen ser fram emot vad han kan åstadkomma på isen. Imponerat rejält på träningslägret som sagt men skulle behöva växa till sig mer innan det blir NHL, återvänder han inte till Södertälje så finns det nog en stor chans att vi får se honom på NHL-isarna flertalet gånger i vinter.

Årets genombrott: Dougie Hamilton
Han har fortfarande inte riktigt slagit igenom och blivit den där storbacken han spås att bli. Var lite halvskadad under fjolåret men när han spelar så ser man att han har ruggig potential och med en mentor i form av Zdeno Chara så känns det verkligen som att Hamilton kan bli en back som de flesta lagen hade blivit avundsjuka på och hade velat ha honom i sitt egna lag istället. En stor del av Bostons framtid på blålinjen när Chara lägger skridskorna på hyllan.

###