SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 5. Boston Bruins
Efter att Boston missat slutspel för första gången på 8 år så låg man inte på latsidan när det gäller förändringar inom organisationen. Frågan är om man får ett bättre resultat efter alla ändringar man gjort?
Från att ha vunnit Presidents Trophy som det poängstarkaste laget i hela NHL säsongen 13/14 gick Boston Bruins till att missa slutspel med två poängs marginal. Peter Chiarellis lagbygge hade för första gången sen han kom till laget misslyckats fatalt med ett självklart mål för en klubb med Bruins ambitioner. Med en Zdeno Chara på nedgång och dessutom skadad under stora delar av säsongen samt en David Krejci som även han led av skador han ådrog sig så lyckades man inte ta sig till slutspel då ett flertal av lagets mest namnkunniga spelare inte levererade det man önskade heller. Bäst i laget, som alltid i princip, var Patrice Bergeron. Med 55 poäng vann han interna poängligan enkelt, åtta poäng före Loui Eriksson.
Men spelare som just nämnde Eriksson, tillsammans med Lucic, Marchand och Smith som inte gör mer än 50 pinnar var gör så att man får problem med offensiven. Det är spelare som har betalt för att göra fler poäng och vara jämnare än vad man var. Det negativa övervägde det positiva helt enkelt. Men flera ljusglimtar fick vi se prov på ändå. Ungtupparna David Pastrnak och Ryan Spooner kom in i laget när det var skadebekymmer och gjorde det med den äran. Pastrnak stod för finfina 27 poäng på 46 matcher som yngsta spelare i hela NHL. Spooner, med flera försök att lyckas i NHL tidigare, tog nu chansen och drämde till med 18 poäng på 29 matcher. Två spelare att sätta tilltro till i det nya Bruins vi kommer få se.
För det är ett nytt Bruins vi kommer få se det här året till stora delar.
Först och främst fick Peter Chiarelli sparken och efter en lång väntan blev ersättaren klar. Don Sweeney blev GM, ett logiskt val då han varit assisterande GM under flera år och varit inom organisationen under en lång tid. Och man kan minst sagt säga att Sweeney inte lämnat någon oberörd sen han tog över skutan. I samband med draften 2015 kom den första rejäla chocken. Dougie Hamilton, den mest lovande backen Bruins hade i laget, tradades till Calgary Flames i utbyte för ett förstaval (Zach Senyshyn) och två andraval (Jakob Forsbacka-Karlsson och Jeremy Lauzon) i draften. Otroligt billigt och direkt efteråt kom det fram elaka rykten kring Hamilton, att han inte skulle passat in i laget med mera. Som det gjort kring flera tidigare spelare som lämnat Boston, senast Tyler Seguin.
Det var långtifrån slut där. Näste man på plankan blev Milan Lucic, som varit en stor symbol för Bruins under hans åtta säsonger med klubben. Los Angeles Kings blev adressen istället och i utbyte fick man ett förstaval (Jakub Zboril), målvakten Martin Jones och den lovande backen Colin Miller. Det gick bara några dagar innan man skeppade Jones vidare till San Jose Sharks för ett förstaval i 2016 års draft.
Sen kom free agency-perioden och där fortsatte Sweeney att bara köra. Först bytte man bort Reilly Smith och Marc Savards kontrakt till Florida där man fick Jimmy Hayes i utbyte, en spelare med Bostonanknytning via collegehockey från början som skrev på för tre år. Sen tog man in Matt Beleskey från Anaheim och kontrakterade honom på fem år. Dessutom adderade man agitatorn Zac Rinaldo från Philadelphia för ett tredjeval i 2017 års draft. En otroligt märklig värvning från den redan mytomspunne Sweeneys sida. Sist in i laget hittills är backen Matt Irwin som skrev på ett ettårskontrakt, en habil back som man vet vad man får av.
Sammantaget känns Boston Bruins anno 15/16 som ett bättre lag än föregående säsong trots all galenskap som kom fram den här sommaren. Men det finns många frågetecken för att man ska kunna prestera bättre än fjolåret. Kan kapten Chara hålla sig skadefri? Vad kan han i så fall hålla för klass? Det är inte direkt en back som konkurrerar om Norris Trophy längre, som han gjorde för bara några år sen. Kan Krug axla en större roll offensivt i försvaret när Hamilton är borta? Kan Seidenberg studsa tillbaka och bli den stabila backen han var för två år sen? Håller sig Kevan Miller skadefri är han en back för första backpar enligt mig.
Kan Bruins toppforwards förbättra sin produktion den här säsongen? Man blev av med 41 mål från tre spelare och tog in 41 mål från två spelare. Fortsätter Pastrnak och Spooner där dom avslutade? David Krejci är nog den spelare som mest hänger på, håller han sig skadefri hela säsongen så är det Bostons bästa spelare poängmässigt. Dom poängen som man inte fick förra säsongen från Krejcis klubba kan mycket väl varit den skillnaden som behövdes för att hamna på rätt sida strecket.
Kan Tuukka Rask komma tillbaka till Vezina Trophy-klass? Han fick en alltför stor börda förra säsongen då han fick stå 70 av 82 matcher. Man har i nuläget inte klart alls vem det blir som ska vara backup till finländaren, men man har bjudit in förre Färjestadmålvakten Jonas "Monstret" Gustavsson till sitt träningsläger. Det skulle vara en alldeles utmärkt backup i mina ögon, han har bevisat att han kan leverera på den här nivån och är ett mycket säkrare val än om man skulle låta någon av storlöftena Malcolm Subban eller Zane McIntyre få chansen. Man har även Jeremy Smith som gjorde en riktigt bra säsong i Providence förra året.
Claude Julien var ryktenas man under den tidiga sommaren också. Skulle han få vara kvar efter att ha missat slutspelet? Efter en lång väntan även där så visade man fortsatt förtroende för coachen och hans assisterande. Det gäller att få laget på rätt köl direkt från start för att ta sig tillbaka till slutspelet, där man ska vara. Det är som sagt flera frågetecken som ska rätas ut till utropstecken för att det ska bli en komfortabel resa till slutspelet för Bruins, men man har definitivt spelarmaterialet för att göra så att det bara blir en säsong utan slutspelshockey i Beantown.
Målvakter:
Det finns inga som helst tvivel kring målvaktsfrågan i Boston. Tuukka Rask är ohotad nummer ett. Efter att ha vunnit Vezina Trophy 2014 så blev fjolåret lite av en nedgång. Men det kan man knappast lasta Tuukka för. Laget gick mycket sämre och ofta var det Rask som fick vinna matcherna åt laget med sitt fantastiska målvaktsspel. En dipp i GAA och % blev det och en oerhörd arbetslast då Niklas Svedberg inte övertygade när han fick chansen. Dessutom var tabelläget prekärt med tanke på att man i princip hela säsongen fick slåss i varje match för att hålla sig på slutspelsplats. Till slut tog skador och trötthet ut sin rätt när man snubblade på målsnöret sista matcherna.
Kan man förbättra laget efter förändringarna man gjort under sommaren och få ha nyckelspelarna skadefria så ska inte Tuukka behöva stå på huvudet varje match. En sak är säker, det är att både han och hela laget suktar efter revansch och efter en lång sommar har han fått alla förutsättningar för att komma i form både fysiskt och psykiskt inför vad som komma skall.
Vad hittar vi då bakom finländaren? Det kommer bli väldigt intressant att se hur man gör på den platsen framöver. I helgen blev det nämligen klart att Jonas Gustavsson ska träna med laget på campen som börjar den 17 september. Han har haft stora skadeproblem sen han kom till NHL tyvärr men det är utan tvekan ett intressant alternativ för Boston. Han har rutinen och har bevisat att han håller på den här nivån, han skulle vara ett bra val som andrekeeper bakom Rask. Om "Monstret" enligt mig har störst chans till det jobbet så hittar vi i AHL tre intressanta målvakter där det största löftet heter Malcolm Subban. Han fick en chans i NHL redan förra säsongen men tyvärr blev det ett riktigt bottennapp då han släppte in tre mål på tre skott i början av andra perioden mot Blues och blev utbytt. Han blev senare inbytt igen när matchen var körd och man ville vila Rask, som stått 16 raka matcher vid den tidpunkten.
Subban hade hård konkurrens om förstaspaden i Providence förra säsongen av Jeremy Smith. Man delade på arbetsbördan där Smith var den som stod fyra fler matcher i grundserien och en match mer i slutspelet. Med en räddningsprocent på över 93 % i både grundserie som slutspel är Smith den som allra mest knackar på dörren som andremålis redan nu. Under sommaren gjorde man dessutom klart med ytterligare en väldigt intressant målvakt i form av Zane McIntyre. Efter tre säsonger i universitetshockeyn med North Dakota har han nu skrivit på ett tvåårskontrakt med Bruins. Det återstår alltså att se hur man gör på målvaktsfronten bakom Tuukka Rask. Går man på Gustavsson eller låter man någon av sina tre AHL-målvakter göra upp om det jobbet?
Backar:
Det är stora förändringar i backbesättningen till kommande säsong. Hierarkin känns långtifrån lika given som tidigare säsonger där Chara varit den som verkligen burit laget. Nu, efter en säsong fylld av skador och ett spel som lämnat en del i övrigt att önska återstår det att se hur han kommer tillbaka. Hamilton är borta också vilket såklart är ett oerhört tapp av kvalité rent hockeymässigt. Istället kommer jag rangordna spelarna så som jag själv vill se dom, med backpar nummer ett i hierarkin först.
Torey Krug är den som ska ta nästa steg när det gäller offensiven. Han har två stabila säsonger bakom sig efter genombrottet i slutspelet 12/13. 40 och 39 poäng kan garanterat bli mer om han fortsätter sin utveckling, och med mer speltid i powerplay kan det bli fler poäng från amerikanens klubba. En oerhört snabb och teknisk back, som förlitar sig mycket på just det i defensiven också där han inte har storleken att flytta på kroppar som större spelare har. Han är fortfarande ung och har en väldigt fin framtid att möta. Som partner skulle jag sätta Kevan Miller. En spelare som verkligen gått under radarn men som alltid är i rätt position och rensar upp i defensiven med den äran. Tyvärr är det skadorna som sätter käppar i hjulen. Får han vara skadefri kan han hjälpa Bruins att bli ett bättre lag, det är det som återstår för honom helt enkelt. 82 matcher från Millers sida skulle vara väldigt välkommet, för att se honom ta nästa steg i karriären.
I andra backpar hittar vi förmodligen parhästarna Zdeno Chara och Dennis Seidenberg. Dom två största lönerna bland backarna hittas hos dom här två herrarna. Chara på 38 år och "Seids" på snart 35, båda med tre år kvar på sina kontrakt. Det gäller för dom här två herrarna att studsa tillbaka från fjolåret, speciellt den förstnämnde som man inte kände igen under delar av året. Chara vet vi vad han kan när han är som bäst, då får man en oerhört komplett back både offensivt och defensivt. Seidenberg är en otroligt vältränad och stark back som alltid gör sitt jobb, men som liksom Chara har problem med den nya sortens hockey som baseras på mer fart än tidigare. Båda två kan dessutom leverera offensivt men förra säsongen blev det bara 34 poäng framåt kombinerat, den summan måste ökas för att göra Bruins till ett bättre lag.
I tredje backparet huserar Adam McQuaid och Matt Irwin i min mening, där McQuaid är en riktig tuffing som alltid, no matter what, står upp för laget och sina lagkompisar. Men han har också fått betala rejält dom senaste säsongerna då han varit skadad en hel del. Förra säsongen var ändå ett litet trendbrott på den fronten då han bara var skadad en gång och kom upp i sammanlagt 63 matcher.
Boston har dessutom flera unga intressanta backar som kan hoppa in vid eventuella skador. Men, för att inte vara så känsliga vid just eventuella skador så tog man in Matt Irwin från San Jose. En relativt ung back som gjort ett gediget jobb på NHL-nivå under tre säsonger. En tvåvägsback som adderar nödvändigt djup i Bruins backsida.
Bakom dom här sex backarna finns det en hel del intressanta namn, men mestadels är det spelare som man kommer släppa in i laget inom en icke utsatt framtid. Närmast att vara sjundeback inför säsongen är Zach Trotman, som spelade mer regelbundet under slutet av förra säsongen. Då gjorde han dessutom sitt första NHL-mål. En stor back med sina 191 cm och 98 kg att lägga till en redan tung backuppsättning. Frågan är om den här uppsättningen backar är tillräckligt snabb för att hinna med aviga och rörliga forwards i motståndarlagen. Just nu är det egentligen bara Torey Krug som har den snabbheten.
Nere i AHL finns det flertalet spelare som förmodligen kommer att få speltid i NHL vad det lider, beroende på skador och prestation av dom som redan finns där. En väldigt spännande spelare är Colin Miller, som man fick i traden som skickade Lucic till Los Angeles. Efter en blygsam första säsong i Manchester Monarchs exploderade han förra säsongen poängmässigt med 52 poäng på 70 matcher. Han är definivt en spelare som Bruins lagledning kommer vilja testa i NHL. Mycket beror på hur Chara presterar offensivt och om han håller sig skadefri. Krug är annars den enda renodlat offensiva backen i laget, vilket kan ge möjligheter för Miller att slå sig in. En annan intressant herre är Joe Morrow som kom från Dallas i Seguin-traden. Också det en offensiv back som fick spela 15 matcher förra säsongen och som utan att tveka har chansen att få fler tillfällen att få NHL-minuter under denna säsong.
Värt att nämna är också Linus Arnesson som var utlånad till Djurgården förra säsongen men som åkte över i slutfasen och nu ska köra fullt ut i Providence, han får dock vänta lite längre på sin chans förmodligen om inte något extraordinärt inträffar. Kul är det också att den gamle storbacken Al Iafrates son Max Iafrate ska spela för Bruins farmarlag denna säsongen efter att ha spelat OHL-hockey för Kitchener Rangers. Flera namn för framtiden alltså, men ingen som har stor erfarenhet från denna nivån.
Det ska däremot sägas att rykten fortfarande florerar kring Boston och en värvning till backsidan. Det har viskats om Marek Zidlicky. Återstår att se om det händer något innan säsongsstarten vad gäller detta.
Forwards:
David Krejci är den forward i Bruins som brukar göra mest poäng. Efter en säsong som stördes mycket av skador är det nu en tjeck som kommer tillbaka väldigt revanschsugen. Hans bästa säsong poängmässigt inträffade faktiskt för hela sex år sen, men han har hållit en stadig takt när det kommer till poängplockandet fram till nutid. Kan han närma sig nivåerna på 70-80 poäng som han har potential till så vore det en väldigt bra start för att få ett välmående Bruins. Man har aldrig haft någon rejäl poängspruta dom senaste åren, men om någon ska komma nära i toppen av hela NHL:s poängliga så är det Krejci.
Det är helt öppet egentligen om vilka det är som ska spela på Krejcis kanter. Men får jag bestämma så kommer en kedja se ut som följer. På vänsterkanten kommer nyförvärvet Matt Beleskey in. Efter en genombrottssäsong målmässigt så är tanken att han ska fortsätta på den inslagna vägen. Får man då spela med Krejci så finns alla förutsättningar för att lyckas komma upp över 50 poäng, en nivå som den storväxte kanadicken inte varit i närheten av tidigare. Med nyskrivet femårskontrakt är det verkligen upp till bevis nu, och då blir det en självklarhet att han ska få bästa möjliga omgivning för att kunna producera som en spelare i topp sex ska göra.
Till höger vore det otroligt intressant att se vad superlöftet David Pastrnak kan göra. En tjeck till som förhoppningsvis kan hitta kemi med landskamraten Krejci, och med sitt spelsinne kommer det bli en fortsatt fin utveckling på "Pasta" som han kallas. 27 poäng på 46 matcher blev det under hans första säsong i Bruins och kan han hålla sig ifrån en sophomore slump så kan dom siffrorna hamna på en bra mycket högre nivå redan iår. Nu är han inne i kostymen och vet vad som krävs av honom, med ett större förtroende både från Claude Julien och ett större självförtroende på honom själv finns det förmodligen inget tak på hur bra han kan bli. Utan tvekan en av dom mest intressanta spelarna i hela NHL den här säsongen.
Tänker man på Boston Bruins så tänker man på Patrice Bergeron. En class act rakt av, både på och utanför isen. En ambassadör för hela klubben och hela NHL helt enkelt. Han har vunnit Frank J Selke Trophy som bästa defensiva forward i NHL tre gånger, varav två raka senaste två åren. Är en otroligt viktig spelare för Bruins och hans karriär talar för sig själv med OS-guld, VM-guld och Stanley Cup på meritlistan. Grymt bra tekare, ett spelsinne som få andra spelare besitter. Gör mycket poäng dessutom. Assisterande kapten som skrivit på ett åttaårskontrakt med Bruins. Kommer vara lagkapten för det här laget när Chara lägger skridskorna på hyllan, och jag kan inte tänka mig någon bättre för den uppgiften än Bergeron.
Hans parhäst är ingen mindre än den av motståndarsupportrar hatade, men av Bostonsupportrarna älskade Brad Marchand. En spelare som kan reta gallfeber på motståndare samtidigt som han kan stänka upp puckar i nättaket bakom målvakterna på löpande band. Han har dock aldrig kommit över 60 poäng i NHL, en nivå som han har potential till att nå. Problemet är kanske att han sitter utvisad lite för mycket för att kunna nå upp till den nivån, men det är likväl en spelare som man älskar att ha i sitt egna lag. Det händer för det mesta alltid grejer omkring en spelare som Marchand och förhoppningsvis fortsätter han skapa rubriker under den kommande säsongen. Varför inte med en ny rekordnotering när det gäller poäng?
Till höger hittar vi här svenske Loui Eriksson. Den oerhört uppmärksammade traden som tog Eriksson till Boston och Seguin till Dallas kan man utan tvekan säga att Stars vann. Seguin är en av NHL:s bästa målgörare samtidigt som Loui under sin första säsong åkte på två hjärnskakningar och som under förra säsongen inte förbättrade sig nämnvärt spelmässigt. Han har trots allt gjort över 70 poäng under tre säsonger från tiden i Dallas, så kunnandet finns ju där, det gäller bara att få ut det på isen med. Efter en misslyckad säsong i klubblaget åkte han sen till VM och var en av Sveriges bästa spelare där och stod för 10 poäng på 8 matcher. Kan det månne ha varit en väg för honom att hitta tillbaka till den spelaren han var i Dallas för 4-5 år sen? Han är bara 30 år och bör ha många år kvar på en hög nivå i NHL. Han går dessutom in på sitt sista år på kontraktet, det brukar bli en motivation för många spelare att prestera bättre.
Ryan Spooner tog under slutdelen av förra säsongen chansen. Han slog sig in i laget och när han väl var inne skickades han aldrig ner förrän Bruins säsong tog slut i sista grundseriematchen. Nu vet han, liksom Pastrnak, vad som krävs på den här nivån och nu får han dessutom möjligheten att göra skillnad direkt från start. Det är en center som gillar att leverera puckar till sina ytterforwards och han har dessutom farten för att kunna utmana backar en mot en. Passningsskickligheten går inte av för hackor och kan han fortsätta där han avslutade förra året så har Bruins här en spelare som kommer bli väldigt betydelsefull redan nu.
Sätter man Brett Connolly jämte Spooner kan det förhoppningsvis leda till något positivt för det här laget. Connolly är en spelare som vi inte fått se alltför mycket i Bostontröjan. Han kom till laget från Tampa Bay innan transferfönstret stängde förra säsongen och det första som hände var att han bröt fingret på träningen. När han väl kom tillbaka gjorde han två assist direkt men det var också det enda som hände innan säsongen tog slut fyra matcher senare. Nu kommer han in från början och det ska bli mycket intressant att se vad han kan bidra med. En målskytt som producerat riktigt bra i AHL men som inte slagit igenom i NHL än. Kan detta bli säsongen han gör det? Mycket beror såklart på sällskapet i kedjan, men kör Claude Julien på min uppsättning finns det möjligheter till en bra säsong för Connolly.
Sätter man Jimmy Hayes på den högra kanten så har man en härlig kedja att se fram emot i mitt tycke. Nyförvärvet från Florida har en relation med Boston sen tidigare då han under tre år spelade i Boston College. Resan gick vidare via Chicago och Florida innan han nu är tillbaka i Boston. I Chicago kom han aldrig till sin rätt men under sina två år i Florida gick det att skönja en målgörare i den stora kroppen. Med 198 cm och 100 kg kan man tro att det är en seg spelare på rören men det går undan när Hayes sätter fart. Kan han använda det så kan han bli en viktig spelare för Bruins i vinter. 19 mål och 16 assist ska förbättras, och i Boston kan han förmodligen trivas riktigt bra redan från början. En spelare i harmoni presterar på isen helt enkelt.
I en fjärdekedja hittar man Chris Kelly på centerpositionen. Med en lön på 3 miljoner dollar så är det knappast här man vill ha honom. Men sanningen är den att han inte är en spelare för topp-nio. En bra defensiv forward som kommer döda mycket tid i boxplay tillsammans med Bergeron. Assisterande kapten som han är betyder han ändå en del för laget mer inne i omklädningsrummet än ute på isen numera kanske. Han blir 35 år i år och går in på sitt sista kontraktsår med Bruins, risken finns nog att han inte kommer vara kvar när det går ut heller.
Det är svårt att veta hur man tänker kring vilka som ska spela längre ner i hierarkin i laget så här listar jag istället det gänget som är närmast en chans som forward 11 och 12. Max Talbot kom in under slutet av förra säsongen och det är en veteran som trots att han bara är 31 år fått vara med om mycket. Till exempel var det ju han som avgjorde finalen 2009 när han gjorde två mål i sjunde matchen mot Detroit. Det här är dock en forward som har defensiven i första uppgift och där klarar han sig fortfarande bra.
Seth Griffith är nästa spelare på tur i ordningen. En offensiv forward med en roll i fjärdekedjan rimmar inte bra såklart. Men som läget är just nu är det där han hamnar. Det är förmodligen bättre att få en stor roll i AHL för hans utveckling än att spela i en fjärdekedja i NHL. I OHL sprutade han in poäng och har producerat riktigt bra i AHL också. En ung spelare med framtiden för sig har vi här. Förra säsongen blev det 30 matcher och 10 poäng, det är bara att fortsätta jobba hårt för att slå sig in i en mer renodlat offensiv plats i laget.
Ett annat nyförvärv är Zac Rinaldo. Vad ska man säga här? Jag fattade ingenting när det blev klart att vi skickat ett tredjeval till Philadelphia för agitatorn med stort A. Hans enda uppgift är att störa och psyka motståndare, tacklas och slåss när det behövs egentligen. Ligger alltid högt upp i utvisningsligan och kommer han få speltid lär denna säsongen inte vara något undantag. Det är lite av Big Bad Bruins över denna värvningen, man tappar en grym powerforward i Lucic och tar in Rinaldo, ni hör ju själva hur det låter.
Man tog in en finländare som gjorde det mycket bra i VM vid namn Joonas Kemppainen. Efter 32 poäng på 59 matcher i grundserien slog Kemppainen igenom rejält i slutspelet för Kärpät då han gjorde 24 poäng på 19 matcher. I VM fortsatte han på den inslagna vägen och var en av Finlands bästa forwards med sina 9 poäng på 8 matcher. Nu ska han ta chansen att slå sig in i NHL och det blir väldigt intressant att se om han kan ta för sig så pass mycket så att han får en plats i laget eller om han får börja i AHL. Mycket beror nog på hur han presterar under träningslägret.
Dom som annars är närmast att få ett samtal från Don Sweeney om att få spela med dom stora grabbarna är i tur och ordning Alex Khoklachev och Brandon DeFazio. Bakom dom finns det egentligen ingen som sticker ut extra mycket. Det beror helt på vilken sorts spelare som kan komma att behövas i så fall.
---
Nyckelspelare:
Tuukka Rask, Patrice Bergeron, David Krejci
Nyförvärv:
Matt Irwin - Från San Jose - Free agent
Matt Beleskey - Från Anaheim - Free agent
Jimmy Hayes - Från Florida - Free agent
Joonas Kemppainen - Från Kärpät - Free agent
Zac Rinaldo - Från Philadelphia - Trade
Colin Miller - Från Los Angeles – Trade
Förluster:
Niklas Svedberg - Till KHL - Free agent
Milan Lucic - Till Los Angeles - Trade
Reilly Smith - Till Florida - Trade
Carl Söderberg - Till Colorado - Free agent
Dougie Hamilton - Till Calgary - Trade
Matt Bartkowski - Till Vancouver - Free agent
David Warsofsky - Till Pittsburgh - Free agent
Gregory Campbell - Till Columbus - Free agent
Jordan Caron - Till Chicago - Free agent
Craig Cunningham - Till Arizona - Free agent
Matt Fraser - Till Winnipeg - Free agent
Matt Lindblad - Till New York Rangers - Free agent
Simon Gagné - Slutat
Bobby Robins - Slutat
Daniel Paille - Klubb ej klar
Svenskar:
Loui Eriksson, Linus Arnesson, Anton Blidh, (Jonas Gustavsson)
Coach:
Claude Julien
Preliminär laguppställning:
Matt Beleskey – David Krejci – David Pastrnak
Brad Marchand – Patrice Bergeron – Loui Eriksson
Brett Connolly – Ryan Spooner – Jimmy Hayes
Zac Rinaldo – Chris Kelly – Max Talbot
Torey Krug – Kevan Miller
Zdeno Chara – Dennis Seidenberg
Matt Irwin – Adam McQuaid
Tuukka Rask (Jeremy Smith)
Andra notabla spelare: Malcolm Subban, Zane McIntyre, Colin Miller, Joe Morrow, Alexander Khokhlachev, Zach Trotman, Seth Griffith, Brian Ferlin, Brandon DeFazio, Joonas Kemppainen
---
Bästa nyförvärvet: Jimmy Hayes
De allra flesta skulle kanske svarat Matt Beleskey på frågan om vem som är Bruins bästa nyförvärv inför säsongen 15-16. Inte jag. Jag svarar Jimmy Hayes. Hayes kan absolut göra 20+ mål den här säsongen och när han nu får spela i sin hemstad kan han tända till ytterligare och utvecklas ännu mer under Claude Julien som vet hur man hanterar stora grabbar. Han kommer passa in perfekt i den fysiska spelstilen som Bruins vill spela.
Hayes mäter nästan två meter och det, kombinerat med sina 100 pannor, gör han till ett mäktigt berg. Framförallt framför kassen. I fjol gjorde Hayes 19 mål för Panthers. Så gott som alla dessa mål gjordes på returer och dylikt framför mål. En riktig klippa framför motståndarens mål var något som saknades förra säsongen för B’s (förutom i powerplay då Chara stod där framme, och han är ju rätt så stor). Jimmy kommer att fylla de hålet även när Bruins inte spelar powerplay och tar han dessutom med sig de fysiska spelet har han potential att riktigt skrämma motståndarna med sin enorma fysik. Alla vill väl ha tillbaka ”Big Bad Bruins”? Låt oss hoppas att hemmasonen Jimmy Hayes också vill det.
Värsta förlusten: Dougie Hamilton
Strax före draften slängde Don Sweeney bort en stor del av organisationens framtid. Den framtiden stavades Dougie Hamilton. 22-åringen gjorde 42 poäng från blålinjen i fjol och var Bruins tveklöst bästa back. Utöver det är han en av ligans absolut bästa unga backar.
Det sägs att Dougie inte trivdes i Boston och ville därför testa något nytt i karriären. Något man kan förstå. De Bruins fick i utbyte är dock mer oförståeligt men det struntar vi i nu.
Den offensiva backen är ett monster i powerplay med ett fantastiskt skott vilket hans tio mål vittnar om. Dougie har brister i defensiven och är inte speciellt bra på att använda sig av sin stora kropp men trots det är han redan nu otroligt bra. Definitivt en möjlig kandidat till Norris Trophy om några år.
Årets poängkung: Loui Eriksson
Laget saknar en spelare som snittar en poäng per match och så länge Claude Juliens defensiva spelsystem är kvar så kommer den spelaren inte att finnas i Bruins.
Därför heter Bruins poängkung säsongen 15-16 Loui Eriksson. Kontroversiellt? Nja. Jag tycker inte det. Svensken har för det mesta huserat i en tredjekedja med Carl Söderberg och Chris Kelly. I fjol gjorde han 22 mål och 47 poäng med dessa herrar omkring sig. Då spelade han även på högerkanten. Den kommande säsongen tror jag dock att Loui både får flytta till sin naturliga position, på vänsterkanten, samt så tror jag han får hoppa upp två kedjor. Nämligen till en förstakedja med den tjeckiska-, David x2-duon, Krejci och Pastrnak.
Loui kommer också att spela massvis i powerplay. Han lär dessutom slippa spendera all den tiden framför motståndarens målvakt då Jimmy Hayes är utmärkt i den positionen. Sen finns ju den där Chara också. Detta lär göra att Loui kan fokusera mer på att vara en sniper och kanske få några extra assist inkasserade. Jag tippar (hoppas) att svensken kan göra 65 poäng den kommande säsongen.
Patrice Bergeron och David Krejci är också heta kandidater till att ta hem den interna poängligan men min röst faller alltså på Loui Eriksson.
Årets nykomling: Colin Miller
Backen Colin Miller var en viktig pusselbit i trejden som innebar att Milan Lucic skeppades till Kings. 22-åringen spenderade fjolåret i Los Angeles Kings farmarlag, Manchester Monarchs. I AHL-laget spelade Miller 70 matcher och gjorde hela 52 poäng som back. Förutom den fina poängskörden så vann han både ”hårdaste skott” samt ”snabbaste skridskoåkare” i hela AHL. Han är endast den andra spelaren i historien att vinna båda dessa moment i AHL. Ganska fina meriter att ha på sitt CV och förhoppningsvis får han vissa upp dessa kunskaper redan i år i Boston Bruins. En snabb, rörlig back är definitivt välbehövligt i Bruins försvar där vi hittar ett par fastlimmade pensionärer i form av Chara och Seidenberg.
Millers spelstil kan liknas vid Bruins-spelaren Torey Krug. Miller är dock aningen större än Krug och har mer potential att få till en fin defensiv då han kan stångas lite mer med storväxta forwards än vad Krug kan. Dock är just defensiven fortfarande något som Colin bör slipa på för att bli en etablerad spelare i NHL.
Årets genombrott: Ryan Spooner
Den blixtsnabbe centern Ryan Spooner har spelat en del i NHL, bland annat 29 matcher i fjol. Men då har det varit på grund av skadeavbräck i truppen. Säsongen 15-16 lär Spooner få starta säsongen i NHL från minut ett. Troligen som tredjecenter med varierande kedjekamrater.
Förra säsongen fick han spela med Milan Lucic och David Pastrnak. Och som han gjorde det.
Spooners säsong började dock med fem matcher i en fjärdekedja i Boston. Han blev poänglös och nedskickad till AHL. Men i februari såg Spooner sin chans. Bruins förstacenter David Krejci blev skadad. Detta ledde till att 23-åriga Spooner blev uppkallad till finrummet återigen. Spooner såg det här som hans sista möjlighet att lyckas i Bruins organisation på NHL-nivå. Och ja, han tog den chansen. Han lyckades göra 18 poäng på de resterande 24 matcherna av säsongen. Detta får mig, och många andra, att tro att de här blir Ryan Spooners år i NHL. Han är här för att stanna.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1.
2.
3.
4.
5. Boston Bruins
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Toronto Maple Leafs
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
