The Big Bad Bruins, or just the Bad Bruins?
Med två horribla matcher i bagaget under veckan är det tydligt att Bruins står still i utvecklingen. Men är Claude Julien verkligen problemet?
Boston hade ledningen med 4-1 mot Detroit efter en period. Sen föll New England-laget in i den fällan man gjort så många gånger de senaste åren. Man började softa. Chilla. Relaxa. Och visst fan fick Bruins exakt vad man förtjänade när man spelar hockey på det sättet. Pang, pang, pang, pang och PANG. Och helt plötsligt var matchen över. De rödvita laget hade vänt matchen till en 6-5-seger. Utan att knappt behöva anstränga sig. Varför?
För att Boston Bruins ansträngde sig ännu mindre.
Bruins är ett lag som är fruktansvärt bra på att spela grym i hockey – i typ 15 minuter per match. Sedan hamnar man i någon typ av mental kollaps. Under de första 40 matcherna av säsongen dominerade Bruins säkert 30. Inte alltid i målkolumnen. Men i så gott som alla andra relavanta kategorier.
Men det som spökar mest är att laget de senaste säsongerna endast klarar av att göra en sak åt gången. Antingen försvarar gubbarna sig på ett fantastiskt sätt, gör ett mål och Tuukka Rask spikar igen totalt. Eller så gör man fem mål i en match, men förlorar ändå.
Bruins kan för allt i världen inte vara bra i både försvarsspelet och i anfallsspelet i samma match. Det går inte. Helt omöjligt.
I fjol gjorde Bruins femte mest mål i hela NHL, var urusla i försvarsspelet, hade ett grymt powerplay och ett kasst boxplay. I år är allt det där omvänt. Försvarsspelet har ofta sett rätt bra ut, spelet i boxplay är topp två i ligan, men puckarna vill inte in bakom motståndarnas målvakt. Mycket handlar om otur. Skottprocenten ligger på ynka 7,4%. Vilket är gott för en 27:e plats i ligan. Men samtidigt kan inte allt skyllas på otur. Det måste vara kvalité på skotten också.
Under första halvan av säsongen var Tuukka Rask ett monster. En Vezina-kandidat. Det var han som, många gånger, gjorde att Bruins såg ut som ett bra hockeylag. Men nu när han är medioker igen är problemen hos björnarna så uppenbara. Man är lata i försvarsspelet, har ingen koll på vad som händer i egen zon och slarvar i uppspelningsfaserna.
Bruins har en back som kan driva spelet. Och det är Torey Krug. Resten är stora, tunga pjäser som är mer statiska. Och jag tror verkligen att det är en av anledningarna till den bristande offensiven. Alltså att backarna inte är tillräckligt bra på att transportera puck och vara delaktiga i offensiven. Spelare som Bergeron, Marchand och Pastrnak måste allt som oftast göra detta på egen hand.
Bruins befinner sig också förnärvarande på en andraplats i Atlantic. Men har spelat sex matcher fler än både Toronto och Ottawa – som endast är två poäng bakom Bruins.
Jag tror inte heller någon blir speciellt förvånad om det är huvudcoachen Claude Julien som får betala priset för krisen laget befinner sig i. Bruins har för andra gången denna vecka strykit en träning från kalendern. Vilket troligen inte är något jättepositivt. Men det vore ett felbeslut att sparka Julien. Han är inte problemet. Inte ens nästan. Han är självklart inte immun mot kritik när laget inte vinner matcher. Men han är inte den som bör ryka först. Och vilken tränare på marknaden är bättre, eller ens lika bra som Claude? Kort svar: Ingen.
Problemet ligger högre upp i organisationen – hos Cam Neely och, delvis, Don Sweeney. När laget stundtals tvingas rotera med Riley Nash och Tim Schaller i topp 6-roller, så är det inte Claude Juliens fel. När laget spelar med Adam McQuaid och Kevan Miller i topp 4-roller är det inte Claude Juliens fel. Inte heller är det Claude Juliens fel att våra reservmålvakter totalt har en vinst under säsongen. Det är Sweeney och Neelys fel, då de inte kunnat ge honom ett bättre lag att spela med. Kolla på majoriteten av laget, bortsett från några toppspelare, så ser man hur många mediokra spelare laget har.
Det är svårt att göra en bra maträtt utan bra ingredienser.
Istället borde de viktiga snubbarna i kostym, Cam Neely och Don Sweeney, sitta lugnt i båten. Låta den här säsongen gå, kriga om slutspelsplats, men kicka inte coachen och skeppa inte i väg draftval för rentals. Ha istället tålamod och vänta in några prospects – som mycket väl kan hjälpa laget redan nästa säsong. Anders Bjork, Jake DeBrusk, Jakob Forsbacka-Karlsson och Charlie McAvoy kan mycket väl vara redo i olika roller till nästa säsong. Svensken JFK skulle exempelvis kunna vara en perfekt tredjecenter bakom Bergeron och Krejci nästa säsong. Han är defensivt ansvarig, men besitter också offensiv potential. Medan både Bjork och DeBrusk skulle kunna spela till sig topp 6, eller topp 9-roller. Vilket skulle lösa problem på Krejcis vänstervinge, eller åtminstone öka produktionen från tredjekedjan.
Istället för att göra förhastade beslut som att skeppa iväg Brandon Carlo, eller sparka Claude Julien, så bör laget ha tålamod.
