Krönika: Mr Avalanche
Beskedet som alla nu vet om, var varken oväntat eller överraskande. Efter två år i rad där Sakichar varit väldigt skadedrabbad. Så fattade han ett bra beslut för sig och sin familj att sluta med hockeyn. Han har förstått att det finns annat i livet förutom hockeyn.
Det är med ett tungt huvud, och med ett väldigt ledsamt humör som man nu sätter sig och skriver detta. Att Burnaby Joe slutar med NHL-hockeyn är något som kommer att ge ett stort avtryck. Visserligen har de sista två åren kostat sitt pris. Sakic ska hedras för mycket och inte minst för att han under säsongen 2006-07 gjorde 100 poäng - som 38-åring! Det stavas K-L-A-S-S.
Ända sedan han blev draftad av Quebec Nordiques, har Joe varit en av de bästa på isen. Han var en av de bästa målskyttarna och passningspelarna som vår klubb någonsin har skådat. Sex säsonger med minst 100 gjorda poäng. Vad kan man säga? Han är fantastisk helt enkelt. Då ska man även komma ihåg vilka meriter han samlade på sig. 13 all-starmatcher, två Stanley Cup-titlar, elva olika titlar under NHL Awards, som t.ex. Conn Smyth Trophy, Hart Memorial Trophy och Lady Byng Memorial Trophy, OS- och VM-guld med Kanada samt den åttonde bästa spelaren genom tiderna i NHL (sett till poäng).
Att vi nu tappar en spelare som funnits i laget längre än själva klubben känns inte alls bra. Förutom hans poäng på isen så tappar laget en fruktansvärt bra vinnarskalle. En ovärderlig ledare och en spelare som verkligen ger allt och offrar sig för andra. Vem minns till exempel inte år 2001? Avs hade precis vunnit Stanley Cup och enligt seden spenderar kaptenen dne först aminuten med bucklanörsta minuten med bucklan. Han åker runt på isen med den och visar upp den ära som laget vunnit. Istället för att göra det valde Sakic att direkt skicka vidare pokalen till en av tidernas bästa backar - Ray Bourque. Bourque hade spenderat 21 säsonger med Boston Bruins utan att få vinna Stanley Cup och valde säsongen före Avalanches vinst att bli tradad till laget för att ha en chans att vinna den åtråvärda pokalen - något som han alltså fick göra.
Om jag ska behandla saken i egna ord och tankar så kan jag bara komma på att det är en av de tyngsta känslorna som jag själv har känt på länge. Personligen så har Joe Sakic varit en av mina absolut främsta förebilder och idoler. Av allt man har följt genom livet, är det hans spelstil, hans egenskaper, hans agerande utanför rinken som har sporrat mig. Även om jag själv aldrig har spelat hockey så har det aldrig stoppat mig att följa honom och Avs så mycket som möjligt. Det skall även tilläggas att när det sedan dök upp en chans att skriva om just honom och Avs, så var det bara att hoppa på det. Även om jag själv hade hoppats på att det skulle dröja några år före jag var tvungen att skriva den här artikeln. Rent utsagt så känns det förjävligt att Sakic pensionerar sig från elithockeyn. Å andra sidan, allt tar slut förr eller senare och alla beslut ska respekteras, för det är bara personen själv som vet om det är rätt eller inte.
Jag tror inte att vi har sett det sista av honom i Colorado. Måhända att han nu tar ett mellanår eller något liknande och vilar upp sig osv. Därefter kommer han säkerligen få en plats i föreningen för att hjälpa klubbens ungdomar. Förhoppningsvis kommer han att finnas kvar i klubben när Matt Duchene kommer till Denver. Duchene kan i alla fall spela hockey (till skillnad från mig), men vi har en sak gemensamt: vi har båda Sakic som en förebild som sporrat oss mot nya utmaningar.
Som jag tidigare nämnt så jag tycker inte alls om Sakics beslut. Samtidigt har jag å andra sidan inget att säga till om här. Det är Joe själv som vet vad han kan och vill. Inledningen av säsongen kommer att bli väldigt konstig i år utan Sakic, men jag hoppas att nummer 19 kommer att hängas upp i taket i Pepsi Center. För det är ett heligt nummer för oss Avsfans.
Jag talar nog för en del när jag säger detta: Tack för allt du gjort för hockey, och speciellt för Colorado. Tack för att du ledde oss till två Stanley Cups. Ditt namn kommer alltid att finnas med i alla NHL-fans hjärtan och tankar. Samt så vill jag också säga, lycka till med det du tänker sysselsätta dig framöver.
För att avsluta krönikan så följer det upp med en kort resumé från den nordamerikanska kanalen Sportscenter på länken under.
Sportscenter - Joe Sakic
