SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 1. Colorado Avalanche
Täckta skott, offsidegranskningar och ett hattrick i St.Louis. En lossnande skridskoskena, direktskott upp i bortre krysset och rätt hotellrumsnummer. Alla de små sakerna gav Colorado Avalanche den första cupen på 21 år. Nu är det dags igen.
Den 12 oktober hissas Stanley Cup-bannern i Ball Arena, för tredje gången i klubbens historia, och för första gången på 21 år. Chicago Blackhawks gästar, precis som de gjorde vid fjolårets premiär när Jack Johnson av alla spelare inledde målskyttet på den historiska säsongen. Denna gången står Johnson på andra sidan.
Det är med goda minnen den nyligen utsedda bästa hockeystaden i USA – Denver, kliver in i en ny säsong. Med viktiga tillskott vid trade deadline klev Colorado in i vårens slutspel som storfavorit, men det har tagit stopp där tidigare, med tre raka uttåg i andrarundan. Denna gången var det dock annorlunda och laget var mer komplett än någonsin tidigare. Den 26 juni sköt Artturi Lehkonen in det matchavgörandet målet i match sex i Amalie Arena och säkrade Stanley Cup-titeln, efter att man dominerat på ett sällan skådat sett genom ett helt slutspel och endast förlorat fyra matcher (bara en på bortaplan) av 20 matcher.
Segerbild från Stanley Cup-vinsten.
Nu blickar vi mot en ny säsong, och det finns en hel del förändringar i laget och nya förutsättningar och förväntningar att grotta sig in i.
Spelarna som har lämnat mästarlaget är Nazem Kadri (Calgary Flames), André Burakovsky (Seattle Kraken), Nico Sturm (San Jose Sharks), Nicolas Aube-Kubel (Toronto Maple Leafs), Darcy Kuemper (Washington Capitals), Ryan Murray (Edmonton Oilers) och Jack Johnson (Chicago Blackhawks).
För att ersätta några av alla de som lämnat har Chris MacFarland och Joe Sakic värvat in Alexandar Goergiyev (New York Rangers), Anton Blidh (Boston Bruins), Evan Rodrigues (Pittsburgh Penguins) och Lukas Sedlak (Traktor Chelyabinsk, KHL).
–––––––––
Målvakter:
Colorado har varit ganska tydliga det senaste decenniet att det inte är på målvaktsposten man kommer skriva de största kontrakten. När Philipp Grubauer krävde närmare sex miljoner dollar i cap hit så var det tack och hej från Denver. När nu Darcy Kuemper väntades få liknande pengar efter att ha vunnit cupen som förstamålvakt återupprepade sig historien.
Denna gången var Colorado tidigt ute och spikade sin målvaktsduo. Innan övriga klubbar gett sig in i målvaktsmarknaden bytte Avs borta två tredje- och ett femteval mot Alexandar Georgiyev. Bulgaren har varit andramålvakt i New York Rangers bakom först Henrik Lundqvist och sedan Igor Shersterkin. Där har han verkligen blandat och gett. Senaste säsongen hade han 89,9% i räddningsprocent på 33 matcher (15-10-2), och de tre föregående säsongerna har han haft en räddningsprocent på 90,5 – 91,0 – 91,4.
26-åringen ville bort för att få en nystart och verkar överlycklig över att komma till Denver och få chansen att ta förstaspaden. Han signerade kontrakt på tre år med 3,4 miljoner dollar årligen i cap hit. Spontant var det aningen högt. Men om han med hjälp av målvaktstränaren Jussi Parkkila lyfter sig och blir en bra förstamålvakt, vilket Avs chansat på, har man ett möjligt kap till kontrakt och en väldigt underbetald målvaktssida.
Den andra målvakten i NHL-uppsättningen är Pavel Francouz. ”Frankie” har blivit en publikfavorit i Ball Arena, mycket tack vare sin personlighet, men också förmågan att spika igen i målet. Jag håller Francouz som en riktigt bra andramålvakt som har potential att bli förstaalternativet i perioder. På 21 grundseriematcher i fjol hade han 91,6% och 15 vinster. Han visade också att han kunde hantera pressen som ett slutspel innebär. Sex vinster på sju framträdanden och 90,6 i räddningsprocent.
Jag har en positiv känsla kring målvakterna, den stora osäkerheten till trots. Colorado har en förmåga att scouta rätt och kunna utveckla spelare. Därav tror jag Georgiyev har en bra framtid i Avalanche och kommer göra att målvaktssidan inte behöver vara något bekymmer. Vi ska också påpeka att Colorado vann Stanley Cup utan en bra förstamålvakt i slutspelet. Backsidan och försvarsspelet gör det enklare för målvakter att prestera och de ställs inte heller på samma prov som målvakter i många andra lag.
En unge finländaren Justus Annuen avslutade bra ifjol i AHL och kommer i år agera förstamålvakt i Colorado Eagles och ibland kallas upp när det är skador i Avalanche. Annunen har ett år kvar på sitt rookie-kontrakt. I systemet finns även Trent Miner. Annunen har ett år kvar på sitt rookie-kontrakt.
Backar:
Här finns det absolut noll frågetecken. Colorado valde att förlänga med Josh Manson (4x4,5 miljoner dollar), vilket gjorde att backsidan var klar. Avs kommer gå in i den nya säsongen med samma uppställning som inledde slutspelet innan Samuel Girard bröt bröstbenet mot St.Louis Blues.
Första backparet består givetvis av Devon Toews och Cale Makar. Den förstnämnde var topp tio i Norrisomröstningen och stod för ett strålande slutspel. Hans poängproduktion har verkligen skjutit i höjden, 57 poäng på 66 matcher i grundserien. Han har enligt mig varit seriens mest underskattade back de senaste åren, men nu är han nog inte längre skattad så lågt. Från Toews får du nästan inga misstag och varje match en back av elitnivå som du kan lite på. Efter säsongen får Toews börja förhandla nytt kontrakt vilket gör årets säsong viktig för kanadensaren.
Att han då har Cale Makar intill sig gör det inte sämre. Norris- och Conn Smythevinnare förra säsongen och då är han bara 23 år. De kommande fem åren på hans kontrakt värt 9 miljoner per år kommer vara helt fantastiska. Dels sett till hur han kommer leverera, men också att han egentligen är värd mycket mer pengar. Colorado sitter i en bra sits där, när man har världens bästa back till ett reapris.
Cale Makar kan spela 28-30 minuter per match om det krävs, men det kommer inte behövas i år med tanke på backsidans bredd och spets. Jag blir förvånad om han inte har över 80 poäng när säsongen summeras och det är faktiskt inte omöjligt att han blir den första backen att komma över 100 poäng sedan Brian Leetch (102p) säsongen 1991-1992.
Om förstaparet är givet är det inte lika enkelt hur man ska placera de övriga fyra. Jag rankar Bowen Byram som tredje bästa back, med Samuel Girard tätt bakom, Manson femma och Erik Johnson sexa. Med det sagt tror jag att samtliga fyra kommer få ganska liknande speltid, kanske med undantag Johnson. Den rutinerade backen kommer nog mattas av ytterligare och få en lite mindre roll. Hans spel ska dock inte underskattas, och s slutspelet bildade han superpar med Byram. Känslan på försäsongen är att Johnson han kommer inleda med Girard som ”tredje par”
Därav tror jag att Byram och Manson lär spela ihop mycket inledningsvis. Byram ser jag framför mig kommer användas i alla situationer och på sikt ta över rollen som Makars backpartner. När det blir är svårt att svara på. Noterbart är också att Toews, Girard och Byram spelat tillsammans i andra power play-uppställningen under campen, vilket jag inte kan påminna mig ha sett tidigare.
Bowen Byram kan ha en stor säsong framför sig.
Manson bidrar med styrka och en tuffhet som till viss del saknas bland många av de andra backarna. Han gör det dock inte med det offensiva spelet som offer. Manson har visat att han passar perfekt in hos Avs och ge ytterligare dynamik i spelet och truppen. Det är bra att man kunde behålla honom, även om det lär skapa problem från och med nästa säsong när Byram och Newhook ska ha nya kontrakt, precis som MacKinnon vars nya kontrakt på 12,6 miljoner dollar per år kickar in.
På tal om lönetaksproblem så har det diskuteras i supporterled om en eventuell trade av Girard för att göra rum för Kadri eller någon annan forward. I mina ögon vore det fullständigt orimligt att byta bort Girard för kortsiktiga lösningar. Den korte snurrfinter-experten sitter på ett extremt vänligt långt kontrakt och har en offensiv och spelförande uppsida som inte går av för hackor. I mina ögon har han förstapars-kvalitéer och är åtminstone en riktigt bra topp fyra-back.
Att byta bort den backfördelen man har, i sin unika bredd, för att få in ett dåligt kontrakt med Kadri som är 32 år och snart lär börja dala hade i min bok varit ett stort misstag. Men så blev det ju inte, när Kadri till slut valde att skriva på för Calagary Flames.
Jag önskar att Avs bygger sitt lag utefter den fantastiska backsidan man har och vi såg i grundserien och slutspelet att alla kedjorna kan leverera, tack vare att alla backar (utan undantag) kan driva spelet och starta anfall.
Backpar två och tre tror jag kommer roteras en hel del, och speltiden kommer skifta beroende på dagsform och motstånd. Sen lär även Byram och Girard få en hel del byten med någon av Makar och Toews.
Bakom den ordinarie uppsättningen finns Kurtis MacDermid, Jacob MacDonald och Brad Hunt. Tre rutinerade spelare som har spelat många NHL-matcher. MacDermid tror jag kommer vara en spelare som sitter på läktaren majoriteten av matcherna, men är nyttig som inhoppare både som back och forward. MacDonald har visat sig stabil i många år, så han och Hunt lär kliva in om skador sker på backsidan.
Forwards:
Gabriel Landeskog, Nathan MacKinnon och Mikko Rantanen är den mångåriga förstakedjan som varit en av ligans bästa sedan dagen de började hitta kemi med varandra. Men fjolåret var första säsongen där man kunde se tendenser till att det fungerade lika bra att dela upp kanonerna i två olika kedjor. Landeskog fick spela i andrakedjan en del, men framför allt hjälpte Rantanen andrakedjan att växa i slutspelet.
I det nyss nämnda slutspelet var det ryssen Valeri Nichushkin som var tredjefjol med Landeskog och MacKinnon. Det fungerade riktigt bra, och kedjan blev en maskin defensivt och offensivt. Nichushkin är bättre än Rantanen defensivt och det tror jag gör att man till stora delar kommer köra på som man gjorde, när Gabriel Landeskog blir frisk från sina knäproblem. Kaptenen kommer missa ett gäng veckor/månader under hösten.
I andrakedjan är det lite rörigt. När alla är friska kan det mycket väl vara Artturi Lehkonen, Alex Newhook och Nichushkin eller Rantanen. Men inledningsvis lär Evan Rodrigues spela i ”topp six”. Rodrigues var en spelare som gjorde sin bästa säsong i karriären ifjol i Pittsburgh Penguins. I början av september valde Colorado att signera forwarden på ett ettårs-kontrakt för två miljoner dollar. Rodrigues tycker jag passar in perfekt i Avs spelsätt med högt tempo och intensiv forcheck.
Förhoppningen är såklart att unge Newhook ska få sitt riktiga genombrott och växa med förtroendet. Man får inte glömma att det var Newhooks rookiesäsong förra året. Det finns tid att växa och försäsongen har lovat mycket.
Alex Newhook har imponerat med sin fart under försäsongen.
Kedjan med Andrew Cogliano, Darren Helm och Logan O’Connor känns skriven i sten, när alla är friska, efter deras briljanta slutspelsprestationer. Cogliano och Helm förlängde ett år för 1,250 miljoner dollar vardera. Något dyrt, men samtidigt vet Avs att man får två karaktärer och ledare som inspirerar och visar vägen på bästa sätt. Även om Cogliano och Helm har haft lite skavanker under försäsongen lär den här kedjan kunna ta stor plats och näst intill agera tredjekedja.
Ben Meyers kommer vara en av tolv forwards som är ordinarie, efter att ha provat på spel i slutet av grundserien i våras. Hypen är stor och tron likaså, så 23-åringen kommer få sina chanser. Däremot har han sett svag ut på campen. Men potentialen finns där, vilket bör göra honom till ordinarie. Vilka mer som fyller ut truppen är svårt att förutspå, men spelare som Martin Kaut, Lukas Sedlak, Anton Blidh, Charles Hudon och Mikhail Maltsev lär få flera matcher i NHL.
Svenske Oskar Olausson hade ett bra JVM och är den största forwardstalangen i systemet. Men jag har svårt att se att det blir särskilt mycket matcher i NHL i år. Kanske nio matcher mot slutet av säsongen. För spelare som Sampo Ranta, Martin Kaut, Shane Bowers och Alex Beaucage väntar viktiga säsonger i AHL för att avgöra hur deras framtid kommer se ut.
Tar man ett helhetsgrepp så konstaterar jag att forwardsuppställningen har försämrats gentemot fjolåret. Två spetsspelare har försvunnit (Kadri och André Burakovsky) och endast Evan Rodrigues potentiell topp sex-spelare har kommit in. Jag ser dock att flera spelare kan växa och ta sig an större roller, vilket är viktigt i dessa tider med ett lönetak som inte höjs. Förstakedjan är en av ligans bästa, likaså fjärdekedjan. Däremellan finns många frågor. Men med Avs snabba spelstil och fantastiska backsida tror jag att alla kedjor kommer kunna hota och vara högst bidragande i att ta laget till slutspel. Väl där kanske det krävs att någon förstärkning har skett vid deadline.
–––––––––
Tre styrkor:
Backsidan
Egentligen hade de tre styrkorna helt och hållet kunnat ockuperats av de sex ordinarie backarna, i respektive backpar. Första backparet är seriens bästa, andra backparet är ett av NHL:s bästa och tredjeparet är det bästa (oavsett om man placerar Girard eller Byram i tredje paret på pappret) i ligan, enligt mig. Men jag nöjer mig med detta som en av lagets största styrkor. Tack vare materialet på blålinjen, kan Avalanche alltid ställa ut och spelskickliga och stabila pjäser på isen. Det väger upp för eventuellt svagare spelare på isen framåt. Skulle, säg andra packparet, ha en sämre dag på jobbet kan enkelt tredje packparet få mer istid utan att det blir ett kvalitétstapp. Det säger ganska mycket tycker jag.
Vinnarvanan
Äntligen bröt man ner andra runde-spöket i slutspelet och gick hela vägen. Näst intill alla spelare klev fram i avgörandet ögonblick och bidrog till framgången. De flesta är kvar och har nu en erfarenhet med sig i bagaget som de flesta tittar på med avund. Dessutom en övertygelse om att man kan gå hela vägen och en tro på att man kan vinna varje match. Visst det kan bidra till ökad press, men likväl kan det sänka skuldrorna på spelarna vilket bör vara en styrka att ha med sig in i årets säsong. Det ger också trygghet för coach Jared Bednar att han har kvalitén som krävs att vinna.
Cale Makar
Jag vill ändå bryta ut en av backarna som en egen styrka, och det är såklart nummer 8. En Stanley Cup, Norris Trophy och Conn Smythe Trophy rikare sedan förra säsongen och en faktor som gör att Avs kan vinna varje match, oavsett dag. Jag håller honom som NHL:s näst bästa spelare, och med alla lagets övriga stjärnor runt omkring kommer Makar snudda på 100 poäng i år, och återigen vinna Norris. En typ av spelare inget annat lag har vilket gör honom till en uppenbar styrka.
Tre svagheter:
Målvaktsspelet
En svag förstamålvakt, men en stark andramålvakt. Så kommer Avs gå in i säsongen, när det kommer till den sista utposten. Utefter hur säsongen utvecklar sig så kan det bli bättre än så, men på förhand är det ingen stark uppsättning, vilket också syns på pengarna man spenderar. Det är en chansning som Chris MacFarland och Joe Sakic valt att göra, och även om det finns mycket att bevisa så gillar jag chansningen och tror det kan bli bra. Men att gå in i säsongen utan en given förstamålvakt är en klar svaghet.
Målvaktsuppsättningen är ett frågetecken.
2C
Nazem Kadri slutade på 87 poäng i grundserien och stod för flera matchavgörande mål och aktioner i slutspelet där han gjorde 15 poäng på 16 matcher. Han var seriens bästa andracenter förra säsongen, ingen tvekan om det. I år är han borta, och har inte ersatts. Inledningsvis kommer det bli Alex Newhooks uppdrag att ersätta. Även J.T Compher kan vikariera och Mikko Rantanen skulle kunna flytta in som center. Det kan mycket väl vara så att den som spelar andracenter i år gör 40 poäng färre än Kadri och det är stor skillnad. Konkurrensfördelen från fjolåret finns inte längre där.
Få draftval
De senaste åren har Colorado verkligen satsat på att gå hela vägen och vinna Stanley Cup och i juni lyckades det. Då hade man skickat iväg de två största backprospectsen i organisationen, Justin Barron och Drew Helleson. Dessutom kommande två års andraval och i somras rök även två tredjeval och ett femte i traden för Georgiyev. Nu har man kvar förstavalet för kommande två år och ett fjärdeval som kan vara av någorlunda värde. Dessutom tycker jag inte det finns särskilt många prospects att använda i trader för att förstärka laget. Det här behöver inte vara en jättenackdel, men det finns inte så mycket man kan göra vid trade deadline, förutom att skicka iväg förstaval. Och det tar alltid emot lite.
–––––––––
Preliminär laguppställning:
Lehkonen – MacKinnon – Rantanen
Rodrigues – Newhook – Nichushkin
Meyers – Compher – O´Connor
Cogliano – Sedlak (Helm) – Blidh
Toews – Makar
Byram – Manson
Girard – Johnson
Georgiyev
Francouz
Reserver: Kurtis MacDermid, Martin Kaut
Gabriel Landeskog är skadad och kommer missa inledningen av säsongen. Darren Helm och J.T Compher är osäkra.
–––––––––
Säsongens poängkung:
Nathan MacKinnon – Här står det mellan tre spelare. MacKinnon, Rantanen och Makar. Finländaren var poängbäst ifjol och kan mycket väl bli det i år igen. Men jag tror MacKinnon, med ett kontrakt signerat som kommer göra honom till NHL:s bäst betalda spelare (12,6 miljoner dollar per säsong), kliver över 100-poängsgränsen för första gången i karriären. Han lär inte ha legat på latsidan under sommaren och har nu kunnat sänka skuldrorna och ladda om för en ny run. Ska vi säga 103 poäng på 77 matcher?
Säsongens viktigaste spelare:
Cale Makar – Hade Colorado varit ett bra lag utan Cale Makar? Ja. Hade man gått till slutspel utan Makar? Ja, med största sannolikhet. Är man främsta utmanare till Stanley Cup utan nummer åtta? Nej. Han skapar från ingenstans, lyfter laget när inget stämmer och är elit i alla zoner. Dessutom är han världens bästa back på blålinjen i PP, vilket gör att Avs blir livsfarliga varje match.
Säsongens unga spelare:
Bowen Byram – Backen vann Stanley Cup som 21-åring och firade därefter. Vi har hela tiden sett vilken spelare det bor där inne, men oj, oj…vad slutspelet lovade mer. Redan nu är han lagets tredje bäste back, vilket säger rätt mycket i den konkurrensen, och i Stanley Cup-finalerna hade han mer speltid fem-mot-fem än både Cale Makar och Devon Toews. Det tror jag kan fortsätta nu, och jag tror han kommer bli en go-to spelare i viktiga ögonblick. Förhoppningsvis slipper han nya hjärnskakningsbekymmer och kan bidra dag in och dag ut.
Säsongens doldis:
Ben Meyers – Den här är svår, för jag tycker inte riktigt det finns någon riktig doldis som kommer göra succé. Men detta är väl så mycket doldis det kan komma om man ska nämna någon som lär vara ordinarie spelare i Colorados trupp till säsongen. Meyers är i grunden en center, men kan mycket väl komma att spela vänsterforward i exempelvis en tredjekedja. 23-åringen var den klart mest eftertraktade collegespelaren i våras och det var en stark signering av Colorados front office. Fem matcher hann han göra i slutet av förre säsongens grundserie (ett mål) och jag tycker han såg spännande ut och känslan är att han passar bra in i identiteten. Han har bara ett år kvar på kontraktet, så han spelar för ett bra nästa kontrakt. Det talar för honom – det som inte känns lika bra är hans försäsong. Men vi får se hur det går.
Säsongens besvikelse:
Valeri Nichushkin – Jag har svårt att komma på någon given. Ryske Nichushkin har en supersäsong bakom sig, och var en jätte i slutspelet. Inte minst i finalen, trots att han spelade med bruten fot i slutet. Men efter operation och månader av rehab finns det osäkerhet kring hur bra han kommer vara när han återkommer – och framför allt om han kommer leva upp till det enorma kontrakt han skrev på under sommaren (8x6,125 miljoner dollar). Han har nu press på sig att leverera närmare en poäng per match, och det är jag osäker på om han kommer göra, inte minst första halvan av säsongen. Jag tror att 27-åringen kommer vara bra, men kanske en liten besvikelse sett till slutspelet där han var en topp 4-5-spelare i laget. Det som talar för honom är att han kommer få ännu mer speltid ihop med lagets största stjärnor.
