SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 7. Colorado Avalanche
Colorado föll igenom med dunder och brak – kan man studsa tillbaka igen?
Colorado övertygade – eller hade tur, beroende på hur man ser på saken – under säsongen 13/14. Tre säsonger utan slutspel förvandlades hastigt och lustigt till en förstaplats i tuffa Central Division efter 112 inspelade poäng.
I slutspelet väntade Minnesota – och Wild blev för svåra. Hemmalaget vann de sex första matcherna innan Wild lyckades vinna Game 7 i Pepsi Center. Trots det tidiga uttåget får man dock kalla Patrick Roys första säsong som head coach i Colorado för en framgång, och en säsong värdig att bygga vidare på.
Men det lyckades Colorado inte göra.
Den gångna säsongen blev nämligen ett steg tillbaka. När grundserien var över slutade Colorado sist i Central Division och var nio poäng från Wild Card-platserna. 112 poäng hade blivit 90 poäng, trots att stora delar av laget var identiskt. Colorado tappade Paul Stastny och en oönskad PA Parenteau förra sommaren, men förstärkte i samma veva med Jarome Iginla. I övrigt var det mestadels mindre pusselbitar som byttes ut.
Colorados core var densamma – så förfallet är en intressant situation. Man kan snurra in i advanced stats-världen och peka på att Avalanche exempelvis hade ett CF% (47,0) i 5-on-5 som tillhörde ligans bottenskikt under säsongen 13/14. Den gångna säsongen blev det ännu sämre (43,2).
Många förväntade sig kort och gott att Colorado – alltså ett av ligans sämsta possession-lag – skulle ta ett steg tillbaka under säsongen 14/15. Så blev det bevisligen också.
För andra sommaren i rad har nu Colorado tappat en viktig pusselbit då Ryan O’Reilly försvann till Buffalo, tillsammans med Jamie McGinn. O’Reilly-sagan i Colorado fick alltså äntligen ett slut. Mindre smidiga kontraktsförhandlingar, ett signerat offer sheet från Calgary och höga ekonomiska krav bör rimligtvis ha skapat en inte allt för sund relation mellan parterna.
Att slippa distraktionsobjektet O’Reilly, och allt vad det innebär, kan vara gynnsamt för Colorado – men likväl är det en väldigt duktig och mångsidig spelare som försvinner. O’Reilly kan bidra med 20 mål och knappt det dubbla antalet assist samtidigt som han är en av ligans bättre tvåvägsforwards.
I utbyte för O’Reilly och McGinn fick Colorado in två spännande framtidsnamn i form av Mikhail Grigorenko och Nikita Zadorov. Avalanche bytte även till sig Carl Söderbergs rättigheter från Boston och signade honom till ett femårskontrakt. Under free agency anslöt dessutom Francois Beauchemin och Blake Comeau.
Colorado har alltså fått in en handfull värvningar som alla lär kunna sätta någon form av avtryck på laget. Spetsen i laget är alltjämt högintressant och namn som Matt Duchene, Gabriel Landeskog, Nathan MacKinnon, Erik Johnson, Tyson Barrie och Semyon Varlamov är väl värt att bygga vidare kring. Men är djupet tillräckligt slagkraftigt?
Om spelare som Cody McLeod, Nick Holden, Nate Guenin, Brad Stuart, Marc-Andre Cliche och Patrick Bordeleau ska vara mer eller mindre ordinarie är det högst befogat att hissa varningsflaggor över Colorado anno 15/16.
Målvakter:
Colorado står välrustade på målvaktssidan, i alla fall så länge man lägger fokus på Semyon Varlamov. I ryssen har Colorado en av ligans främsta målvakter. Varlamov var en av de stora anledningarna till att Avalanche överraskade så hårt under säsongen 13/14 och även om han rent statistiskt gjorde en sämre säsong nu går det inte att lasta lagets förfall på målvakten.
Varlamov är en bevisat väldigt kompetent målvakt. 13/14 var det enbart Tuukka Rask, bland målvakter med minst 2000 minuter i 5-on-5, som hade en bättre räddningsprocent. Når Varlamov liknande höjder den här säsongen kan Colorado mycket väl ge sig in i slutspelskampen.
Bakom Varlamov är det desto mer osäkert. Colorado betalade ett hyfsat högt pris – en 2nd rounder – för att hämta in Reto Berra från Calgary i mars 2014. Schweizaren verkar hållas förhållandevis högt – han fick tidigt ett treårskontrakt av Avalanche – och är i grunden en kompetent backup.
Calvin Pickard fick en hel del speltid under den gångna säsongen och 23-åringen gör inte alls bort sig som tredjealternativ.
Backar:
Colorado har ett klart underskattat namn i Erik Johnson. 27-åringen har förvisso inte levt upp till all hype som följer med en spelare som väljs först i draften, men han har trots allt vuxit ut till en oerhört duktig back. En knäskada begränsade Johnson till 47 matcher den här säsongen, och utan sin förstaback är Avalanche klart försvagade.
Johnson må inte tillhöra ligans absoluta toppskikt, men han huserar strax bakom och är tveklöst en härförare för ett förstapar. Trots att han bara spelade drygt halva säsongen gjorde han tolv mål och satte nytt personligt rekord. Johnson är kort och gott en nyckelspelare över hela isen. Han går nu in på det sista året på sitt kontrakt – och kan mycket väl signera en välbetald förlängning innan säsongen börjar.
Tidigare säsonger har Johnson nästan uteslutande kamperat ihop med Jan Hejda, men tjecken fick inte något nytt kontrakt av Colorado. In kom istället Francois Beauchemin, de senaste åren i Anaheim. 35-åringen har varit stabil en längre tid och är en uppgradering över Hejda. Så länge veteranen håller sig skadefri bör hans treårskontrakt vara ett mindre problem.
Bakom Johnson och Beauchemin lär Tyson Barrie få en hel del utrymme. Offensiven håller en väldigt hög klass och med sin skridskoåkning, puckhantering och speluppfattning är Barrie alltid ett hot. Den här säsongen blev det 53 poäng (12+41), vilket gav en placering strax bakom toppen i backarnas poängliga.
Vid 24 års ålder är Barrie redan en framträdande försvarare för Colorado – men det finns fortfarande lite plats för utveckling kvar.
Med Johnson och Barrie ser högersidan finfin ut för Colorado. Vänstersidan har dessutom fått sig ett lyft av Beauchemin och Nikita Zadorov, sommarens andra stora förstärkning till försvarsbesättningen.
Förra säsongen fick Barrie släpa omkring med Nate Guenin på isen, så Zadorov lär vara ett välkommet tillskott. 20-åringen, som var en del av Ryan O’Reilly-traden, är redan tillräckligt slagkraftig och går en väldigt ljus framtid till mötes. I Zadorov-Barrie kan Colorado ha ett väldigt effektivt par under väldigt många år.
Guenin lär istället petas ner i tredjeparet, eller ännu ett snäpp lägre på Colorados depth chart. 32-åringen är i grunden en väldigt begränsad spelare, men är tuff och aggressiv… vilket Patrick Roy verkar uppskatta. Rimligtvis gör han upp med Nick Holden om den sista ordinarie backplatsen jämte Brad Stuart.
Stuart hämtades in inför den gångna säsongen och fick en tvåårsförlängning innan säsongen började. En gång i tiden var 35-åringen en mycket effektiv försvarare, men de dagarna är förbi och i bästa fall får Stuart en högst begränsad roll av Avalanche. Holden i sin tur blandar och ger, och är ingen back som ska spela 20 minuter per match, likt förra säsongen.
Brandon Gormley är en intressant spelare. 23-åringen sågs som en fin talang för några år sedan och gick som 13:e spelare totalt i draften 2010. Men utvecklingen tog aldrig fart och han lyckades aldrig etablera sig i Arizona. Förra veckan gick så flyttlasset till Colorado i utbyte mot Stefan Elliott, som har haft en liknande karriärsutveckling. Det är svårt att sia om var Gormley står – han kan lika gärna göra 82 matcher för Avalanche som att få problem i AHL.
Colorado plockade upp Zach Redmond förra sommaren och 27-åringen erbjuder hyggligt djup. Kanske kan även yngre förmågor som Duncan Siemens och Chris Bigras få känna på NHL-spel under säsongen.
Något förvånande – Colorado har många backar – har man även gett Andrej Meszaros ett tryout-kontrakt.
Forwards:
Det finns en hel del intressanta pjäser i Colorados forwardsbesättning, men samtidigt finns det även en del frågetecken om djupet. De stora profilerna är dock rejält spännande. I Matt Duchene har man exempelvis en spelare värdig vilken toppkedja som helst.
Duchene bör utan problem kunna göra strax under en poäng per match i normala fall. Säsongen 13/14 blev det 70 poäng (23+47) på 71 matcher, men under den gångna säsongen kom han enbart upp i 55 poäng (21+34) på 82 matcher. Något anmärkningsvärt var Duchene däremot en av ligans mest produktiva spelare i 5-on-5 – och gjorde bara sju poäng i powerplay.
En Duchene i full form kan föredömligt leda Colorado – och inte kan han väl gå en säsong till med obefintlig produktion i powerplay?
Under den gångna säsongen var det Jarome Iginla som var Matt Duchenes vanligaste kedjekamrat. Veteranen signades för ett år sedan och visade sin klass och betydelse, trots att han bara gjorde två mål på de 20 första matcherna. 82 matcher gav i alla fall 59 poäng (29+30) och en delad förstaplacering i den interna poängligan.
Den gångna säsongen var också den första hela säsongen sedan 99/00 som Iginla inte nådde upp i 30 mål. Han har nu hunnit bli 38 år och med tanke på vilken krävande spelstil han har haft under så många år är det högst beundransvärt att han fortfarande håller en så hög nivå. Iginla var även den av de ordinarie spelarna som Patrick Roy gav lägst andel byten i offensiv zon.
På Matt Duchenes andra vinge kan vi mycket väl få se Alex Tanguay. Veteranen fick variera sig en hel del under den gångna säsongen och hade många olika kedjekamrater. Efter en tuffare sista tid i Calgary och skadeproblem under första året i Colorado har 35-åringen studsat tillbaka bra. 55 poäng (22+33) är finfina siffror för Tanguay.
Colorado kan stoltsera med en lovande topp-6. Lagkaptenen Gabriel Landeskog är en pålitlig härförare och har inga uppenbara brister. Kraften och finessen ligger på en bra nivå och han lär göra strax över 20 mål och 30-talet assist. Han gör sig bra över hela isen och kan utan problem matchas hårt.
På högerkanten i andrakedjan – eller förstakedjan, beroende på hur man ser på hierarkin – lär vi se Nathan MacKinnon. 20-åringen tog hem Calder Trophy säsongen 13/14 och tog ett inte helt oväntat kliv tillbaka den här säsongen. Hans säsong tog slut redan i början av mars på grund av en fotskada och MacKinnon stod då på 38 poäng (14+24).
MacKinnon går en lysande framtid till mötes och är det största framtidshoppet i Colorados lovande core. Han kan lika gärna ta en centerplats, men rent logiskt ser laguppställningen starkare ut med MacKinnon på högerkanten. Mellan honom och Gabriel Landeskog lär vi istället få se Carl Söderberg.
Colorado plockade upp Söderbergs UFA-rättigheter från Boston och signade honom till ett femårskontrakt ($4,75 miljoners cap hit) dagen efter. 29-åringen har tagit steg för steg i Bruins tröja och är numera en klart kompetent topp-9-center. Det bör finnas vissa frågetecken för hur han hanterar en ny roll, nya krav och högre lön i Colorado, men han fyller en god funktion med tanke på Ryan O’Reilly-traden.
Och på tal om O’Reilly så var även Mikhail Grigorenko en del av den traden. Grigorenko är en strålande talang, men slängdes in i en svår situation i Buffalo. Han var alldeles uppenbart inte redo för NHL-spel och utvecklingen hamnade i en spiral nedåt. Nu återförenas han däremot med Patrick Roy, hans coach i juniorligan, och förhoppningarna på Grigorenko är återigen höga.
Att följa Grigorenko under säsongen är onekligen en av de mer intressanta situationerna i Avalanche och hans talang är odiskutabel. Men kanske är hans förmodade kedjekamrater inte de mest gynnsamma? Grigorenko kan nämligen flankeras av Blake Comeau och John Mitchell.
Comeau kommer från sin bästa säsong på några år efter att ha gjort 31 poäng (16+15) i Pittsburgh. Men då hette de vanligaste kedjekamraterna Evgeni Malkin, Chris Kunitz, Brandon Sutter och Sidney Crosby. Colorado gav honom ett treårskontrakt värt drygt $7 miljoner i somras och även om han är en fullt duglig spelare lägre ner i hierarkin bör man ställa sig tveksam till det kontraktet. John Mitchell är en hygglig och mångsidig spelare för bottom-6. Han brukar bidra med ungefär tio mål och tacklas en hel del.
Vi kan mycket väl få se en högst tveksam fjärdekedja äntra isen. Jesse Winchester missade hela den gångna säsongen på grund av hjärnskakningsproblem, men 31-åringen gör framsteg och kan mycket väl centra fjärdekedjan.
Cody McLeod, en av Patrick Roys favoriter, är säkert given till vänster. Han snittar drygt elva minuter per match, tacklas överlägset mest i laget, går flest fighter i ligan och används en hel del i numerärt underläge. 31-åringen går nu in på det första året i det treårskontrakt han signade för ett år sedan.
Precis som Jesse Winchester var Patrick Bordeleau långtidsskadad under den gångna säsongen. 29-åringen inledde säsongen ryggskadad och hann med en match innan en knäskada satte stopp för ytterligare matcher. Säsongen 13/14 användes han däremot i samtliga 82 matcher och Patrick Roy verkar tilltalas även av Bordeleau. Colorados coach verkar alltså uppskatta såväl McLeod som Bordeleau – men inte kan man väl ha båda två bland sina tolv forwards?
Dennis Everberg bör vara en av huvudkonkurrenterna i bottom-6, men genomgick en axeloperation efter den gångna säsongen och hans status är alltjämt oklar. Även spelare som Marc-Andre Cliche och Freddie Hamilton lär få matcher.
Kvarstår gör även Mikko Rantanen, Colorados förstaval i draften härom månaden. Finländaren beskrivs av somliga som NHL-redo och training camp lär avgöra om Rantanen spelar i NHL, AHL eller Europa.
---
Nyckelspelare:
Semyon Varlamov, Erik Johnson, Matt Duchene
Nyförvärv:
Carl Söderberg – från Boston Bruins – trade
Mikhail Grigorenko – från Buffalo Sabres – trade
Nikita Zadorov – från Buffalo Sabres – trade
J.T. Compher – från Buffalo Sabres – trade
Francois Beauchemin – från Anaheim Ducks – free agent
Blake Comeau – från Pittsburgh Penguins – free agent
Brandon Gormley – från Arizona Coyotes – trade
Förluster:
Ryan O’Reilly – till Buffalo Sabres – trade
Jamie McGinn – till Buffalo Sabres – trade
Jordan Caron – till St. Louis Blues – free agent
Stefan Elliott – till Arizona Coyotes – trade
Jan Hejda – till Chicago Blackhawks – free agent (tryout)
Ryan Wilson – till Calgary Flames – free agent (tryout)
Daniel Briere – slutar
Svenskar:
Gabriel Landeskog, Carl Söderberg, Dennis Everberg
Coach:
Patrick Roy
Preliminär laguppställning:
Alex Tanguay – Matt Duchene – Jarome Iginla
Gabriel Landeskog – Carl Söderberg – Nathan MacKinnon
John Mitchell – Mikhail Grigorenko – Blake Comeau
Cody McLeod – Jesse Winchester – Patrick Bordeleau
Francois Beauchemin – Erik Johnson
Nikita Zadorov – Tyson Barrie
Nick Holden – Brad Stuart
Semyon Varlamov (Reto Berra)
Andra notabla spelare: Calvin Pickard, Nate Guenin, Zach Redmond, Brandon Gormley, Marc-Andre Cliche, Freddie Hamilton, Dennis Everberg, Mikko Rantanen
---
Bästa nyförvärvet: Carl Söderberg
Carl Söderberg bidrar inte med vad Ryan O’Reilly bidrar med, men Colorado fick ett bra utbyte för sin center och Söderberg är en kompetent ersättare. Svensken får nu en större roll än vad han förväntades ha i Boston och det blir intressant att se hur han tacklar den situationen.
Värsta förlusten: Ryan O’Reilly
För Colorado, och inte minst fansen, var det säkert skönt att O’Reilly-soppan fick ett slut – men det är inget snack om att man förlorar en väldigt duktig och viktig pusselbit. Ryan O’Reilly kunde ta flera olika roller och att tappa en av ligans bättre tvåvägsforwards är kännbart för vilket lag som helst.
Årets poängkung: Matt Duchene
Matt Duchene producerade fina siffror i 5-on-5 och lär kunna göra så igen. Powerplay-produktionen kan omöjligen vara lika svag som förra säsongen, så bli inte förvånade om Duchenes siffror ökar en hel del.
Årets nykomling: Mikko Rantanen
Mikko Rantanen har visat sin klass under JVM och har fostrats in i den fiska högstaligan. 18-åringen kan mycket väl ta en NHL-plats under training camp.
Årets genombrott: Mikhail Grigorenko
Mikhail Grigorenko återförenas med Patrick Roy och förhoppningarna är stora. En mindre roll kan mycket väl öka ju längre in på säsongen vi kommer – och Grigorenko har alla förutsättningar för att sätta avtryck.
###
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Colorado Avalanche
---
Nytt för i år är att NHL:s 30 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
