Vecka 2
Vecka två är avklarad och Avalanche har under veckan spelat tre matcher, två på bortais mot Columbus och Buffalo och en på hemmais i Pepsi Center mot det tekniska Calgary Flames. Avalanche har 1-1-1 under veckans gång, vilket får ses som klart godkänt. Här är tankar om veckan som gått.
Varlamov
Många har varit kritiska dom senaste månaderna mot ryssen Varlamov. Alla vet hans höjd, men skadeproblematiken har varit något som fått Avalanches organisation och supportrar att ropa efter något nytt, något fräschare, någon som kunde ta upp fajten med ryssen om första spaden i Avalanche. Lägg därtill att Varlamov är inne på sitt sista år på kontraktet. Valet föll på tyske Grubauer. Om det var 50/50 om första spaden inför säsongen så har Varlamov nu kopplat ett stadigt grepp om förstaplatsen. I matchen mot Buffalo lät han en puck hamna i nätmaskorna och i nattens match mot Calgary så var han skillnaden mellan en eller noll poäng. Varlamov har spelat fyra av lagets fem matcher under säsongen, har en räddnings% på smått otroliga 94.6 och har på sina fyra starter gett Avalanche sju av åtta möjliga poäng. Hur säsongen faller ut är omöjligt att sia om, men Avalanche har fått en perfekt start på säsongen och dom svaren man har velat ha av Varlamov.
Boxplay
Vad ska man säga? Avalanche är rankade etta i ligan av lag som spelat fyra eller fler matcher (bara Tampa har bättre boxplay men dom har spelat två matcher mindre). Avalanches boxplay har smått osannolika 95.7% och då har man ändå ställts mot en hel del bra powerplay-lag som Buffalo med Eichel i spetsen, Flyers med Voracek och Giroux och Calgary med Gaudreau. För att Avalanche ska fortsätta vara ett vinnande lag så krävs det dock bättre disciplin, men boxplay har verkligen varit en bidragande faktor till veckans bra resultat. Man har ett styrspel i sitt BP som nästintill alltid låter motståndarnas skyttar att ta skott mot en målvakt med fri sikt. Bra jobb!
Nieto
Förra året var Nieto en av dom som överraskade mest på undertecknad. I en kedja med Comeau och Söderberg var han en aggressiv spelare med bra fart under skridskorna som var-och varannan natt gjorde ett bra jobb i att stänga ner motståndarnas bästa kedja. Denna säsongen däremot har Nieto varit långtifrån sitt forna jag och många börjar nu vädja till h.coach Bednar att bänka Nieto för yngre förmågor som har mer att ge. Till veckans roadtrip (NYR, Devils, Carolina) så kommer Avalanche lyfta upp en alternativt två stycken spelare från Eagles och jag hoppas Bednar markerar mot Nieto och läkta honom i tisdagens match mot NYR. Förslagsvis kan man spela en tredjekedja med Calvert-Söderberg-Bourque och en fjärdekedja med Dries-Compher-Kamenev. Det finns många olika tänkbara konstellationer, men att ändra på MGM-kedjan är otänkbart och sålänge andrakedjan fortsätter spela bra finns det ingen anledning göra någonting där heller.
Mackinnon
Det går inte att skriva en veckokoll utan att nämna Nathan Mackinnon. När medias ljus ständigt ligger på östkustlagen och Torontos framfart så gasar Mackinnon på i skymundan i ett lag som sällan får dom stora rubrikerna i media. Nathan har på fem matcher gjort sex mål och ett mål i varje match. Nathan är tillsammans med Auston och Connor ligans i särklass bästa spelare, men han får inte i närheten av samma uppmärksamhet. Hans 6-1 mål mot Buffalo i torsdags var ett avslut av en spelare som påminner mer av en konstnär än en hockeyspelare. Fortsätter Nathan i denna stil så kommer Avalanche bli ett slutspelslag, trots att man tillhör den i särklass svåraste divisionen.
Veckans tre bästa spelare (tredjeplats ger en poäng, andraplats två poäng och förstaplats tre poäng)
3. JT Compher
2. Mackinnon
1. Varlamov
Ställning totalt: Girard 3, Varlamov 3, Mackinnon 2, Wilson 2, Compher 1, Söderberg 1.
I förra veckan skrev jag att det vore starkt av Avalanche att ta fyra av sex poäng i mötena mot Columbus, Buffalo och Calgary. Det blev tre vilket får ses som en klart godkänd vecka och Avalanche har inlett året med att ta sju av 10 möjliga poäng, det är väldigt starkt. I veckan drar man till östkusten för matcher mot formsvaga NYR, formstarka Devils och ungdomarna från Carolina. Lyckas Avs ta tre av sex poäng under en svår vecka är iallafall jag väldigt nöjd. Avalanche har spelmässigt mycket mer att ge, det finns en drös av spelare som ännu inte kommit upp i den nivån man bör kunna kräva, då tänker jag självfallet på Landeskog och Barrie, men att då ha sju av 10 poäng är väldigt starkt.
