Reflektioner efter Game 4 mot Detroit
En härlig holmgång mot Detroit slutade dessvärre i förlust, 5-6. Men laget förlorar med flaggan i topp.
Johan Franzén gör 6-5 till Detroit med 46,6 sekunder kvar av matchen. Det är ridå ner för Columbus men det är ett inte mycket att säga om.
Detroit är ett bättre lag i slutspelet än i grundserien. De är tuffa att besegra i grundserien men ingenting i jämförelse mot hur de är i slutspelet. Spelare som Chris Osgood, Brad Stuart och Jiri Hudler lyfter sitt spel flera nivåer. Det är fascinerande när de mer anonyma spelarna i Detroit tar centre stage och visar upp hela sitt register. Detroit är proffs ända ut i fingerspetsarna och det är bara tacka för lektionen vi har fått.
Nattens match var dock annorlunda i det avseendet att Columbus ville avsluta med flaggan i topp. Två gånger tvåmålsunderlägen (1-3 och 3-5) men spelarna ville inte vika ner sig inför hemmapubliken utan stå upp för alla i Nationwide Arena, alla i Columbus, för alla i Ohio och det gjorde dem. Det var en härlig match med mycket intensitet, inspiration och desperation. Tempot var högt och i tredje perioden bjöds det på mer fysiskt spel än vad vi har sett tidigare i serien.
Atmosfären i arenen av elektrisk, spelarna elektrifierades också och klubben visade att de inte är en pushover. De må vara orutinerade och inte ha samma skills men de skulle inte tolerera att förlora ännu en match på grund av att deras arbetsinsats skulle vara sämre än Detroits. Det är någonting som lagkaptenen Rick Nash också hävdar: -"Det hade varit oacceptabelt att förlora stort igen. Vi höll i hela vägen. Det betydde något för fansen då det inte fanns en enda av dem som satt ner under matchen. De förde oss framåt och vi ville belöna dem med vårt spel".
Fansen var speciellt viktiga efter att Columbus hade hämtat in 1-3 till 3-3 bara för att se sju minuter av andra perioden resultera i 3-5. Många spelare hade varit uppgivna och trötta i ett sådant skede men fansen gav laget liv och energi. Det var mycket hejarop och ljudåskor - de visste att laget kunde vända det här. Tränare Ken Hitchcock fortsatte: -"Jag var riktigt stolt över fansen. De var fantastiska även när vi låg under. De tog oss tillbaka in i matchen".
Det var hårt att förlora med 5-6 med 46,6 sekunder kvar. Dessutom på en utvisning som många gånger kan anses tveksam men som var korrekt. Columbus hade för många spelare på isen och det ska bestraffas. Det är trist att det avgörs på det viset men samtidigt symptomatiskt för vad Columbus måste lära sig - det är den enda vägen att vandra.
Så vad tog vi med oss från den här matchen:
- Steve Mason hade ingen bra dag under de första 40 minuterna. Några av målen hade Mason tidigare under säsongen tagit. Med det hävdar jag inte att de var målvaktstavlor men han var inte i sitt livs slag i natt.
- R.J. Umberger är en klasspelare när det är slutspel. Tre mål har han gjort och arbetat fantastiskt. Har varit en av de spelare som har stått upp bäst för Columbus i denna serie.
- Columbus powerplay connectade två gånger av två möjliga. Synd bara att Detroit hade tre mål på sex tillfällen.
- Kris Russell coast-to-coast åkning när han gjorde reduceringen till 4-5 var fantastiskt att skåda. Russell är en underbar spelare vid de tillfällena och förhoppningsvis lyfter han sin nivå nästa år.
- Derek Dorsett var bra igen. Hans arbetsinsats och gedigna tvåvägsspel har garanterat honom en plats i laget för nästa säsong. Han var inte rädd för mästarna och spelade sitt spel.
Så det slutade inte som jag hade hoppats. Men sista match var dock ett gott betyg hur långt den här klubben har kommit under general manager Scott Howson och tränare Hitchcock. Laget viker inte ner sig och arbetar sig in i matcherna. Det är inte alltid vackert att se på men det är alltid 100% vilja att göra bättre. Förhoppningsvis har detta också raderat bort stämpeln som NHL:s mest skrattretande organisation och vi tar nya tag nästa år.
Jag låter Hitchcock summera slutspelsäventyret: -"Vi tog oss till slutspelet för att vi kämpar, inte för att vi har mest talang. Vi spelade på rätt sätt och vi var framgångsrika på grund av det. Spelarna köpte vårt system. Vi fick kämpa till max för att ta oss till slutspel och det skadade oss i slutspelet. Vi visste att vi behövde över 90 poäng och det har inneburit att vi har spelat som om det vore slutspel i tre månader. Varje år är annorlunda och varje år är nytt. Vi kommer vara bättre på pappret då våra unga spelare har växt till sig. Vi kommer börja från början som många lag. Vi har en grund att stå på och vi kommer gå vidare utifrån den".
Det var roligt att vara med så länge det varade i detta slutspel men Detroit var bättre - mycket bättre. Men den stora bedriften var att vi hittade in i slutspelet och fick erfarenhet. Vi kommer bli bättre och jag ser redan fram emot nästa säsong - det kommer bli stort!
Så tack Blue Jackets och lycka till Red Wings!
