Analys: Detroits affärer kring deadline
Ok, lite sent, men här kommer i alla fall en analys av de bytesaffärer som Detroits GM Ken Holland genomförde i samband med trading deadline i tisdags.
Dagen innan bytesstoppet gjorde Holland en affär med Chicago. Han skickade fjolårssuccén Jason Williams till Chicago Blackhawks i utbyte mot Kyle Calder. Williams var som sagt något av en sensation ifjol. Han inledde säsongen strålande och knaprade till slut ihop 58 poäng på 80 matcher. I år har han inte varit lika lyckosam. Red Wings tränare Mike Babcock har till och med placerat honom på läktaren för att få honom att vakna till liv. 26 poäng på 58 matcher blev det för Williams innan flytten till Chicago.
Kyle Calder hade ett kanonår ifjol. I Blackhawks-dressen mäktade han med 59 poäng på 79 matcher, och han har de senaste fyra åren varit stabil mellan 40-60 poäng. Men han likt Williams floppat i år. Han byttes bort till Philadelphia Flyers i somras (mot Michal Handzus) och hade höga förväntningar på säsongen. Men allt gick fel. Flyers visade sig vara ett strykgäng av rang och Calder hade förbaskat svårt att hitta nätmaskorna. Nio mål på 59 matcher och -31 säger det mesta.
Jag tycker affären är lite svårmotiverad. Visst, Calder har större kapacitet än Williams, men hans kontrakt går ut i sommar och kan välja vilken klubb han vill. Chicago har varit ute efter Williams i ett års tid, och nog kunde Holland ha fått åtminstone ett draftval utöver Calder. Calder måste producera i slutspelet om affären ska gå med vinst för Detroit.
Kan Red Wings förlänga kontraktet med Calder i sommar (och då helst för lite mindre än de 2,95 miljoner dollar han tjänar i år) kan det bli succé. Jag kommer dock att sakna Williams tunga skott från blå i Power Play.
Betyg på affären: En tvåa.
Så den andra affären. Todd Bertuzzi reades in från Florida Panthers, där han endast gjorde sju matcher innan han opererade ryggen. Han är fortfarande några veckor ifrån att kunna börja spela matcher. Red Wings gav upp rättigheterna till Shawn Mattias och två draftval som bestäms av diverse faktorer. Den här affären gillar jag!
Det är en chansning, absolut. Bertuzzi har inte spelat sedan november och han har inte varit en topp-fem-forward på flera år. Men, och det är ett stort men, kommer han tillbaka i tid till slutspelet fyller han ett stort tomhål i Red Wings-truppen. Efter Brendan Shanahans flykt till Manhattan i somras har Red Wings inte haft en tuff power forward. Nu har de det. Ja, om Bertuzzi blir frisk det vill säga.
Affären är otroligt smart. Holland kan mycket väl bli geniförklarad för den. Han ger upp ett framtidslöfte (Mattias) som inte var rankad bland de fem bästa i Red Wings system. Han ger upp ett draftval (första-, andra- eller tredjerundeval beroende på hur bra Bertuzzi spelar och hur bra det går för Detroit i slutspelet) och eventuellt ytterligare ett draftval (i andrarundan 2008) om Detroit skriver nytt kontrakt med Bertuzzi i sommar. Det är lysande.
En plump i protokollet för Bertuzzi är dock hans slutspelsmeriter. Sex mål på 24 matcher imponerar inte.
Betyg på affären: En stark fyra.
Om ni undrar (precis som jag gjorde när jag skrev ovanstående artikel) hur Red Wings får in dessa två spelare under lönetaket, har min gode kollega Stephan Persson en utmärkt förklaring. Så här skrev han i ett mail till mig:
"Lönetaket räknas i veckor eller dagar. Calders lön blir med andra ord 0,647 milj och Bertuzzi ca 1,1 milj. Övrig lön är redan betald.
Red Wings hade före traderna 42199 som träff mot lönetaket med en gräns på 44 miljoner. dvs man hade 1,8 miljoner kvar att röra sig med. Man tradade Williams och blev av med 0,351 i lön och fick Calder med 0,647. Vilket ledde till 0,296 extra i lön med facit i handen..
Innan Bertuzzi kom, men med Calder i laget hade man en träff mot lönetaket på 42495, dvs 1,5 kvar att trada för på deadline. Bertuzzi med ca 1,1 var alltså inget problem att ta upp."
Nu vet vi det!
