Jakten på wild card tätnar - Pettersson hittar formen igen
Vancouver fortsätter att kämpa kring wild card-strecket med blandad framgång. Senaste förlusten sätter käppar i hjulet i jakten på den sista platsen och det kommer krävas en hel del av Quinn Hughes och hans mannar för att ta sig över mållinjen.
Resultat:
Vancouver - Montreal 2-4
Calgary - Vancouver 4-3 (ÖT)
Vancouver - Chicago 6-2
Vancouver - Utah 1-3
Det var ett ypperligt tillfälle för Canucks att ta sitt öde i egna händer men det har tyvärr varit för ojämna prestationer och man har inte kunnat hantera vissa av sina motståndare. I de två förlusterna som de åkt blev det uppenbart att lag med fart är ett stort problem. Detta är något som jag har svårt att se en lösning på denna säsong så det blir något de behöver adressera under sommaren, det skulle givetvis hjälpa om de slutade slarva i mittzon men speed är något som den här truppen verkligen behöver mer av.
En skillnad i positiv bemärkelse är att spelet överlag ser bättre ut och laget verkar vara i mer harmoni än innan trade deadline. Dessutom har Elias Pettersson (EP40) kommit igång bra och börja bidra med både mål och assist på regelbunden basis, 6 poäng på de 4 senaste (3 mål, 3 assist) och det finns en helt annan energi i hans spel vilket jag kommer att återkomma till senare.
Summering av matcherna:
Vancouver - Montreal
En match där många inklusive mig själv förväntade sig att Canucks skulle göra mer match av det hela. Visserligen har Montreal varit i gott slag på sistone men inte en omöjlig uppgift och med tanke på vilket läge laget befinner sig i är det en match man bör ta poäng i.
Trots höga förhoppningar misslyckas man med att vinna och blir frånåkta i första perioden där Montreal tar kommando och inleder målskyttet redan efter 1 minut via Suzuki. Inte alltför långt efter utökade Slafkovsky ledningen till 2-0. Båda målen kom till på liknande sätt där Canucks förlorade sina dueller och Montreal kan ställa om kvickt.
I andra perioden är det en liknande historia där Canucks slarvar med pucken i mittzon och Suzuki får tag i pucken och kan servera Caufield som gör 3-0. Det ska tilläggas att Canucks inte gör en särskilt dålig period men man blir straffad på sina misstag och lyckas inte sätta tillräcklig press.
I tredje perioden infinner sig lite hopp tidigt då Filip Hronek kan reducera till 3-1 från blå. Några minuter senare kröp Canucks närmare då EP40 prickade in 3-2 i powerplay, ett typ av mål som vi har varit vana att se av honom tidigare säsonger så det känns positivt att börja se honom återvända till sitt gamla jag. Tyvärr lyckades man inte komma närmare och Matheson i Montreal kunde fastställa slutresultatet 4-2 i öppen kasse.
Calgary - Vancouver
Efter förlusten mot Montreal var det bara att hoppa på första bästa plan till Calgary, med tanke på resultatet tidigare kväll blev detta möte ännu viktigare och det blev en match av slutspelskaraktär. Redan efter någon minut i första perioden delade Elias Pettersson (EP25) ut en redig bröstvärmare på Kadri i mittzon, detta gjorde Zary i Calgary upprörd och han svarade direkt genom att dela ut en riktigt ful armbåge i huvudtrakten på EP25 som fick utgå. En väldigt onödig tackling som senare blev bestraffad med två matchers avstängning, ett lite milt straff i min bok.
Efter Zarys utspel kändes det lite extra skönt att Pius Suter kunde skicka in 1-0 och ge Canucks ledningen. Den blev tyvärr inte långvarig då Kadri kunde kvittera till 1-1 några minuter senare.
I andra perioden fortsatte kampen och Canucks kunde återta ledningen i powerplay via Jake DeBrusk. Man skulle få chansen att utöka ledningen ytterligare i ytterligare ett powerplay, istället slarvar man med pucken i uppspelsfasen och Huberdeau kan kvittera. Detta gav Calgary massa energi och kort därefter kunde samme Huberdeau ta tillvara på ett powerplay och skicka in 3-2 till hemmalaget.
Efter en tung avslutning på andra perioden kändes det lite som ridå för Canucks i tredje, vi har sett många matcher av detta slag tidigare och det är sällan som man orkat kriga sig tillbaka in i matcherna. Men surskallar som mig skulle bli motbevisade då Canucks tryckte på rejält för att komma in i matchen igen och till slut lyckades EP40 skicka in kvitteringen efter att Dustin Wolf släppt en retur i gapet.
Matchen fortsatte till övertid men utan ett avgörande så matchen fick tillslut avgöras på straffar där EP40 och Conor Garland kunde se till att extrapoängen hamnade i Vancouver. En väldigt viktig seger på många plan och firandet när Garland avgjorde visade sitt tydliga språk.
Vancouver - Chicago
En match som Canucks spåddes vinna och gjorde det med råge. Vancouver-sonen Connor Bedard och hans Chicago har inte varit någon solskenshistoria denna säsong och det är tydligt att de är ett lag som håller på att bygga om.
Med det sagt så måste man fortfarande slå motståndet som står inför en och Canucks såg till att visa sig från sin bästa sida i stora delar av matchen. Quinn Hughes inledde målskyttet i slutet av första perioden och bara sekunder efteråt kunde Tyler Myers utöka till 2-0. Bra utdelning från blå och i andra perioden skulle Conor Garland göra 3-0 och sätta Canucks i förarsätet för resten av matchen. Vlasic lyckades reducera till 3-1 för gästerna innan periodens slut.
Den sena reduceringen påverkade inte Canucks nämnvärt då EP40 drog till med en riktig rackarrökare som inte domaren hann uppfatta så spelet gick vidare och Höglander gjorde mål sekunder senare. En stökig situation där Höglander fick gå lottlös men han verkade lika glad för det. Kaiser skulle reducera till 4-2 kort efter men hemmalaget gav inte med sig och fortsatte stänka in mål. Nils Åman och Pius Suter gjorde mål med 8 sekunders mellanrum och slutresultatet 6-2 fastställdes.
Slutresultatet fick en något bitter eftersmak då Filip Chytil åkte på en otäck smäll mot huvudet efter en tackling in i sargen av den tidigare Canucks spelaren Jason Dickinson. Riktigt onödig och fult särskilt med tanke på att matchen i princip var avgjord, det hela blir inte bättre av att Chytil har en historia av hjärnskakningar sedan tidigare och när han hade det svårt att ta sig av isen kändes det inte bra alls. Det blev ingen bestraffning på isen för tilltaget och inte heller i efterhand vilket säger en hel del om NHLs disciplinnämnd men det är en diskussion för en annan gång.
Vancouver - Utah
Missade denna match i förra veckans spelschema på grund av bristande kalenderkunskaper och jag kunde inte ana hur viktig just denna match skulle bli för Canucks framtida förhoppingar. Lite överdrivet kanske då det inte är en helt avgörande match men med en vinst hade man satt sig i förarsätet och med tanke på kommande matcher hade det varit fördelaktigt att komma in med tre raka vinster i bagaget.
Problemen som man såg mot Montreal uppenbarade sig igen mot Utah som har många unga och snabba spelare. Det märktes också att det var den fjärde matchen på sex dagar för Canucks del. Ingen ursäkt, men kanske en anledning till att energin inte fanns med hela matchen.
Första perioden var lite av ett ställningskrig där Utah förde spelet något mer och störde Canucks i deras försök att sätta upp spel i offensiv zon. Första målet skulle inte komma förrän i andra perioden när Hughes skickade in 1-0 från blå i powerplay. Efter det blev det inte roligare för Canucks, Stenlund kvitterade i mitten på andra och sedan var det tillknäppt.
I tredje kunde Cooley ge Utah ledningen efter en lite märklig retur från Lankinen. Efter det fanns det inte någon energi att kämpa sig tillbaka och Keller kunde sätta slutresultatet 3-1 i öppen kasse.
Resultatet till trots så sitter Canucks fortfarande på den sista wild-card platsen (73 poäng) men Calgary har två mindre spelade matcher och ligger bara två poäng efter (71). Aldrig fördelaktigt att inte kunna styra sitt öde och Calgary kan mycket väl vinna några matcher och gå om.
Pettersson tillbaka i form
Det har varit mycket diskussioner om EP40s sviktande form och brist på offensiv produktion. Inte helt obefogat då han har höga förväntningar på sig med tanke på sitt kontrakt och hur vi sett honom prestera tidigare.
Den senaste veckan har han verkligen steppat upp och hans närvaro på isen är betydligt mer påtaglig än tidigare. För det är inte bara i poängväg som hans spel ser bättre ut utan han känns mer involverad över hela isen. Stundtals under säsongen har han stått för riktigt solida defensiva insatser men det är kontinuiteten som varit problemet. Senaste matcherna känns han betydligt mer påkopplad och är inte rädd för att vara delaktig framför mål eller nere i sarghörnen.
Elefanten i rummet har dock varit hans ovilja att skjuta, stundtals oerhört frustrerande då han har en riktig bössa som många målvakter gärna undviker. Det har varit spekulationer om det är någon skada som varit orsaken till att han dragit sig för att ta skott men det verkar mest varit en fråga om självförtroende.
Spelglädjen ser också ut att vara tillbaka och han visar lite mer känslor på isen vilket är kul att se. Det känns som att vändningen kom efter han pratade med media och bad om ursäkt för sitt tidigare utspel. Han var ärlig och öppen med att han inte är nöjd med sitt spel för tillfället och tog på sig mer ansvar för att bli bättre. Det stillade vågorna på vattnet något och skiftade fokus mer åt prestationerna på isen än spelaren utanför vilket kan vara nyttigt i sådana lägen. Om Canucks ska ha någon chans att göra ett eko i ett slutspel behöver han vara en av lagets ledande spelare.
Kommande matcher:
19/03 Vancouver - Winnipeg
21/03 St Louis - Vancouver
22/03 New York Rangers - Vancouver
Ett schema som ger mig lite magknip på förhand där Hughes och co inte har mycket mer val än att gå in och vinna. Rick Tocchet har varit inne på att det är slutspelshockey som gäller nu och till viss del syns det på isen. Många fler steppar upp men det krävs ytterligare en växel om man ska komma tillbaka med 6 poäng i bagaget.
Det blir ett bra test att möta Winnipeg då de blir det förmodade motståndet om Canucks lyckas ta sig till slutspel. Nu är jag inte särskilt hoppfull inför det mötet då Jets ALLTID vinner över Vancouver men med lite desperation och gnugg är det kanske möjligt att skrälla.
Matchen mot St Louis blir lite av en rysare då de också är med och slåss om slutspelsplats i västra konferensen. Dessutom är de i storform och Binnington är en bjässe i målet så det blir en svår nöt att knäcka.
Matchen mot Rangers blir en lunchföreställning för publiken i Madison Square Garden vilket innebär att vi i Sverige kan se matchen kl 18 vilket känns lite extra festligt. En extra krydda till matchen är att laget återförenas med J.T. Miller, inte helt oväntat om det blir en och annan gliring mellan bänkarna vilket kan bjuda in till god underhållning för åskådarna.
TV: Utah besegrade Vancouver – Kevin Stenlund målskytt
