En titt på de egna talangleden inför draften – Del I
Att drafta färdiga NHL-spelare som kan gå direkt in i laget är en lyx som sällan finns tillgänglig för ett lag som Detroit. Red Wings förmåga att hitta talanger sent i draften är dock väldokumenterad vid det här laget och förhopningsvis kan detta även ske vid årets NHL Entry Draft.
I och med lagets framgångar sedan början av 90-talet draftar man sällan eller aldrig bland de första 20 lagen. Sedan man tog Keith Primeau som nummer 3 totalt 1990 och Martin Lapointe året efter som nummer 10 har Detroit endast fått välja bland de 20 första lagen en enda gång (!). Då krävdes det en hel säsongs lockoutande och lottning inför draften för att Detroit skulle få chansen att välja Jakub Kindl på plats nummer 19.
Man får alltså mer eller mindre oftast nöja sig med att drafta spelare som på sikt kan ta sig till NHL.
Av just den anledningen känns det därför meningslöst att titta på Detroits nuvarande laguppställning för att kunna avgöra hur Ken Holand, Jim Nill och resten att Red Wings-organisationen bör agera kommande lördag i Scotiabank Place i Ottawa, Ontario.
Inför draften den 20:e juni passar väl dock inget bättre än en titt på Red Wings nuvarande talangpool för att kunna utröna vad man bör göra i draften och vilka spelartyper man bör leta lite extra efter.
Detta kommer SvenskaFans Detroit-redaktion därför att göra i tre delar. Här nedanför presenteras nu den första delen med fokus på lagets mest talangfulla målvakter och backar, ordnade i bokstavsordning.
16 Juni: Målvakter och Backar
18 Juni: Forwards och Centrar
Jonathan Ericsson, 24, back
Stenhård konkurrens på backsidan är egentligen det enda som gör att Red Wings kanske allra största talang fortfarande spelar i Grand Rapids och inte i Detroit. Något som lär fortsätta även över nästa säsong då Ericsson fortfarande innehar vad som kallas ”waiver exempt-status”. Detta innebär att Detroit kan skicka spelaren mellan NHL och AHL helt fritt utan att han först ska behöva sättas upp på waiver-listan som innebär att man riskerar att förlora honom till något annat lag.
Jonathan Ericsson beskrivs fortfarande som ett ”projekt” i NHL kretsar. Med det menar man allt som oftast att spelaren har stor potential men att det är många sidor av hans spel som måste förbättras innan han kan förväntas etablera sig på allra högsta nivå. Så även i Ericssons fall. Han har egentligen alla de attribut som en storspelare gärna ska ha – storlek, rörlighet, styrka, tuffhet, bra handleder, läser spelet bra och så vidare – och behöver nu efter två väldigt framgångsrika säsonger i AHL egentligen bara se till att han fortsätter att slipa sina färdigheter så lär han väldigt snart få chansen att etablera sig på blålinjen hos NHL:s mesta svensklag.
Detroits egen Head Coach Mike Babcock sa så sent som i maj i år till USA Today att ”vi har en kille som heter Ericsson, och jag kan knappt förstå att vi inte har med honom i laguppställningen. Han kommer att bli en stjärna i den här ligan”. Så mycket mer behöver väl knappast sägas om svenskens potential.
Jimmy Howard, 24, målvakt
Red Wings tilltänkta förstemålvakt Jimmy Howard ser ut att till hösten få chansen att etablera sig på allvar i Detroit i och med Dominiks Hasek pensionering.
Även om legenden Hasek inte hade valt att lägga spaden på hyllan så hade Howard troligtvis blivit back-up till Chris Osgood då man nu i Detroit-ledningen känner att det är dags att ge Howard chansen att äntligen lyckas på NHL-nivån efter många års tålmodig väntan.
Howard har de senaste åren varit en av AHL:s allra bästa målvakter – två av sina tre säsonger i ligan har han spelat i all star-matchen – och många inom organisationen anser att man nu till hösten bör ge den New York-födde 24-åringen chansen att på allvar etablera sig mellan stolparna i Detroit.
Han kommer dock att ha en hel del press på sig redan under sin rookie säsong. Chris Osgood – som ändå lär starta säsongen som förstemålvakt – förväntas bara orka spela runt 50 matcher under grundserien, vilket betyder att Howard ändå kommer att behöva vara redo för mer än att bara öppna båsdörren i Detroit.
Skulle inte Howard lyckas så har det redan börjat gå rykten om att Detroit kommer att ta upp jakten på Buffalos Ryan Miller då dennes kontrakt går ut till nästa sommar. Miller är både född i och spelade sin college-hockey i Michigan och detta har redan fått vissa ryktesspridare att placera Miller i rött och vitt till nästa säsong.
Jakub Kindl, 21, back
Den högst draftade spelaren (nummer 19 totalt i draften 2005) av alla Detroits talanger är 21-årige Kindl som ser ut att kunna bli en mycket stabil top-4 back i framtiden.
Kindl besitter stora kvaliteter i båda ändar av isen, även om säsongen som gick visade att han fortfarande har mycket att lära på de mindre rinkarna. Efter att ha varit en av Ontario Hockey Leagues bästa backar under sina tre juniorsäsonger med Kitchener Rangers, blev första säsongen i AHL väldigt jobbig för Kindl och hans defensiva svagheter exponerades gång på gång, match efter match. I vintras hade han bland annat bara tre spelare efter sig i AHL:s plus/minus-liga av ligans totalt 917 spelare (borträknat ligans målvakter givetvis).
Kindl anses dock fortfarande vara en av Red Wings allra mest talangfulla spelare och man hoppas inom organisationen fortfarande att han ska kunna utvecklas till en fullt duglig top-4 back i framtiden. Får han några år på sig att jobba på sina brister i AHL finns det utan tvekan stora möjligheter för den unge tjecken att få ut sin fulla potential och visa ishockeyvärlden vad han är kapabel att prestera på den allra högsta nivån.
Daniel Larsson, 22, målvakt
Djurgårdens Daniel Larsson hade en minst sagt framgångsrik säsong 07-08 som kröntes med att han inte bara blev årets rookie utan även årets målvakt i den Svenska Elitserien.
Efter att ha skrivit på ett ingångskontrakt med Detroit i mitten av maj bestämde sig Larsson för att direkt ta steget över till Nordamerika till hösten för att försöka ta en plats i Detroit alternativt Grand Rapids.
Även om det kan verka vara ett eller ett par år för tidigt för Larsson att göra detta finns det också väldigt mycket logik bakom valet. När Hasek nu lägger klubban på hyllan ser det ut som att Detroit tänker ge redan nämnde Jimmy Howard chansen att etablera sig i Detroit. Lyckas han med detta finns det en chans att det skulle bli mer eller mindre omöjligt för Larsson att försöka utkonkurrera Howard när svensken slutligen tar steget över om ett par år. Om Howard istället misslyckas finns Larsson nära till hands i Grand Rapids som ersättare till att kanske först och främst vakta båsdörren i Detroit.
Dessutom finns det egentligen inget som säger att Larsson inte kan utvecklas lika bra som förstemålvakt i AHL som han hade gjort i Elitserien då det kan ta europeiska målvakter något längre tid att vänja sig vid nordamerikansk hockey jämfört med den tid det tar för utespelare.
Logan Pyett, 20, back
Pyett ser ut att kunna bli ännu en “late round steal” för Detroit som tingade den spelskicklige backen i den sjunde rundan i draften 2006 som nummer 216 totalt.
Pyett missade precis uttagningarna till Kanadas JVM-lag i vintras men bara det faktum att Detroits unge backtalang ens var påtänkt och länge hade chansen att ta sig in i laget, visar ändå att en framtid i NHL inte känns allt för avlägsen.
Pyetts styrkor är helt klart hans skridskoåkning och offensiva förmågor. Han gör även relativt få misstag med pucken och hans enda egentliga svaghet är hans storlek (Pyett är cirka 180 cm. lång) som ibland kan göra det svårt för honom att hantera stora motståndarforwards, även om Red Wings assistent GM Jim Nill så sent som i januari 2007 sa att Pyett var ”ovanligt stark för sin storlek”.
Lär behöva en eller ett par säsonger till i AHL innan han kan vara med och på allvar utmana om en plats hos Red Wings.
Kyle Quincey, 22, back
Ser ut att kunna bli en mycket pålitlig defensiv back i tredje backpar, förhoppningsvis redan till kommande säsong.
Säsong som gick var Quincey’s sista med så kallad ”waiver exempt-status” – se Jonathan Ericsson för närmare förklaring av begreppet – och han förväntas därför få chansen att slåss om en ordinarie plats i Red Wings laguppställning.
Med sin 188 cm långa och 97 kilo tunga kropp gör Quincey en hel del skada och är urtypen för en bra defensiv back. Stark i sarghörnen, bra 1-mot-1 och bra på att döda utvisningar. Han har även en väldigt stark arbetsmoral – något som får anses nödvändigt för att lyckas under tuffe Mike Babcock – och ställer dessutom alltid upp för fysiskt sämre lämpade lagkamrater när det hettar till på isen.
Spelar oftast som allra bäst tillsammans med en mer spelskicklig back bredvid sig så att han kan koncentrera sig på att spela fysiskt och inte behöver sköta uppspelen, även om han inte är direkt dålig på den biten heller.
Brendan Smith, 19, back
Förra årets val i första rundan – som nummer 27 totalt – Brendan Smith är en puckförande, skridskostark back med kvaliteter som bör kunna göra honom till en pålitlig power play-back på NHL-nivå i framtiden.
Smith är kanske till och med den av Detroits backtalanger med allra mest offensiv potential och Jim Nill (Red Wings assistent GM) jämförde direkt efter draften förra året Smith med en viss Niklas Kronwall vid samma ålder.
Smith behöver fylla ut sin 185 centimeter långa kropp med lite mer muskler och lära sig att minimera misstagen och chanstagandet innan han kan vara med och utmana om en plats i Red Wings-laguppställning på allvar.
Med så pass många spelskickliga backar i Detroit och bland talangerna så kan Smith mycket väl komma att användas som bete i en eventuell trade framöver. Hans höga draftpoition gör honom lite extra intressant för andra klubbar samtidigt som det faktum att han kanske är den backtalang i organisationen som har längst väg att vandra innan han är klar för NHL-spel kan göra det lite lättare för Detroit att släppa honom om det skulle finnas en efterfrågan. Mycket kan dock hända i Smiths utveckling som kan förändra läget helt och hållet.
Kommentar om målvakts- och backtalangerna överlag
På målvaktssidan ser det ganska lovande ut med två burväktare som båda har potential att vakta kassen i Detroit i en inte alltför avlägsen framtid. Det ska redan till hösten bli väldigt intressant att se hur både Jimmy Howard och Daniel Larsson far när det nu blir betydligt lättare för Ken Holland & Co. att jämnföra sina två målvaktstalanger. Förhoppningsvis kommer i alla fall någon av de två att visa att man har det som krävs för att vara förstemålvakt i världens bästa liga.
På backsidan ser det ännu lite bättre ut. Alla de fem backar som har nämnts i denna artikel bör ha en mycket bra chans att en dag spela och förhoppningsvis också etablera sig på NHL-nivå. Om man sedan ser till att spelare som Brett Lebda, Derek Meech, Niklas Kronwall och förhoppningsvis även Brad Stuart – om man nu lyckas få Kronwalls nya radarpartner signerad innan 1:a Juli – alla bör kunna ha en lång framtid för sig i Red Wings-organisationen så ser läget onekligen mycket bra ut.
Jonathan Ericsson och Jakub Kindl ser väl just nu ut som de två mest talangfulla spelarna på backsidan och har båda väldigt stor potential att inom i alla fall en två-årsperiod slå sig in i laget på allvar. Alla fem nämnda talanger kan dock förhoppningsvis få chansen att vissa upp sina färdigheter i Detroits röda dress.
Den största svagheten bland lagets talangfulla backar och målvakter är precis densamma som genomsyrar egentligen alla talanger inom organisationen: Det finns en klar av saknad av så kallade ”bluechippers”. Alltså spelare som helt säkert kommer att bli stjärnspelare i ligan. Det finns helt enkelt ingen Carey Price eller Erik Johnson eller Kyle Turris.
Det ska dock inte behöva vara något större problem om Detroit fortsätter att vara ett av ligans mest framgångsrika lag på att slussa in spelare i ligan och se till att de får ut så mycket som möjligt av sin potential.
---
Källor:
http://www.redwingscentral.com
http://www.hockeysfuture.com
http://www.nhl.com
