Så ska Detroit behålla Franzén OCH Hossa
När Detroit under sommaren skrev kontrakt med den mest eftertraktade av alla tillgängliga free agents, Marian Hossa, sa de allra flesta att slovaken var en ett-års-rental som skulle lämna laget kommande silly season. Efter att ha passat in i laget som handen gör i handsken så är detta inte längre lika säkert.
Efter att båda parterna (Red Wings och Hossa) ända sedan slovakens ankomst i somras ständigt uttryckt hur bra man trivts med varandra så jobbar man nu febrilt på att hitta en lösning som gör att man kan fortsätta sitt samarbete utöver nästa säsong också.
De senaste veckorna har lagets general manager Ken Holland sagt saker som att man kan behålla både Hossa och svenske stjärnan Johan Franzén men att andra spelare då kommer att offras och att han inte är helt säker på att detta är det bästa för laget.
Hur ska då ett Red Wings som redan ligger väldigt nära lönetaket ha råd med sina båda forwardsstjärnor och samtidigt kunna fylla ut övriga platser i laget? Detta är något som vi kommer att gå igenom i denna artikel.
För att göra detta börjar vi med att gå igenom de spelare som just nu utgör laget.
Först har vi den grupp spelare som får räknas vara lika bra eller bättre än båda Franzén och Hossa och som det därför inte skulle vara särskilt vettigt att byta bort för att kunna behålla någon av de nämnda spelarna.
Dessa är Pavel Datsyuk Nicklas Lidström, Henrik Zetterberg och Brian Rafalski. Två av dessa (Datsyuk, och Lidström) har dessutom varsin No Movement Clause inskriven i sina kontrakt och en (Rafalski) har en No Trade Clause, så det kanske inte ens skulle vara möjligt at göra sig av med någon av dess, även om klubben nu skulle vilja.
Sen har vi en grupp spelare som tjänar för lite (alla tjänar under $1.6 miljoner/år i snitt) för att det skulle göra någon skillnad rent lönemässigt av att göra sig av med dem, eftersom man sedan ändå skulle behöva hitta ersättare. Dessa är framförallt Kris Draper, Kirk Maltby, Andreas Lilja, Chris Osgood, Brett Lebda och Derek Meech.
Här skulle man även kunna räkna in Jonathan Ericsson, Darren Helm och Ville Leino som alla från och med nästa säsong med allra störst sannolikhet kommer att inneha varsin ordinarie plats i laguppställningen. Leino kommer visserligen att behöva ett nytt kontrakt efter denna säsong, men det ses mest som en formalitet och finländaren kan nog räkna med en lön någonstans runt de $875,00 som han tjänade denna säsong. Troligtvis kommer även Jimmy Howard att få en roster-plats kommande säsong, och om inte han så en annan back up-målvakt med en liknande lön.
Någonstans mellan dessa två grupper hittar vi Niklas Kronwall och Tomas Holmström som är två spelare som man realistiskt sett skulle kunna byta bort för att skapa lite utrymme under lönetaket. Detta känns dock inte särskilt sannolikt eftersom dessa båda herrar kan betecknas som lagets ”kap” då de sitter på för laget väldigt fördelaktiga kontrakt.
Om man nu räknar ihop en lönekostnad för dessa 16 spelare (Howard inräknad) så landar man på drygt $41 miljoner ($40,841,110), något som alltså är ca $16 miljoner under det nuvarande lönetaket (som vid det här laget fortfarande är det enda som vi har att utgå ifrån).
Utöver dessa så har vi de spelare som sitter på utgående kontrakt, nämligen Mikael Samuelsson, Johan Franzén, Marian Hossa, Chris Chelios, Tomas Kopecky och Ty Conklin.
Det betyder att de spelare som man skulle kunna flytta på för att skapa löneutrymme är Valtteri Filppula, Jiri Hudler, Dan Cleary och Brad Stuart. Hudler sitter visserligen även han på ett utgående kontrakt, men är restricted free agent och kommer därmed inte att lämna laget gratis.
Det första problemet man stöter på är att de två sistnämnda spelarna sitter på varsin No Trade Clause som alltså inte innebär att de är omöjliga att byta bort, men dock att de alltså har rätt att hindra ett klubbyte om de så skulle vilja.
Att spekulera i vad Franzén och Hossa skulle kunna få för lön i Detroit är väldigt knepigt, men att döma av vad de flesta journalister och bloggare som bevakar laget tror så kan man anta att Franzén skulle kunna landa någonstans runt $4 miljoner/år och Hossa på $6,5 miljoner/år. Dessa siffror är alltså givetvis inte skrivna i sten, men för diskussionens skull så kommer vi att utgå ifrån dessa siffror.
Båda två skulle kunna få betydligt mer på den öppna marknaden, men de har också vid upprepade tillfällen bedyrat att de är villiga att tjäna mindre, en så kallad "Hometown discount", för att få stanna i Detroit.
Med dessa $10,5 miljoner inräknade så är vi snabbt uppe i över $51 miljoner totalt med fyra roster-platser fortfarande kvar att fylla.
Man inser då ganska snabbt att man endast kan få in en av Filppula, Cleary, Stuart och Hudler, som alla tjänar - eller beräknas tjäna i Hudlers fall - mellan $2,8-4 miljoner/år, under lönetaket om man nu skulle skriva kontrakt med både Franzén och Hossa. Det var alltså det här som Holland syftade på när han sa att för att behålla båda stjärnorna så skulle man få offra andra delar av laget.
Cleary och Stuarts klausuler krånglar till saker och ting ytterligare eftersom de hindrar Holland från att göra precis som han vill, ger honom färre alternativ att lösa situationen och kanske rent av gör det omöjligt. Att köpa ut något av dessa kontrakt är heller inte aktuellt eftersom den cap hiten ändå skulle bli för hög för att kunna hantera, det måste alltså till ett byte så att man blir av med något av - eller båda - kontrakten helt och hållet.
Att just Stuart skulle kunna vara villig att acceptera en trade är av yttersta vikt eftersom man kan anta att Holland inte skulle vara särskilt sugen på att tvingas byta bort tre duktiga, poäng- producerande forwards (Filppula, Hudler, Cleary), något som kraftigt skulle rubba balansen i laget. Särskilt inte som man kommer att ha en så pass stor backtalang som Jonathan Ericsson i laget nästa säsong som redan hunnit visa att han är värd top-4 minuter i fortsättningen.
Om man istället väljer att släppa iväg Hossa så finns det istället en chans att man skulle kunna behålla Franzén, Stuart, Kopecky och två av Hudler, Cleary, Filppula (detta är givetvis beroende av vad som händer med lönetaket nästa säsong samt vilken siffra som Franzén, Hudler och Kopecky kommer att kräva i lönekuvertet).
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det inte är omöjligt för Red Wings att behålla både Franzén och Hossa även efter pågående säsong, men att det ser väldigt, väldigt svårt ut. Det handlar alltså kanske mer än något annat om att Ken Holland behöver göra ett val om vad han tror är bäst för sitt lag; att behålla en superstjärna som Hossa och därmed offra en del av den bredd som är en viktig del i lagets framgångar, eller vice versa.
Holland har ju i och för sig redan tidigare gjort sig känd för att kunna trolla med lönetaket, men för att lösa detta "dilemma" så lär han få plocka fram den stora trollerilådan.
Avslutningsvis så kan man ju ändå bara konstatera att det är väldigt angenäma "problem" som Holland kommer att få ägna de nästkommande tre månaderna åt.
"Problem" som samtliga 29 andra general managers gladeligen skulle ligga sömnlösa över.
---
Lagets tre återstående free agents - Samuelsson, Chelios och Conklin - ser alla ut att få lämna laget. Samuelsson lär offras när man istället väljer att försöka behålla några av lagets andra forwards, Chelios lär få ge upp sin plats till Ericsson och Conklin lär få kliva åt sidan när nu Howard efter lång väntan ska skolas in som back up.
Chelios har ju sagt att han vill spela vidare på NHL nivå, men han lär då få se sig om efter ett annat lag. Conklin kan bli kvar om man anser att Howard inte håller måttet. Detta skulle mer eller mindre innebära att man slutligen ger upp försöken att producera en NHL-målvakt av Howard som haft det tufft att slå sig in i ligan.
För den som vill ta en titt på lagets nuvarande spelarkontrakt så går de att finna här.
---
Fotnot: artikelbild från redwingscentral.com
